Bakterierna som kan tugga i sig oljeläckor

Men nu har forskare vid Lawrence Berkely National Laboratory i USA återskapat utsläppet från Deepwater Horizon genom simuleringar i labbmiljö och urskilt vilka bakterier som gjort störst skillnad. Dessutom har de lyckats identifiera vilka gener som gör att de kan bryta ner oljan.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Äter kolväte

Arne Jernelöv, numera pensionerad professor i miljötoxikologi, berättar att sanerare oftast skummar av den första, trög­flytande oljan som kommit upp till havsytan efter ett spill.

Men det man lyckas ta bort uppgår oftast bara till 10–15 procent av hela utsläppet, säger han. Senare dunstar en del av oljan från vatten­ytan eller löses upp i vattnet. Men delar av de komponenter som inte gör det kan brytas ner av bakterier.

– Det handlar om långa kedjor av kolväte, ungefär som det i asfalt, som blir kvar. De kan delvis brytas ner av solljus, men det sker ganska ineffektivt och fungerar inte för sådant som blir kvar i botten av havet, säger han.

Hittat de mest effektiva

I de områden där oljespill har skett, exempelvis Mexikanska golfen, finns det gott om oljeätande bakterier, berättar Arne Jernelöv. Men oljan innehåller inte allt de behöver. För att främja bakteriernas nedbrytningsprocess kan man dels försöka tillsätta exempelvis mineraler och andra ämnen som de behöver. Dels kan man försöka odla fram de mest verkningsfulla bakteriestammarna i labb.

Behoven styr val av metod

Studierna som gjorts vid Lawrence Berkely National Laboratory innebär att man kommit ett steg närmre att förstå vilka mikrober det kan handla om.

– Vi har nu förmågan att ­identifiera specifika organismer som naturligt skulle bryta ner oljan om utsläpp sker i andra ­regioner och räkna ut hastig­heten på nedbrytningen, säger forskningsledaren Gary ­Andersen till ScienceDaily.

Genom studien har forskarna också kunnat visa vikten av att använda dispergeringsmedel, kemikalier som används för att lösa upp olja. De bidrar nämlig­en till att mycket små oljedroppar skapas i vattnet. Det gör det lättare för mikroberna att äta oljan.

Men huruvida det är bra eller inte beror enligt Arne Jernelöv på vad det är man vill skydda från oljan.

– Är det fåglar och badstränder man vill ta vara på är det bra. Men de små dropparna andas samtidigt in av fiskar och andra havsorganismer, säger han.