Amazonas bräckliga chans

– I de bättre scenarierna finns goda förutsättningar för skogen och dess liv att repa sig, säger biologen och forskningsledaren Fernanda Werneck. 

Hon forskar om klimatets påverkan på den biologiska mångfalden i Amazonas och hennes labb finns i Brasiliens nationella institut för forskning om Amazonas, INPA, i mångmiljonstaden Manaus, nästan mitt i den brasilianska delen av regnskogen. Fernanda Werneck har varit gästprofessor på Harvard och på kontorsväggen hänger diplomet från 2017 då hon av FN-organet Unesco utsågs till en av världens främsta vetenskapskvinnor. 

Många står nära utrotning

Fernanda Werneck visar runt bland samlingarna av kräldjur, ormar och amfibier och berättar hur forskargruppen kombinerar DNA-analyser med hälso- och fystester av grodor och ödlor vid olika temperaturer för att se var deras biologiska gränser ligger. Gruppen undersöker potentialen för så kallad ”evolutionary rescue”: hur skogens organismer över tid kan anpassa sig till ökad värme. Forskarna konstaterar att några arter gynnas av höjda temperaturer. Medan många står nära utrotning. Avskogningen påverkar nästan alla arter negativt.

Om vi inte slutar skövla skogen förlorar livet här möjligheten att hantera klimatkrisen.

Fernanda Wernecks bild av skogens förutsättningar för återhämtning är nämligen kraftfullt villkorad.

– Om vi inte slutar skövla skogen förlorar livet här möjligheten att hantera klimatkrisen, konstaterar hon.

I dag har 17 procent av Amazonas yta kalavverkats och mer än dubbelt så mycket har kraftigt försämrats på grund av produktion av biff, mineraler och jordbruksprodukter som soja. Med en minskande yta får den biologiska mångfalden allt mindre plats att anpassa sig mot nya, extremvarma, förutsättningar.

Klimatets effekter

För att förstå hur klimatförändringarna slår mot Manaus och skogarna häromkring behöver vi bara gå utanför labbets dörr. Här är det över 40 grader varmt och ofta svårt att andas för kraftig stickande brandrök. Omkringliggande regnskog bränns illegalt för att omvandlas till betes- och odlingsmark. 

Under stora delar av hösten har den extrema värmen, torkan och röklukten varit extra outhärdlig delvis på grund av väderfenomenet El Niño, som drar in särskilt varm och torr luft över regnskogen. Amazonasfloden vid Manaus hade nyligen sitt lägsta flöde sedan mätningarna startade för 121 år sedan och i Lago Tefé, väster om staden, har det rapporterats om ett hundratal ikoniska rosa delfiner som upphettats till döds i 39 grader varmt flodvatten.

Även i ett större och längre perspektiv är effekterna på skogen dramatiska. Torrperioderna i Amazonas södra delar har i snitt blivit fem veckor längre och medeltemperaturen har på vissa platser redan stigit med upp till tre grader. 

– Utöver det rent biologiska ligger det i vårt uppdrag som forskare att också nå ut med kunskap om vad som händer till lokalbefolkningen, säger Fernanda Werneck.
– Vi måste ge de fattigaste någon slags chans att förbereda sig och förstå vad som händer.

Viktig kolsänka

Fernanda Wernecks labb utgår från fem framtidsscenarier för skogens klimat år 2100. I värsta scenariot – ”business as usual” – har större delen av Amazonas huggits ner, den redan stekheta medeltemperaturen har lokalt stigit med sex till åtta grader och nederbörden sjunkit med 40 till 55 procent (scenariot är i princip en dödsdom för miljontals människor, och oräkneliga andra organismer). I det bästa scenariot har skogen börjat återväxa och bidrar kraftfullt till att absorbera omvärldens koldioxidutsläpp. Genom så kallad koldioxidgödsling beräknas biomassan i skogen öka i takt med ökade halter koldioxid i luften. Om beräkningarna stämmer blir Amazonas då en allt viktigare kolsänka ju längre vi kommer i den globala upphettningen.

