Varför får verk som är 250-300 meter höga så stort genomslag i vårt land? För det är ju samtidigt dessa mastodontbyggen som spär på motståndet mot vindkraft? Och varför jobbas det inte politiskt på att närområdena ska få ta del av den ekonomiska avkastningen, om man nu är med och "bjussar" på sin natur (dessutom ofta till utländska investerare)?

Från Markus Otterloo, Ubbhult.

Svar:


Hej Markus,

Det du upplever är som det är: Det finns fler, äldre och därmed mindre verk i länder som startade sin utbyggnad tidigare än Sverige. Men de verk som byggs i världen idag är ungefär lika stora överallt.

Större – och därmed högre verk – kostar mindre per megawatt generatoreffekt och producerar en större del av årets timmar eftersom det är mer vind högre upp. På många ställen byter man nu ut många små turbiner mot färre och större. I spanske Malpica bytte man 69 turbiner mot sju större och dubblerade elproduktionen. Detta uppfattas ofta som en förbättring också för oss som ser vindelverk från våra köksfönster: Stora verk snurrar långsammare och lugnare jämfört med små som roterar snabbt.

Stora verk ger alltså mer och billigare el och enligt många stör de mindre och ger lägre energi- och material användning per kWh.

Det är plågsamt att vi i Sverige varit så dåliga på att organisera oss lokalt för att finansiera och äga vindkraftparker där vi bor. Dessutom har politiskt beslutade krav på avkastning på offentligt ägda energiföretag samt regler för svenska pensionsfonder gjort att pensionsfonder och företag från andra länder varit snabbare med att investera i Sverige.

Ingenting hindrar att vi själva i olika former börjar finansiera vår egen energiförsörjning med sol-, vind- och bioenergi. Det ger oss inte bara lägre energipriser utan också avkastning på pengarna vi investerar. Det är extra viktigt nu, med högre energipriser när Europa försöker sluta köpa ryskt uran, kol, olja och gas.