Just nu påbörjas bygget i Indonesien av en ny skyskrapa – världens första helt självförsörjande skyskrapa. Idén är att man bygger så högt att vindtunnlar ger energi med vindkraftverk, ytor och väggar täcks av solceller och värme och kyla återanvänds så att huset när det är färdigt 2020 gör av med noll energi. Runt landet pågår projekt med trähus som både lagrar växthusgas och sparar energi genom att återanvända värme via självcirkulation istället för fläktdriven ventilation. Jag besökte nyligen ett skolhus i Alingsås som skapar mer energi än det gör av med. Stora företag som Ikea satsar på solceller på sina nya varuhus runt om i världen, och det är bara början på en trend.
Men inget av dessa fantastiska och spännande projekt kommer att rädda världen. De kan inspirera oss till att våga tänka nytt, men hur många nya fina hus vi än bygger så räcker det inte. 90 procent av alla tidigare byggda hus kommer att stå kvar om femtio år. Det är arbetet med att omvandla dessa gamla hus till energismarta fastigheter som är vår stora utmaning. Jag projekterade nyligen tre stora solcellsanläggningar till tre bostadsrättsföreningar. En kommer snart att genomföras, en segdras i några år och en kommer aldrig att bli verklighet.
Den första föreningen kontaktade mig efter att frågan diskuterats i huset. Det var inte bara en styrelsefråga, det fanns också ett engagemang bland de boende. Medlemmarna såg boendet långsiktigt. För dem handlade frågan om hur man långsiktigt kan skapa ett mer självförsörjande hus. Entusiasmen för solceller för el och solfångare för varmvatten finns här hos de boende i viljan att styra själva.
Den andra föreningen var mer intresserad av den kortsiktiga ekonomin. De undrade hur lång tid det skulle ta innan investeringen skulle vara betald – sex, sju eller tio år? Det här är en förening som styrs av en aktiv styrelse med en mera passiv förening bestående av unga människor som troligen kommer byta bostad inom tio år. Det gör att styrelsen motiverar besluten mest utifrån kortsiktiga ekonomiska argument och värdestegring. Inget fel i det, men diskussionen blir så ekonomisk att man glömmer syftet med att ställa om. Den här föreningen kommer att ta beslutet först när nästa energiprischock kommer.
Den tredje föreningen är en förening som diskuterar utvecklingen som något som drabbar dem. De är djupt kritiska mot skatteregler och myndigheters ointresse, vilket används som argument för att inte veta vad man ska göra. Föreningen har några energientusiaster som driver på hårt utifrån tekniska aspekter, men de får motstånd från dem som struntar i teknik. Bägge sidor är dock ense om att det kommer ”något bättre” om några år.
De boende i den här föreningen kommer inte att kunna enas om en omställning av sitt boende och sin energikonsumtion. Trots att det finns fantastiska möjligheter i deras hus att skapa både egen el, jordvärme, jordkyla och värmeväxling med växthus som bonus.
Det finns många föreställningar om att saker blir bättre av sig själv. Men det stämmer inte. Faktum är att de industrier, småföretag och husägare som började ställa om med gårdagens teknik, för tjugo år sen, numera är de stora vinnarna. De bönder som satte upp de första snurrorna är alla plusbönder idag. De hus där de första riktiga solcellsanlägningarna installerats kommer inte att ha några elkostnader de kommande tjugo åren. När en teknik är mogen är det alltid de som startar snabbt som också kommer fram först. Energisparande och omställning lönar sig alltid. Det handlar inte om att vinna eller förlora, bara om hur snabbt man vinner när man skapar ett tryggare boende.
