En liten studie, eller kanske snarare ett experiment, genomfördes i somras i San Diego, USA. Tre 6-åriga flickor och deras tränare fick PFAS-nivåerna på sina händer uppmätta före och efter en 90-minuters fotbollsmatch på konstgräs. PFAS är en grupp syntetiskt framställda ”evighetskemikalier” som kopplas till en rad hälsorisker, från cancer till höga kolesterolnivåer och hormonstörningar. Experimentet visade att två av de tre spelarna samt tränaren hade högre nivåer av PFAS på händerna efter matchen än före. När spelarna tränade på vanligt gräs var testresultaten mixade. Två hade lägre nivåer av PFAS, medan tränaren hade högre värden. 

Resultaten utgör knappast några bevis. Ett problem är att PFAS är så vitt spridda i miljön att det är svårt att veta exakt varifrån kemikalierna i testerna kommer. De nya bollarna som användes i San Diego innehöll PFAS. Washington Post rapporterar att prover från jord vid vanliga idrottsanläggningar vid Martha´s Vineyard, Massachusetts,  innehöll lika mycket PFAS som tester från konstgräsplaner.

Ingen omedelbar hälsorisk

I en studie från Stockholms universitet 2022 mättes halterna av vissa PFAS som kallas perfluoralkylsuror (PFAA) samt andelen totalt fluor i konstgräsplaner i Stockholmsområdet. Testerna påvisade ganska låga halter av PFAA men höga halter av totalt fluor, som inte gick att extrahera i konstgräset, vilket enligt huvudförfattaren Mélanie Lauria indikerar förekomst av PFAS.

Vissa fluorföreningar – som fluorpolymerer med hög molekylvikt – löser sig inte så lätt i lösningsmedel. Troligen har dessa bidragit till det höga värdet av totalt fluor, enligt Mélanie Lauria, som är doktorand vid institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES) vid Stockholms universitet.

– Det är inte helt överraskande, eftersom fluorpolymerer (en sorts PFAS, reds anm) ofta används som processhjälpmedel vid plast- och gummiproduktion, och konstgräs är till övervägande del gjort av plast, säger hon.

Trots höga värden av totalt fluor i mätningarna drar Mélanie Lauria och studiens medförfattare slutsatsen att konstgräsplaner inte utgör någon omedelbar hälsorisk.

– Vi baserar bedömningen på de låga koncentrationerna av pfaa plus beteendet hos det fluor vi observerade i våra tester. Det är inte rörligt och skulle därför inte vara vara lätt biotillgängligt för spelare, säger hon.

Ser du några risker med att låta barn spela och leka på konstgräs, kanske flera gånger i veckan?

– Våra resultat tyder på att det primära problemet ligger i miljöpåverkan under produktion och bortskaffande, snarare än vid användning, säger hon.

Inte bara PFAS 

Det saknas dock tillräcklig kunskap om vad som händer när konstgräset vittrar sönder, exempelvis till följd av väder och UV-exponering, framhåller hon.

– Dessutom är det svårt att generalisera kring risker eftersom konstgräs beroende på tillverkare produceras av olika komponenter av olika material av vilka en del kan ge hälso- och miljöproblem och lite är känt om de kombinerade riskerna, säger Mélanie Lauria.

Ett av de mer studerade materialen som är vanligt förekommande i konstgräsplaner är gummigranulat från kasserade bildäck. Exakt vad gummigranulaten innehåller är svårt att veta då ursprunget är okänt, men flera oönskade kemikalier utöver PFAS har identifierats. Däribland polyaromatiska kolväten, tungmetaller, ftalater, mikroplaster och flyktiga organiska ämnen (VOC).

Förbudsvåg i USA

I USA misstänker ett antal före detta baseballspelare att konstgräs orsakat flera fall av sällsynt hjärncancer bland spelare i laget och National Football Leagues spelarförbund kräver att alla konstgräsplaner ska ersättas med gräs – huvudsakligen för att konstgräset ökar risken för fot- och knäskador. Kommuner över hela landet har förbjudit materialet, och flera lagförslag för att göra det har införts i delstaternas lagstiftande församlingar.