– Men det är svårt med framtidsbilder. Det är lätt att bara stirra på det värsta som kan hända men det kan bli mycket bättre än så. Det våra samhällen gör nu är det som avgör, säger Fernanda Werneck.

Livsfarlig brytpunkt

Ett annat forskningsteam, lett av den brasilianska klimatforskaren Carlos Nobre, har på senare år varnat för att den gigantiska regnskogen balanserar på en livsfarlig brytpunkt. Amazonas är så omfattande att skogen skapar egna vädersystem som är centrala för Sydamerikas – och därmed hela jordens – klimat och regnsystem. Gränsen för att upprätthålla systemen beräknas ligga mellan 20 och 25 procents avskogning, just där vi nu befinner oss. Carlos Nobre varnar för att regnskogen härefter kan nå en punkt bortom räddning och omvandlas till savann – en artfattig miljö som släpper ut mer koldioxid än den lagrar. I delar av skogen har nettoutsläpp redan noterats.

Fernanda Werneck nyanserar bilden, hon ser inte att hela skogen på kort sikt riskerar bli savann.

– Det är betydligt mer komplext och regionalt uppdelat. Men även om hela skogen inte plötsligt blir savann så är hoten extremt allvarliga.

Hon hoppas att forskningsresultaten kan leda till förändring i ekonomi och politik och hon tror att en ändrad syn på skogen är möjlig.

Vilken typ av förändring hoppas du på?

– Det finns bara ett svar på det. Avskogningen måste genast upphöra. Där börjar och slutar alla rekommendationer, säger Fernanda Werneck.

Skog och människor

Aktivisten Adriana Ramos arbete för Amazonas och dess folk började också i Manaus, för över 30 år sedan. 

– Men när jag förstod politikens och ekonomins betydelse var jag tvungen att flytta, säger hon.

Adriana Ramos bosatte sig drygt 200 mil söderut i huvudstaden Brasilia, där politiken bestäms för de över 60 procent av Amazonas som ligger i Brasilien. Här koordinerar hon Instituto Socioambiental (ungefär: institutet för miljö och människor) som arbetar för Brasiliens 1,7 miljoner urinvånare och de ytterligare miljontals människor som sedan generationer bott inne i oförstörd skog. Tillsammans kallas grupperna ”skogsfolk”.

Brasilia är en konstruerad stad mitt på Cerrado-savannen. Miljön liknar den natur Carlos Nobre varnar att Amazonas kan omvandlas till. Huvudstaden invigdes 1960 och strax därefter togs landet över av en militärdiktatur som förtryckte folket och ”civiliserade” Amazonas. De högg ner skog, byggde vägar, stimulerade inflyttning till städer i regnskogen och genomförde ett omfattande folkmord på skogens urfolk.

Mördad människorättskämpe

Över en kopp kaffe berättar Adriana Ramos om Amazonas ekonomiska historia sedan Brasilien återigen blev en demokrati i slutet av 1980-talet. 

Den förste som på allvar kopplade ihop frågor om skogsskydd och skogens folk var människorättskämpen Chico Mendez. Liksom hundratals aktivister blev Chico Mendez mördad av boskapsfarmare. Men hans arv lever kvar bland annat genom så kallade ”extraktiva naturreservat”, Resex. Där får skogsfolk bo kvar i skyddad skog och tjäna pengar på varor de kan skapa utan att hugga ner träden, till exempel naturgummi, paranötter, açaibär, babaçupalm, honung och fisk. Över tid har dessa områden visat sig stå emot avskogning lika bra som de reservat där alla människor lyfts bort, ofta med våld.

– Länge var det en kamp mellan oss som trodde på människans roll i skogen och de traditionella naturskyddarna, säger Adriana Ramos.

– De trodde på en jungfrulig naturskog där alla människor var av ondo. Vi hade en annan uppfattning. Och snart fick vi starka argument för vår syn.

Runt millennieskiftet samlades en rad organisationer och forskare för att kartlägga den biologiska mångfalden i Amazonas. Genom att förena kartor över olika artmässiga ”hotspots” identifierade de särskilt skyddsvärda regioner. Slutligen lade de till en karta över Amazonas urfolk – och områdena överlappade nästan perfekt. Den högsta biologiska mångfalden verkade finnas på de platser där det sedan länge bott människor.

