Nej, klimatförnekaren Bolsonaro kommer inte att sluta förrän han förvandlat hela Amazonas – med sin koldioxidlagring, med sin artrikedom – till savann.
Vem som helst blir väl upprörd när den får veta att svenska banker och institutioner, däribland våra kära AP-fonder, investerar i bolag som på olika sätt bidrar till att karva bit efter bit från det unika områden som kallas världens lunga. Bara under början av året försvann motsvarande nästan tre stycken Göteborg.
Och så var det hur miljardärerna Schörling köper in palmolja från illegala plantager i Indonesien.
Om inte det räcker kunde Dagens ETC avslöja hur vårt eget statliga Sveaskog har en alldeles för tillåtande miljö- och klimatpolicy samtidigt som regeringen aldrig någonsin tummar på kravet att bolaget ska leverera vinst.
Vem blir inte upprörd?
Den frågan har ett svar.
Trädkramarhögern.
En särskild grupp borgerliga debattörer som i närtid ändå visat en förbluffande stark känsla för allt grönt som växer.
Allt började med några vetenskapliga rapporter.
Där fanns sensationella uppgifter.
Den ena rapporten – som kom förra sommaren – handlade om hur nyplantering av träd kan suga upp koldioxid. Vi låter Johan Hakelius referera resten av vad forskarna i i Zürich kommit fram till:
”Forskare i Zürich har räknat ut att två tredjedelar av den koldioxid som tillförts atmosfären genom mänsklig aktivitet kan bindas i nyplanterade träd. Vi skulle kunna komma ned i halter som ligger i nivå med de som rådde under tidigt 1900-tal”, skrev han i Expressen.
Ingenting kunde dämpa hans entuasiasm, inte ens att det skulle krävas plantering av 1 200 miljarder träd över 1,7 miljarder hektar, ett nätt beting som kan jämföras med hela USA och hela Kina. Han såg – till skillnad från experter – bara möjligheter:
”Gratis är det inte heller. Minst 300 miljarder dollar (3 000 miljarder kronor). Å andra sidan är det inte mer än att Jeff Bezos, Bill Gates och Warren Buffett skulle kunna stå för fiolerna.”
Plötsligt fanns inga hinder.
Inte ens att expropriera tillgångar verkade vara uteslutet.
Den andra rapporten presenterades i Nature förra våren. PM Nilsson jublade på sin ledarsida i Dagens Industri. Jorden blir grönare! Sedan år 2000 har jorden fått en ny grön yta lika stor som tio gånger Sveriges yta. Visserligen är det här till viss del en konsekvens av klimatkrisen – koldioxid stimulerar lövmassa, upphettning gör att det växer på nya platser – men om mänskligheten ska klara 1,5 grader är mer grönt i grunden positivt.
”Överallt, från Sibirien i öst till Alaska i väst, från Svalbard i norr till Australien i söder breder växtligheten ut sig”, skrev Nilsson.
Vart tog ni vägen?
Amazonas försvinner.
Men både den konservativa och liberala trädkramarhögern har tystnat.
Hakelius kunde inte bry sig mindre. Projektet att plantera träd i stor – enorm, kontinental – skala hade ett enda syfte för honom:
”Vi behöver inte uppfinna maskiner som suger koldioxid ur luften. De finns redan. De kallas träd. Vi måste inte införa diktatur, skrota civilisationen, eller ompröva allt vi tror på.”
Hakelius vill slippa handskas med klimatkrisen. Släppa ut mindre koldioxid? Nej, det vore för jobbigt. Han jagar mest förgörande argument mot ”instagrammande klimataktivister” och ”den skandinaviska motsvarigheten till unga Wednesday i familjen Addams”.
Därför har hans passion för flora efter några månader – eller mer sannolikt: en sekund efter att han skickade in sin kolumn till Expressen – återgått till sitt normala tillstånd.
Likgiltighet.
Förutom, eventuellt, vilken oliv han ska låta glida ner i sin Dry Martini om kvällskvisten.
Nilsson önskade sig också en bekväm nödutgång:
”Återbeskogning är politiskt populärt. Förutsättningen för framgång är dessutom inte konservering och återgång till gamla tider utan tvärtom ny teknik, forskning, företag, växande och globala marknader.”
Nilsson har faktiskt inte helt glömt träden. I höstas försvarade han Brasiliens rätt att exploatera Amazonas. Andra länder borde hjälpa till med mer handel som genererar ”tillväxt för att bekämpa fattigdom och ha råd att spara skog”. Men annars ska de inte störa.
”Omvärlden kan inte kräva att Brasilien slutar med skogsbruk”, skrev Nilsson.
”Det går att återplantera regnskog.”
Trädkramarhögern har checkat ut.
Sista ordet blev att vi lever på en grönskande planet och kan plantera oss kvar i den fossila ekonomin.
Samtidigt varnar forskare för att skogarna – som absorberar en tredjedel av den koldioxid vi släpper ut – om bara decennier kommer att få svårt att klara klimatkrisen. Mardrömsscenariot är total utrotning innan vi ens kommer till år 2100.
