Bill McKibben är minst sagt en veteran i branschen: Rörelsens grand-old-man och en världens mest kända – och första – klimataktivister sedan 30 år. Tills en viss Greta Thunberg tog över titeln.
Vad betyder den nya ungdomsrörelsen för klimatfrågan?
– Det betyder allt. Vi som jobbat väldigt länge med den här frågan är så tacksamma över den här nya gnistan i rörelsen. Det har ökat människors känsla av det är bråttom och det är något vi verkligen behövde.
– Hela världen står i skuld till Sverige för att ha gett oss miss Thunberg, tillägger han.
Varför har de lyckats? Eftersom att de är just barn och ungdomar – eller på grund av vad de säger?
– Genom att de är unga men... de har antagit en djärvt tonfall vilket jag tror är det enda rätta. Inga politiska spel utan bara rakt på sak: ”Vi säger vad som behöver göras och kräver att människor gör det”.
Kan det skrämma bort folk?
– Det verkar inte skrämma folk vad jag kan se. Opinionsmätningar visar att fler och fler är oroade. Jag tror att det sätter fart på människor.
Trots det extremt polariserade läget i USA menar McKibben att det politiska läget för klimatfrågan är bättre än på länge.
– Klimatfrågan har egentligen aldrig hamnat i topp hos någon grupp, nu är det den viktigaste frågan av alla bland demokrater. Och undersökningar visar att unga republikaner är lika oroade som unga demokrater över klimatförändringarna. Problemet är äldre republikaner som motsätter sig förändring. Deras parti har ägts av den fossilindustrin under många år.
Hur får man med amerikaner som lever i områden där fossilindustrin är betydelsefull för jobb och ekonomi?
– Fortsätta att arbeta för förnybar energi vilket är väldigt populärt bland alla grupper amerikaner. Solpaneler är lika populära bland både demokrater och republikaner, om än av olika anledningar. Republikaner gillar det för att de kan koppla loss sig från resten av världen, med solpaneler på taket behöver de inte vara beroende av energibolag och myndigheter. Liberaler gillar att det kommer från solen. Motivet spelar ingen roll.
Hur ser du på klimaträttvisa? Hur viktigt är rättviseperspektivet?
– Jag tror att det är väldigt viktigt och mycket vad klimatrörelsen handlar om. Den globala uppvärmningen är troligen den största orättvisa vi någonsin lyckats åstadkomma, på en väldigt lång lista av orättvisor. Klimatförändringarnas järnhårda lag lyder: Ju mindre skada du bidragit till desto hårdare kommer du att drabbas.
Hur ser du på förslagen om en Green new deal? Är det en lösning?
– Det är nog den första lagstiftning vi sett som är på samma nivå som problemet den försöker lösa. Det är ganska fantastiskt och jag är glad att se att liknande förslag dyker upp i Kanada, UK, i EU. Att försöka att tackla de dubbla kriserna ojämlikhet och klimatförändringar samtidigt är nog en väldigt bra väg framåt.
– Men naturligtvis har förslagen inte en lösning på allt. Det kommer att vara trial and error precis som med den ursprungliga New deal.
Vilka är dina förväntningar på FN-toppmötet i New York?
– Jag vet inte. I Paris deltog alla länder diplomatiskt och åstadkom det bästa de kunde förmå. Jag är osäker på om FN kommer att det centrala forumet framöver.
Men om inte FN – vad?
– Världens stora länder måste utkämpa den här striden i land efter land. Det är också viktigt att vi tar striden med fossilindustrin och de finansiella institutioner som stödjer dem. Jag är väldigt glad över att divesteringskampanjen mot de stora fossilbolagen har passerat 11 000 miljarder dollar den här veckan. Jag hoppas att det kommer att sprida sig till banker och försäkringsbolag och andra som vettlöst fortsatt att stödja fossilindustrin.
Hur har din syn på FN:s roll förändrats?
– FN har spelat en avgörande roll på många sätt, inte minst genom att bygga upp FN:s klimatpanel IPCC som varit en informationspipeline för världen. Klimatförhandlingarna som pågått i tre decennier kom till en slags konklusion i Paris. Alla visste att Parisavtalet inte var nog. Men det var iallafall en början, det skapade ett ramverk. Nu får vi se om vi kan knuffa på för att det ska bli snabbare och hårdare vilket är vad vetenskapen kräver.
Verkar det troligt nu med ledare som Trump och Bolsonaro?
– Det kommer inte att ske inom de närmaste sex månaderna. Men det är därför vi organiserar oss. det kommer att krävas en stor rörelse. Rörelsen måste fortsätta driva på och om den gör det så kommer inte Trump att vara här mycket längre och det kommer att finnas mer utrymme.
Trump och andra högerpopulister har många anhängare. Kan det inte gå åt andra hållet?
– Jag säger inte att det kommer att vara enkelt och jag vet inte om vi kommer att vinna. Min första bok om klimatfrågan hade den muntra titeln ”The end of nature”. Jag vet bara att vi kommer att kämpa och att kampen har börjat och det finns platser där det går dåligt och platser där det går bra.
Har vi närmat oss, eller nått, en social tipping point?
– Ja, det här är ett climate moment helt olikt allt annat vi sett och den här gången måste vi nyttja det – för vi får nog inte en sådan här chans igen, inte inom den begränsade tid vi har kvar för att åstadkomma de förändringar som krävs.
Är du mer eller mindre optimistik inför framtiden än när du började som klimataktivist?
– Jag försöker att inte tänka på optimism och pessimism utan bara kliva ur sängen på morgonen och ställa till med så mycket besvär som möjligt.
