Efter detta riksdagsbeslut har, så vitt jag vet, inga nya tagits vad gäller omfattning och drift framöver. 

Hur kan det då komma sig att vår nuvarande regering bestämmer om en satsning på ny kärnkraft utan varken riksdagsbeslut eller folkligt stöd?

Är det verkligen förenligt med svensk lag?

/Lars Johansson

Svar: Hej Lars,

Du rätt i att man kan ifrågasätta om minoritetsregeringen och dess stödparti har rätt att i ett avtal föreskriva framtida beslut av riksdagen utan den sakliga beredning som regeringsformen föreskriver, till exempel i 7 kapitlet 2§.

Denna bestämmelse finns i grundlagen för att beslut ska vara grundade på sakligt underlag och inte på ­missförstånd, okunnighet eller enskilda subjektiva intressen.

Men det är inte bara den nuvarande minoritetsregeringen som med ”Tidöavtalet” föreskrivit framtida beslut. Deras politiska motståndare gjorde samma fel i det ”Januariavtal” som den tidigare regeringen byggdes på. Så frågan kommer nog inte till konstitutionsutskottet.

Möjligen kan man hävda att dessa avtal inte utgjorde beslut, utan att den riktiga beredning sker senare.

Du påminner också om att kärnkraftens för- och nackdelar har debatterats och utretts under andra halvan av 1900-talet, vilket lett till ett antal subventioner av och restriktioner för kärnkraftdriften. 

När regeringen nu tar fram förslag till riksdagen tycks de dock inte vara så intresserade av att använda sådan kunskap. Som grund för upphävandet av folkomröstningens resultat har man, istället för en traditionell utredning med allsidig representation, skrivit en ”promemoria” på 14 sidor som heter ”Ny kärnkraft i Sverige – ett första steg”.

Hela konsekvensanalysen omfattar två sidor, konsekvenserna på ”Miljö, klimat och människors hälsa” är på en halv sida – ungefär som detta svar. Det är ett svagt underlag för att upphäva en folkomröstnings resultat.