Internationellt talar forskare om Peak Car. Antalet bilar slutar växa, unga människor drömmer mer om en egen bostad och ett bra bredband än om en egen Volvo att åka runt i. Samtidigt jobbar alla som förstår klimatfrågans utmaning med målet att skapa en fossilfri bilpark, för bilar kommer användas länge än. Speciellt utanför innerstäderna. Den teknik som kommit längst är den teknik som fanns före bensinbilen. Ja, elbilarna kom först. (En av de första byggdes av Ferdinand Porsche för övrigt …) Men bensin var billigare och räckte längre. Idag är det tvärtom. En elbil kostar i drift 2 kr milen max. En bensinbil mellan 7 och 15 kr milen beroende på bensintörsten. Samtidigt är elbilar mer olönsamma för bilbranschen eftersom de har mycket låg servicekostnad och reparationskostnad. Elbilars reservdelar blir ingen stor marknad. Därför är elbilarna redan från start prissatta högt över motsvarande bensinbilar.

Ändå, berättar undersökningar, är det inte priset som bromsar elbilen i städerna. Utan svårigheten att ladda. Det finns några hundra elbilar runtom i Stockholm. Om bilägaren inte också äger en villa är laddningen ett riktigt problem. Elbilen går ju hur långt som helst om man bara ständigt kan få ladda den. Varje natt börjar det därför dyka upp långa förlängningssladdar i Stockholm, ja, ännu på få platser, men ändå … Från tredje våningen går en lång lina ner till gatan där elbilen laddas upp. Knappast särskilt elsäkert. Men vad gör man när Stockholms stad fortfarande är en av världens minst laddvänliga städer? Det finns inte ens kontakter på lyktstolparna, trots att elladdning från dem skulle vara det billigaste och enklaste sättet att lösa frågan snabbt. För en bostadsrättsföreningen betyder det att man framöver kommer få frågor från medlemmarna om var man ska ladda sin bil. Eller för den delen sin elcykel eller elmoped. Sladdar genom fönster är inget bra svar. Samtidigt, varför ska föreningen betala för några medlemmars laddbehov? Frågan kan verka trivial tills den plötsligt blir akut. Så varför inte tänka långt före?

Bostadsrättsföreningar med bra laddplatser och enkel utomhustillgång av el kommer att ha fördelar för de boende. Det finns ett motstånd från politiken och från bensinbolagen att bygga ut laddsystem. Orsaken är att det är svårt att få en marknad att göra det, elen är helt enkelt för billig för att kunna vara den vara man betalar laddstolpar med. Att ladda en elbil idag kostar sällan över 30 kronor i elkostnad. Det är svårt att räkna hem en snabbladdare på 300 000 på det. Men om man istället sprider enkla laddare (de kostar under tiotusen) i många bostadshus kan föreningarna skapa stommen till en infrastruktur man även kan låna av andra föreningar. Varför inte ladda bilen hos varandra under resorna i staden. Utan dyr debitering sålänge elkostnaden är låg. Och vid ändrade elpriser införa enkelt nettosystem med månadsbetalning via en app (jo, det finns). Bostadsrättsföreningen har naturligtvis också möjlighet att erbjuda medlemmarna långsiktig energisäkerhet genom att själv tillverka den el elbilarna behöver. Årsdriften för en elbil kräver inte mer än 3 000 W solceller, alltså 21 kvm solel för årskonsumtionen. Har föreningen garageplats har man också en självklar yta att producera all el elbilarna kommer behöva. Och eftersom solcellerna håller 40 år kommer det bli många bilar som får nytta av det.

En del föreningar diskuterar redan att gå ett steg längre. Måste alla verkligen äga en stadsbil? Varför inte dela på en eller två med en egen bilpool i föreningen? Man brukar räkna med att det räcker med en bil för att försörja 20 användare. Vi åker ju bil mindre ofta än vi tror. De flesta bilar står stilla i städerna 23 timmar per dygn. Ett märkligt ineffektivt ekonomiskt slöseri kan man tycka.

Men när händer det här?

Ja, snabbare än vi tror.

När attitydförändringar gör sällskap med ny teknik och städernas växtproblem, då förändras våra beteenden snabbt. Kanske bäst att sätta upp den där första utekontakten mot gatan redan nu.  Och inte bli oroliga om någon tjuvladdar sin mobil där en solig dag.