– Sedan dess har det kommit en rad vetenskapliga fynd som visar att urfolken under mer än 10 000 år till och med ökat den biologiska mångfalden i skogen – och att människor som lever där idag har en central roll i att skydda den. De insikterna får nu ekonomiska och politiska konsekvenser, fortsätter Adriana Ramos.

En ny marknad

Under 00-talet sjösattes ambitiös politik för att stävja avskogningen i brasilianska Amazonas. Luiz Inácio ”Lula” da Silva, president mellan 2003 och 2010,lyckades med polisiära insatser, lagändringar och stöd till skogsfolkens ekonomier minska avskogningen med över 70 procent. 

Hans båda efterträdare urvattnade dock politiken och Jair Bolsonaro, ”tropikernas Trump” som styrde mellan 2019 och 2023, ville fullfölja militärdiktaturens rovdrift på både skog och skogsfolk. 

Bolsonaro förlorade förra årets val mot en återuppstånden Lula som hade läst forskningsrapporterna. Han anser att omställningen måste kombineras med ett socialt rättvist samhälle och har lovat att avskogningen senast 2030 skall omvandlas till återskogning. Under Lulas första elva månader vid makten minskade skövlingen med över 50 procent – trots den svåra torkan och bränderna – och han har även tagit flera globala regnskogsinitiativ. 

Under klimatmötet Cop28 i Dubai för några veckor sedan initierade Brasilien en tropisk skogsfond kallad ”Tropical Forests Forever”. Initiativet ska stötta ett 80-tal länder i omställningen från skövling till återskogning och är modellerat framför allt efter Norges arbete för att finansiera skogsbevarande insatser.

I ett första läge siktar fonden mot att hantera 250 miljarder dollar (motsvarande 2,6 biljoner kronor), delvis i betalningar från oljeländer och fossilindustri (Lula vägrar själv att ta avstånd från oljebrytning i Amazonas). Det är inte omöjligt att fonden, och regnskogens roll för klimatet, kommer att spela en central roll i klimatmötet Cop30 om två år som är planerat att hållas i brasilianska Belém, just där Amazonasfloden flyter ut i Atlanten.

Ännu finns dock inga hundratals miljarder dollar i potten för att stötta bevarandet av regnskogen.

I dag finns det äntligen intresse att bidra till Amazonas räddning.

Världssamfundet ligger redan långt efter tidigare löften, men det har trots allt börjat komma in en del pengar till organisationer som Instituto Socioambiental och deras samarbetspartners.

– I dag finns det äntligen intresse att bidra till Amazonas räddning, förklarar Adriana Ramos. 

Hon beskriver nystarten för en investeringsmekanism kallad REDD+, ”Reducing Emissions from Deforestation and Degradation” och som utvecklats av FN. Här ingår program som den norska Amazonasfonden, men de hittills största pengarna, globalt mer än 22 miljarder kronor per år, kommer från frivillig privat koldioxidkompensering. Där försöker företag (såsom till exempel flygbolag) gottgöra sina egna utsläpp genom att inhandla del av kolsänkan från exempelvis bevarade regnskogar.

Kritiserad kritik

Systemet har länge mött hård kritik om greenwashing och att grundutsläppen inte åtgärdas. Greenpeace och många andra organisationer argumenterar också för att problem med skövling inte kan lösas genom samma marknadsstrukturer som skapade dem.Världen måste enligt dem bygga ett helt nytt värderingssystem. REDD+ skapar nya konflikter, säger de, och folk luras på utlovade pengar när så kallade ”carbon cowboys” spekulerar på en ny marknad för att tjäna egna pengar. Det talas om nykolonialism där utländska krafter köper kontroll över skogens resurser. 

Nyligen publicerade den vetenskapliga tidskriften Science en artikel som visade att två tredjedelar av projekten inte hade någon direkt effekt alls på avskogningen – och att 94 procent av projekten överdrev sin klimatnytta. Om konsumenter agerar på falska utsläppsminskningar (och till exempel köper en extra flygresa) skulle modellen då riskera att bidra till ökad global upphettning.

