Det är inte som i Berlin. Där boken stod högt upp, synlig för alla, men bakom glas och lås.

En besökare tänkte kanske att det var en fantastisk uppskyltning.

Men orsaken var en annan.

Djurrättsaktivister sprang in i bokhandeln och rev sönder boken i protest mot innehållet.

– Klotet har funnits fyra till fem miljoner år, säger Henrik. Vi människor kanske 110 000. Klotet kalvar sina isberg och fryser havet till is om den vill det. Det skapar stormar och kyla när det passar klotet. Klotet bestämmer villkoren för våra liv.

Det är lätt att glömma det här. Vi lever i en modern värld där vi på allvar tror att människan kan styra världen. Men det är inte sant.

Antingen anpassar vi människor oss till de villkor klotet ger oss, eller också krossas vi.

Det är den berättelse Henrik Saxgren har med sig från mänsklighetens nordligaste utpost. Från de isiga vidderna i norra Grönland där människorna bor. Ultima Thule, den yttersta gränsen.

Där människan lever efter de villkor klotet ger.

Det finns ingen möjlighet att påverka något.

Du måste leva och du måste vänta.

Och så kommer solen. Och djuren.

Kallt. Hyddor och tält. Förfrusna händer hos några, avslutade liv i tystnaden. En valross lägger sina enorma betar över fangaren och drar honom ned i djupet.

Det heter så.

”Fangare”. Inte jägare.

Vi har inget svenskt ord för det, ”fångare” ger oss en bild av fängelse men fangare är så långt från det du kan komma.

Du åker hundsläde över havsisen, det är ljust bara några få timmar och det är dystert och enformigt och du är så oerhört liten i världen.

Havsisen har flyttat sig. Den som tidigare låg många dagar från boplatsen ligger nu nära. Isen smälter.

– Det påverkar alla, säger Henrik. När havsisen smälter så minskar reflektionen av solstrålar, mer värme samlas och processen fortsätter. Det söta inlandsisvattnet lägger sig längst upp vid havsytan, de ätbara planktonen och protein­skatterna som norra havet är så fullt av kommer längre ner. Fåglarna når inte sin mat.

Allt förändras när människan lever liv och tror att man inte måste anpassa sig. Allt hänger samman, det syns inte men klotet ändrar sig.

I små kajaker fångar människan val. 300 stycken narvalar simmar förbi, tätt och samlat, de skyddar varandra. Men så, den siste eftersläntraren kan de paddlande fangarna nå, en harpun och en luftfylld säck av grisblåsa och efter tolv timmar kan valen fångas in och slaktas direkt på isen.

Röd is.

Fangarna har väntat i veckor. Valen är god när den är varm men sedan blir det smak av tran. Man tar det kött hundslädarna kan bära, resten blir kvar på isen. Fryst.

Att fanga är inte att jaga. Varför döda djur man inte kan ta hand om?

Efter en lång spårning efter en isbjörn är det hundarna som jagar björnen. Men ingen hund, inte ens många, kan döda en vuxen isbjörn. Fangarna skadeskjuter björnen så hundarna ska våga springa efter andra björnar även i framtiden. Annars springer de åt motsatt håll. Hundarna måste få segra.

– När jag kom hade jag de modernaste dyra vinterkläderna med mig. Jag frös. Sedan lånade jag isbjörnsbyxorna du ser på bilden. Jag frös inte mer.

– Isbjörnsskinn räddar liv. Skinnet är fyllt av luftbubblor, ramlar någon i havet så fungerar de som en flytväst.

Den kultur Henrik skildrar, det liv människan lever på naturens villkor, är gammal. Liksom björnen äter sälen, dödar björnen människan, som dödar valrossen.

Även solen dödar.

Långt ute, när havsisen var svag låg valrossarna och solade. De njöt av värmen och glömde hålla isvaken öppen. När fangarna kom hade de ingen möjlighet att fly.

Fangarna dödade två, då man inte kunde frakta mer än så.

Vad tänker du om de djurvänner som rev sönder din bok i Berlin?

– Jag tänker att de inte förstår något alls av vad det är som är hotet mot djuren på jorden.

Fangarna är inget problem.

– Jag tänker på en skämtteckning jag såg där en kvinna köpt en stor fisk i saluhallen. Mannen sträckte över fisken  och hon sa förfärat ”men ska jag inte få en plastpåse att ta den i”.

– Nej det är fel, svarade expediten. Plastpåsen har du inuti fisken.

Det är inte fangarna som hotar valen. Eller isbjörnen. Eller sälen.

Det är vi i våra rika storstadsliv som förstör och dödar det liv djuren har rätt till.

Vi är bovarna.

Förstörarna.

Vi har passerat förbi Ultima Thule för länge sedan. 
--------------
Boken Ultima Thule är utgiven på Hatje Cantz, och finns på exempelvis Amazon.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.