Attityder till klimatskatt förvånar forskare

– Människor uppfattar ofta klimatskatter som orättvisa. Det kan man också ha förståelse för om det exempelvis handlar om en höjd skatt på bensin som drabbar människor som bor på platser där man är bilberoende, säger Simon Matti, professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

För att motverka den upplevda orättvisan undersökte forskarna hur attityderna förändras när en höjd skatt på koldioxid kombineras med en sänkt inkomstskatt. Två versioner testades, en där kompensationen innebar en generell sänkning av inkomstskatten, och en där sänkningen var individuellt kopplad och motsvarade de ökade utgifterna.

– Det första vi noterar är att det upplevs som mycket mer rättvist om höjningen kompenseras, oavsett vilken modell som används. Trots detta är det inte fler som stöder kompensationen. Där var det något intressant som pågick. Då började vi titta på ideologisk positionering, säger Simon Matti och fortsätter:

– Det visade sig då att om du står till vänster på den ideologiska skalan så är du positiv till koldioxidskatten, men negativ till att den ska kompenseras med att sänka inkomstskatten.

Har ni även tittat på hur attityderna skiljer sig mellan stad och land?

– Nej det har vi inte gjort, men det är en relevant aspekt att ta upp, inte minst ur rättviseperspektiv.

Spelar det någon roll hur stor höjningen är?

– Stödet för en höjning av koldioxidskatten är lägre om man höjer den mycket, men de som positionerar sig till vänster är lika positiva till en höjning av koldioxidskatten om den höjs med 200 procent, det vill säga cirka fem kronor litern, som om den höjs med 40 procent.

Vilka andra varianter för kompensation kan vara relevanta tror du?

– Det finns flera. En variant är att är att öronmärka skatteintäkterna till infrastrukturprojekt, att staten använder medel för att konstruera alternativ så att du inte behöver köra bil. Andra sätt är att höja minimilöner och att laborera med grundavdrag, exempelvis.