Yalchin Rafiyev, COP-mötets huvudförhandlare och Azerbajdzjans biträdande utrikesminister, säger till the Guardian att traditionella finansieringsmetoder visat sig ”otillräckliga att möta klimatkrisens utmaningar”:

– Fonden kommer att katalysera den privata sektorn. Alla utvecklingsländer kommer att vara berättigade att ta emot pengar från fonden, säger han.

Men att bidra till fonden kommer att vara frivilligt, det finns inga krav på länder och företag som bär det största ansvaret för krisen att betala något.

”Viktig signal”

Forskare och företrädare för ideella klimatorganisationer höjer därför ett varningens finger för initiativet, som de menar riskerar att undergräva det pågående arbetet för en rättvis finansiell ansvarsfördelning.

–Om fonden skalas upp kan den bidra till att överbrygga det ekonomiska gapet för att genomföra nödvändiga klimatåtgärder i utvecklingsländer. Frivilligheten medför dock en betydande risk för gröntvättning där ansvariga, genom minimala bidrag, kan förbättra sin offentliga image utan att göra väsentliga förändringar i sina affärsmetoder, säger Harjeet Singh, strategisk rådgivare vid den internationella klimatkampanjen Fossil Fuel Non-Proliferation Treaty Initiative, till Dagens ETC.

Naghmeh Nasiritousi är forskare vid Utrikespolitiska institutets program för global politik och säkerhet. Hon säger till Dagens ETC att fossilbränsleproducenterna hittills lyckats undvika diskussioner om sitt ansvar för klimatkrisen.

– Den nya fonden pekar ut deras roll i att tackla klimatförändringarna, vilket är en viktig signal, säger hon.

Men även hon anser att det finns en risk att initiativet stjälper mer än hjälper klimatarbetet framåt.

– Ännu en fond på frivillig basis kan minska trycket på ansvarstagande i klimatförhandlingarna i höst där huvudfrågan handlar om klimatfinansiering,  säger Naghmeh Nasiritousi.

Bronwen Tucker, ansvarig för offentliga finanser vid klimatorganisationen Oil change international, kallar initiativet en ”farlig distraktion”:

– Förorenarna måste betala för hanteringen av klimatkrisens globala effekter, men det bör göras genom skatter, regleringar och bindande globala fördrag som en del av planerna på att fasa ut industrin helt. Allt annat är en farlig distraktion -- vi har redan slösat bort årtionden på att se frivilliga åtgärder som dessa misslyckas med att minska utsläppen eller generera medel i stor skala., säger hon till Dagens ETC.