I boken ”Kapitalismens slut – myten om grön tillväxt” av Ulrika Herrmann påstås att när man fasat ut all fossil energi, kommer den gröna energin inte räcka till. 

I boken framförs detta som en sanning. Men stämmer det?

 /Lars Skog, Ljusdal.

SVAR:

Hej Lars,

Bra att du frågar så att den kan detta påstående kan bemötas.

Påståendet att solenergin inte räcker, kostar för mycket energi eller tar för stor plats hörs ofta. Ibland formuleras det av försvarare av fossil energi och kärnkraft, ibland av idealistiska personer som vill visa att vår en värld med flera miljarder människor inte kan fungera.

Lyckligtvis är det fel. Energin i solinstrålningen mot jorden är flera tusen gånger större än den energi samhället använder. Att tillverka de solceller, vindkraftverk, vattenkraftverk eller pannor som omvandlar direkt eller indirekt solenergi till el behöver inte kosta mer energi än att de själva levererar på några veckor eller månader.

De metaller och andra grundämnen som används finns i rikligt mängd i jordskorpan. Inledningsvis måste det anläggas nya gruvor för att vi ska få material till att bygga upp en ny, långsiktigt hållbar samhällsapparat. Men sedan kan dessa metaller återvinnas och användas för att gång på gång tillverka nya solceller, batterier och annan utrustning.

Det är svårt att bevisa, men en bra hypotes att vi inte kan klara en hållbar utveckling med enbart ny teknik.

Jag har hört Ulrike Herrmann argumentera för ett verkligt problem: Det går inte att reducera växthusgasutsläppen tillräckligt fort med förnybar energi för att undvika dramatiska klimatförändringar om vi inte samtidigt ändrar våra konsumtionsmönster. Det är svårt att bevisa, men en bra hypotes att vi inte kan klara en hållbar utveckling med enbart ny teknik. Samtidigt är det tydligt att det inte går att lyckas utan ny teknik. 

Just nu är det stora problemet att Ryssland, reaktionära partier och fossilindustrin genomdriver fördröjande politik i många länder som kortsiktigt gynnar dem själva, men förstör världen för kommande generationer. Bland dessa aktörer är det populärt att påstå att alternativen är hopplösa.

/Tomas Kåberger, professor i industriell energipolicy vid Chalmers