Australien plågas av allt längre och värre brandsäsonger. Nu växer intresset för en uråldrig aboriginsk landskapsmetod som många hoppas ska minska risken för okontrollerad brandspridning.
– Skogsbränderna 2019-2020 var ett uppvaknande för myndigheterna, säger kursledaren Den Barber.
Johan Augustin
Den Barber stänger ögonen och andas in röken. Han knäböjer över brasan med färska eukalyptuslöv och låter den vitgråa röken svepa runt huvudet och kroppen. Sedan uppmanar de femtiotal deltagare som bildat en cirkel i sanden runt brasan att “befinna sig i nuet”.
– Släpp allt annat, som räkningar till exempel, säger han varefter deltagarna – en efter en – upprepar rök-processen de nyligen bevittnat.
Ceremonin är ett moment i ”cultural burning”, eller kulturella bränder, som Den Barber har varit engagerad i de senaste tolv åren.
Erfarenheterna ligger till grund till det han nu lär ut till andra, bland annat markägare som vill skydda “Country” – vilket betyder ungefär ”allt liv och egendom” – från förödande bränder.
– Jag utövar aboriginska seder som har förts vidare genom tusentals generationer, säger Den Barber.
Deltagarna i workshopen lyssnar noga när Den Barber lär ut sina kunskaper, och är nöjda med dagen.
Förhindra skogsbränder
I över 60 000 år har Australiens ursprungsbefolkning använt sig av kulturella bränder för att kontrollera landskapet. I takt med att klimatkrisen förvärrats och de årliga utbredda skogsbränderna i landet blir allt mer förödande har det också vuxit fram ett mer allmänt engagemang för den uråldriga landskapsmetoden.
Färskt i minnet ligger den senaste Black Summer-branden 2019-2020, som ödelade ett område lika stort som halva Sverige. Många markägare, men också politiker på både federal- och delstatsnivå, vill nu inkludera kulturella bränder i landskapsbilden. Förhoppningen är att det ska minska risk för stora bränder, likt Black Summer, tar fäste och sprider sig.
Den Barber, själv aborigin från Wiradjuri-folket, förklarar att ursprungsbefolkningens kunskaper om kulturella bränder – framför allt i de södra och sydöstra delarna av landet – inte togs tillvara “som en konsekvens av europeisk kolonisering”. Men nu ökar acceptansen för att återuppliva kunskaperna.
– Skogsbränderna 2019-2020 var ett uppvaknande för brandmyndigheter och regeringar. Sedan dess har de börjat överväga att dra nytta av de traditionella brandmetoderna.
Arbetat som brandman
Den Barber har tidigare arbetat som naturvårdare i nationalparker, men också som brandman. På så sätt har han skaffat sig stora kunskaper om bränder och olika landskapstyper.
Dagens workshop hålls i Birkenburn Farm, vars skogar och gräsmarker omger Southern Tablelands i delstaten New South Wales, tre timmar sydväst om Sydney.
En av de yngsta deltagarna är Sydney-bon Angus Annesley, 11, som berättar att han brukar följa med sin pappa för att spendera tid i ”bushen” och på så vis närma sig sina aboriginska rötter. När Angus blir stor ska han bli skogsvaktare, säger han.
Den Barber tycker att kunskap om kulturella bränder borde förmedlas i landets skolor och det är något som Angus Annesley redan anammat. Han brukar föreläsa om kulturella bränder och aboriginska traditioner för sina skolkamrater.
– Det handlar om samhörighet med ”Country”. Det är något att vara stolt över, säger Angus Annesley.
Angus Annesley, 11 år, föreläser ofta om sina aboriginska rötter inför skolkamraterna.
Håll koll på vinden
Han är med och tänder småeldar under dagens workshop. Medan vinden ökar i styrka är det viktigt att hålla koll på hur det blåser, förklarar Den Barber.
– Var uppmärksam på vad vinden säger till dig. Du är elden – så var kommer vinden föra dig? säger han och tittar upp mot trädkronorna.
– Vi bränner mot vinden, inte med den, förklarar han och säger att lågorna vanligtvis inte når hela vägen upp till trädkronorna eftersom det rör sig om så kallade “cool fires”, bränder i halvvåt terräng och där det inte finns så mycket brandvänlig vegetation.
Angus Annesley tänder på en bunt brunt gräs som han använder för att sätta fyr på ett hav av stora torra ormbunkar, sedan länge vissna och bruna. Lågorna väller bitvis högt, och med vinden sveper de i nya ritningar. Med några rappa slag med eucalyptusris dör elden snabbt ut på de platser den är oönskad. Gruppen verkar aldrig tappa fokus. Den här typen av småskaliga kontrollerade bränder innebär ett hänsynstagande till allt som finns i landskapet – som växter, djur, stenar, jord, vatten och människor.
Opålitliga vädermönster
Många experter överens om att ett stort problem med dagens australiensiska skogslandskap är att marken inte blivit rensad på undervegetation, som ger extra bränsle när de årliga bränderna tar fart. Problemet är särskilt omfattande i de vildvuxna nationalparkerna.
Klimatkrisens effekter leder också till allt mer opålitliga mönster av torka och regn, samtidigt som monokulturer av till exempel tall och akacia har ersatt våtmarker och ängar som tidigare naturligt höll vatten.
Att bränna av undervegetationen är därför ett viktigt redskap för att motverka förödande bränder. Marty Shelley, som driver gården Birkenburn Farm tillsammans med sin man, hörde Den Barber prata om kulturella bränder på radion under Black Summer i januari 2020.
– Vi insåg att kulturella bränder var en del av lösningen i att ta itu med skogsbränder på vår mark.
Ett par månader efter radioinslaget började hon, tillsammans med Den Barber, nyttja metoden på sina ägor vilket resulterat i att de kraftigt lyckats minska mängden potentiellt bränsle, som dött trä och torra löv.
Bland deltagarna på de återkommande workshops som Marty Shelley nu arrangerar finns alltifrån brandmän till studenter och vetenskapsmän.
– Men störst är intresset faktiskt bland aboriginska deltagare. Många är avskärmade från sina traditioner – så det här är ett viktigt verktyg för dem att hitta tillbaka, säger Marty Shelley.
Den Barber lär ut kulturella bränder sedan många år och enligt honom har metoden en viktig funktion i Australien.
Fler skogsbolag intresserade
Att en begränsad undervegetation kan minska spridningen av bränder är välkänt. Undersökningar visar att bara fem procents röjningar av sydöstra Australiens eukalyptusskogar skulle kunna reducera brandrisken i områdena med hela femtio procent.
John Shipp är aboriginsk medlem av Wongaibon-folket och den som ansvarar för partnerskap inom Forestry Corporation of NSW, som samarbetar med flera ursprungsbefolkningar. Han intygar att användningen av kulturella bränder är på uppgång och att det lika mycket handlar om brandbekämpning som skogars och människors välmående – saker som blir allt viktigare i klimatkrisens spår.
– Kulturella bränder handlar om att upprätthålla markens och människornas hälsa och vitalitet. Genom att ta hand om vårt land på en holistisk nivå tar vi även hand om planeten, säger han.
På marken där det nyss växte vissna ormbunkar och annan sly har elden från worskopen vid Birkenburn Farm nu mattats av och lämnat efter sig ett fint lager av svart aska som bildas av “cool fires”. Den Barber promenerar över marken och medger inför gruppen att han faktiskt “kan lite jämfört med många äldre aboriginer”.
– Men jag delar gärna med mig av det jag kan – precis som min farbror gjorde med mig.´