Adriana Ramos är försiktigt skeptisk till kritiken. Hon menar att den ofta är enögd och kommer från priviligierat håll. För att ha vetenskapligt mätbar ”effekt” måste pengarna skydda skog som annars helt säkert skulle avverkas – vilket ger perversa incitament att göra skogsområden verkligt hotade. Och, säger hon, det finns andra värden med finansieringen. 

Under våren skrev flera stora internationella urfolksnätverk ett upprop till försvar för REDD+. De menade att kritik är befogad men att konstruktionen är en av få som skapar överlevnadsmöjligheter i skogen. Om systemet avskaffas skulle de förlora sin just nu enda chans. De argumenterar i stället för att reformera modellen och på allvar inkludera urfolken i beslutsfattandet.

– Ett helt nytt ekonomiskt system vore utmärkt, säger Adriana Ramos.

–  Men det är samtidigt rimligt att folk här och nu får betalt för sitt arbete med att skydda skogen. 

Dessutom, fortsätter hon:

– Situationen är idag desperat. Hela skogen håller på att dö. Vi har inte tid att vara petiga och måste ta alla resurser vi kan för att ha skogen kvar.

Ekonomin på frontlinjen

Staden Altamira i Brasiliens norra delstat Pará har beskrivits som ”Amazonas frontlinje”. Här krockar modern industri med full kraft mot traditionella skogsfolk. Nära orten ligger en av världens största dammar, Belo Monte, själva symbolen för den hårda kampen för – och emot – skogen. Mordstatistiken här var länge högst i hela Brasilien, ett av många exempel på länken mellan skogsskövling och kriminella organisationer.

Idag är de avskogade och översvämmade omgivningarna ett starkt fäste för Bolsonaros anhängare. Samtidigt diskuteras privat finansierade bevarandeprojekt för skog och elva grupper urfolk med budgetar på flera miljarder kronor.

Marcelo Salazar lagar svamprisotto i sitt stora öppna kök när vi ses. Han arbetade i 15 år för Instituto Socioambiental och för några år sedan blev han entreprenör och konsult. Marcelo pratar snabbt med nästan teatral tydlighet. På de globala klimatmötena, Cop, hänger han med storfräsare som Bill Gates och Leonardo di Caprio. 

– Men vi har ännu inte fått några pengar av just dem hit, säger han.

Under hösten lanserar Marcelo Salazar en serie kosttillskott under namnet Mazô Maná (Manna från Amazonas) med 14 ingredienser producerade i ett närbeläget Resex, en av de skogstrakter som satts undan för att låta skogsfolk tjäna pengar utan att förstöra skogen. Råvarorna skapas ekologiskt och socialt hållbart i små volymer i en process som drivs av skogsfolk själva. Priset är därför också mycket högt. 

För att nå marknaden i konkurrens med produkter från industriella plantager måste de få ekonomiskt stöd, ibland med sju gånger marknadsvärdet. Det är ofta till den typen av bidrag som REDD+, projektpengar och en del klimatkompensering går. Produkterna är menade för EU där handelsreglerna nu gynnar ursprungsmärkta varor som inte bidrar till avskogning. Men den slutliga prislappen kräver ändå att konsumenter är villiga att betala mer för det som påverkar skogen mindre.

Vi måste omfamna komplexiteten och våga ge oss in i lösningarna.

Som konsument i EU eller USA är det dessutom i princip omöjligt att skilja på faktiskt hållbara produkter och de som bidrar till skövling, påpekar Marcelo Salazar. De största förövarna marknadsför sig som regel också som ”ekologiskt hållbara” och ”socialt ansvarstagande”.

– Och de har mycket större resurser att få ut sina falska budskap.

Vad kan vi då göra?

– Företag, organisationer och regeringar måste vara på plats och kunna frågorna. Vi måste omfamna komplexiteten och våga ge oss in i lösningarna. Det finns inga alternativ.