Även i Sverige har kravet på rättvisa i klimatomställningen blivit allt mer högljudda.

– Klimatkrisen kräver också jämlikhet. Omställningen måste ske rättvist, sade Jonas Sjöstedt (V) i riksdagens partiledardebatt nyligen.

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin tog också upp ämnet:

– Ett orättvist samhälle kommer aldrig klara av den förändring som är nödvändig. De fattigaste kan inte betala igen, inte här hemma – och inte globalt, sa han.

Även den nystartade S-föreningen Reformisterna skriver i sitt program om en ”statligt driven klimatomställning och grön industriell utveckling” där det är ”helt avgörande att omställningen går hand i hand med ett jämlikare samhälle”.

Social dialog

Samantha Smith är chef för Just Transition Centre, som ­startades för två år sedan av världsfacket ITUC för att samla fack, organisationer, företag och stater i en social dialog. Målet är att skynda på omställningen och säkra arbetstagarnas inflytande vid övergången till ett klimatvänligt företagande.

– En rättvis omställning är absolut nödvändig, säger Smith till Dagens ETC.

– De som drabbas hårdast av omställningen är arbetare i olika industrier och unga på väg in på arbetsmarknaden, och om de inte får vara delaktiga i att skapa lösningarna så kommer de att vara emot dem.

Johan Hall är utredare på LO och har rest med Europafacket till bland annat Polen, Tyskland och Spanien i samband med nedläggningar av kolgruvor de senaste åren. Han ser en rättvis omställning som nödvändig, för att få med sig de människor som jobbar i sektorer som behöver ställa om.

– Det är nödvändigt för att de också ska känna att de får del av omställningen på ett positivt sätt, säger han och tar upp både Gula västarna i Frankrike och Donald Trumps stöd i koldistrikten som avskräckande exempel.

– Där kan man se hur man har lagt ner industrier och inga nya jobb har skapats. Det finns en vanmakt. Om omställning betyder arbetslöshet och förlorat framtidshopp då kommer vi ju inte få med oss arbetarna. Det blir orimligt.

Skapar missnöje

Ett annat exempel är Polen där kolgruvor stängs utan att gruvarbetarna erbjuds något vettigt alternativ, vilket skapar missnöje, menar Johan Hall.

– Det finns ingen stat som går in och säger att de ska bygga upp något nytt i de regionerna. Det finns ingen vision bortom det kolfria samhället. Då är det klart att de inte står i frontlinjen för att lägga ner kolgruvan. Därför tror jag att en rättvis omställning är nödvändig.

I Spanien gjorde man tvärtom. När 26 kolgruvor stängdes vid årsskiftet fanns en plan och en satsning på 250 miljoner euro för omställning, förtidspension och nya gröna jobb i de områden som drabbades – något som Dagens ETC rapporterat om tidigare.

– Ja, där lyckades man. Jag var i Spanien också och träffade gruvarbetarna, och man såg en helt annan inställning. Det finns ett stöd för att lägga ner kolgruvorna. De är stolta över arbetet de utfört i generationer, men de inser att det inte går att fortsätta nu när man vet hur det påverkar klimatet.

Samantha Smith nämner även hon de spanska kolgruvorna som en lyckad och rättvis omställning.

– Absolut, det är ett väldigt bra exempel. Den spanska planen är tredelad. Först gör man en överenskommelse mellan gruvarbetarna och deras fackförbund. Sedan en plan för att utveckla regionerna och skapa nya jobb i nya sektorer. Slutligen finns en nationell plan för att se var omställningsbehoven finns och vad som måste göras åt dem.

Stora skillnader

Globalt skiljer sig utmaningarna mycket mellan välutvecklade länder med förhållandevis hög facklig organisering och utvecklingsländer i fattigare delar av världen.

– Det skiljer naturligtvis väldigt mycket mellan Sverige och Somalia, Afghanistan eller Tanzania, säger Carin Jämtin, generaldirektör på Sida.

– I många av våra samarbetsländer jobbar de allra flesta i en informell sektor där det blir en helt annan typ av arbete när man ska jobba med rättvis omställning.

Där är risken snarare att klimatfrågorna sätts åt sidan när det handlar om basal överlevnad.

– Problemet är att om vi inte hela tiden kommer ihåg klimatet så kommer överlevnaden riskera att bli väldigt dyrköpt med migration och svältkatastrofer, säger Carin Jämtin.

För svensk del är omskolning och vidareutbildning nummer ett i en grön och rättvis omställning, anser Johan Hall och tar upp den sociala dialogen där fack och arbetsgivare kommer överens.

– Känner man att man har jobbat i en tung industri eller gruva länge så kanske pension kan vara ett alternativ, om det är bra betalt. Är man yngre och inte lika utsliten och kan tänka sig omskola sig så kan man börja nytt jobb. Egentligen på precis samma sätt som vi har gjort när vi har diskuterat alla omställningar i Sverige tidigare.