Det är under förra året som historien börjar. Emily-Claire och Erik bestämde sig för att åka ut till Kosteröarna utanför Strömstad där Emily-Claire har familjerötter. De ville samla inspiration inför deras kommande examensarbete på arkitekturprogrammet vid Chalmers. Under en promenad på stranden möttes de en syn som de inte var beredda på.
– Jag blev chockad. Det fanns plast precis överallt. Det räckte att man plockade upp en bit tång så kunde man se att det var fullt av småplast, säger Emily-Claire.
Hårdast drabbad i Sverige
Bohuskusten är den hårdast drabbade kusten i Sverige. Anledningen är strömmarna som för med sig skräp från de stora haven.
Enligt Naturvårdsverket kostar strandstädningen på Bohuskusten upp till 17 miljoner kronor varje år, och trots att Kosteröarna är Sveriges första maritima nationalpark, fångas flera ton skräp årligen upp på stranden.
– Men ändå är situationen inte värst i Sverige. Globalt sett finns det områden där problemet är mycket större, fyller maken Erik Goksøyr Hadin i.
Internationellt sett är Kina det land som har världens största plastavfall, men det är en brittisk ö i Stilla havet som anses vara världens hårdast drabbade område – trots att ön är obebodd. Precis som vid Bohuskusten är det strömmarna som för med sig plasten till dess att de sköljs upp på land eller misstas som föda av havsdjuren. De senaste åren har bilder på valar och fåglar som dött av svält för att magen är fylld av plast blivit en allt vanligare syn i nyhetsrapporteringar och på sociala medier.
Plast är ett material som tar lång tid för naturen att bryta ner. Det kan ta upp till 20 år innan en plastpåse bryts ner till mikroplast. Efter det kan det ta ytterligare 100 år innan mikroplasten bryts ner – om det ens gör det.
– Det finns knappt ekologisk fisk att få tag på längre då det finns plast i precis allt, säger Emily-Claire.
Började experimentera
Synen från Kosteröarna fick paret att börja fundera på vad de kunde göra för att uppmärksamma situationen med nedskräpningar på stränderna. I ett tidigt skede började de att samarbeta med andra avdelningar på Chalmers för att ta lära sig mer om plast. Sedan åkte de tillbaka till Kosteröarna.
– Vi bad en kvinna som arbetar med strandstädning att hjälpa oss samla in hårdplast och tillsammans fick vi på väldigt kort tid tio stora sopsäckar fyllda med plast, motsvarande 76 kilo, säger Erik.
Efter det började experimenteringen. Paret köpte en vanlig, begagnad köksugn som de byggde om och sedan började de sortera plasten.
– Det vi ville ha var hårdplast, så all typ av mjukplast som påsar, gummihandskar och frigolit gick bort, säger Emily-Claire. Sedan grovtvättade vi plasten. Vi ville att det ändå skulle synas lite av smutsen i materialet,
så tittar man i det kan man se lite tång och jord.
I ugnen som de hade ställt hos Eriks syster började de smälta och pressa plasten. Till slut lyckades de få fram ett resultat i form av en färgglad plast som skulle kunna användas som byggmaterial.
– Plast har ju så många fördelar, säger Erik. Det är formbart, svårt att bryta ner och det är fullt med färg, så man slipper skapa ny färg. Det har vi valt att utnyttja oss av, säger han och pekar på en plastbit.
– Här kan man se en leksakshand, fortsätter han, och där ser man ett lock från en dricksflaska och en bit fiskenät. Det blir som en historia som berättas genom materialet och varje del får en egen identitet.
Förslag på dykarcenter
Efter flera lyckade prover började paret fundera ett steg vidare på hur de kunde använda materialet. Tillsammans designade de tre förslag på dykarcenter gjort på hundra procent plast som skulle kunna byggas på Kosteröarna.
– Om man skulle använda all plast som hamnar i världens hav varje år, så skulle man grovt räknat kunna bygga upp till en miljon av den minsta byggnaden som vi ritat, säger Emily-Claire. Den största skulle kräva 38 ton plast. Det kanske låter mycket, men den kvantiteten fångar man upp från Kosteröarna på ungefär 2,5 år.
Men om det är realistiskt möjligt att bygga ett dykarcenter av hundra procent plast återstår att se.
– Potentialen finns, men det behövs mer utveckling kring produkten. Sen om det skulle vara strukturellt bärande att bygga ett sådant här dykarcenter måste man forska vidare på, men vi ser att det skulle kunna funka, säger Erik.
Marknadsundersökning
Paret har nyligen avslutat en marknadsundersökning för att veta hur och var de skulle kunna använda materialet i framtiden. Såväl företag som kommuner har visat intresse för ett samarbete, men det finns utmaningar med idén. En av utmaningarna är att plast i dag är relativt billigt att producera. Det skulle kunna konkurrera med deras material vars process innehåller steg så som tvättning och insamling av plast.
– Men om man skapar ett värde till materialet, så skapar man också ett behov och en vilja att plocka upp och ta till vara plasten, säger Emily-Claire. Ett starkt värde materialet har är ju såklart det gröna värdet – att använda en annars bortslängd vara.
”Råvaran finns ju överallt”
– Och det finns ju andra fördelar, fyller Erik i. Metoden som vi använde oss av är enkelt – allt som krävs är ju värme och tryck. Så ur ett globalt perspektiv där plastavfall är ett ännu större problem så kan detta kanske skapa jobb i områden där fler investeringar behövs. Råvaran, om man kan kalla det för det, finns ju överallt och det känns orimligt att i stort sett all plast som samlas in bränns upp. Det är en resurs som vi tycker att man borde kunna använda bättre, säger Erik.
