– De vill att jag håller gräset levande och grönt. Jag ska vattna hela den här sträckan varje dag hela veckan. Vi är flera hundra vattnare i Fez och vi har får varsitt område tilldelat oss, berättar Souria vars jobb är att kämpa emot torkan och hålla staden grön.

Hon kommer från en by i Rif-bergen men jobbar under perioder i Fez. På stadens alla gräsplättar står hennes kollegor och låter litervis med vatten sugas ned i den törstiga jorden. Mycket hinner dunsta i den gassande solen och det ser inte ut att fungera. Gräset torkar ändå. Liksom det gör på kullarna som omgärdar staden och grödorna runtom. 

– Det ser redan ut som det brukar göra i slutet av sommaren. Jag brukar få den här uppgiften först i augusti. Men de senaste åren har vi fått börja tidigare, säger Souria. 

Döda gatukatter

Värmen gör att människor i Fez gamla stad rör sig långsamt. Gatukatter flämtar i skuggorna och kattungar begravs i sopcontain­rar – ännu en tycks ligga död vid en trottoarkant. Men en kvinna från den lokala marknaden serverar den en kork mjölk och katten lapar i sig. Livet återvänder till den lilla kroppen – för en stund.

– Det är tuffast för de svaga. Det gäller både människor och djur. Men det här är exceptionellt. Vanligtvis är det 25 grader i juni, inte så här varmt.

Det säger Hasna Daoudi, en marockansk journalist som vanligtvis är bosatt i Paris men nu bjudit Dagens ETC till sitt hemland. Och det hon säger stämmer. Det har nästan aldrig varit så varmt i juni – förutom år 2021 då rekordet från 2020 slogs. Värmeböljorna blir alltmer frekventa och mer utdragna. Den här dagen ska det bli 45 grader varmt. Senare i veckan väntas delar av Marocko slå ännu ett rekord och nå 50-strecket. Den högsta uppmätta temperaturen var tidigare 46,7 grader celsius. 

Värmevågen, som är den andra på bara en månad, slår hårt mot landet som redan lider av den värsta torkan på 40 år.

En pojke, kanske 9–10 år, kommer kånkandes på en hink vatten.

– Det är inte alla som har dricksvatten hemma så då får de frakta hem vattnet hinkvis. Det är klart att det är extra tufft för dem när det är så här varmt. Och värre är det för migranterna i städernas utkanter som bor i tillfälliga bosättningar. De som är på väg till Europa men har fastnat i Marocko, säger Hasna Daoudi.

Varnar för katastrofsituation

Forskare vid universitetet i Rabat varnar för en snar katastrofsituation med akut brist på dricksvatten. I mars i år sa vattenminister Nizar Baraka att dricksvattenresurserna i städerna riskerade att sina. I Marocko har torkan tidigare främst drabbat jordbrukare i behov av att bevattna sina grödor – vilket varit allvarligt nog då jordbruket står för 37 procent av landets BNP. Men det har aldrig varit brist på dricksvatten. 

– Det en konsekvens av klimatkrisen å ena sidan och en ineffektiv förvaltning av vattenresurserna å den andra, säger vattenpolitikforskaren Abderrahim Hendouf vid universitetet i Rabat. 

Han menar att oansvarig bevattning inom jordbruket samt försenade dammbyggen är några av faktorerna bakom den annalkande katastrofen. Men att det är klimatkrisen som gör läget akut.

Torkan kommer att förvärras

Enligt jordbruksministeriet kommer torkan att bli värre och värre fram till 2050 med 11 procent mindre regn och 1,3 procent högre temperatur. I bästa fall. Vattenresurserna till jordbruket väntas minska med 25 procent före år 2050.

Det har redan börjat. Sedan i september har landet bara haft 11 procents nederbörd i jämförelse med snittet, enligt myndigheterna. Några städer har behövt ta av grundvattenreserverna för att säkra befolkningens vattenbehov och stora städer har fått vara utan nattetid.

Marocko är ett av de länder som riskerar att drabbas hårdast och snabbast av den globala upphettningen. 60 procent av landets befolkning bor längs kusterna där havsnivåerna stiger. En majoritet av invånarna försörjer sig inom jordbruk, fiske och turism – branscher som alla drabbas hårt. Ändå kommer Marocko på första plats av alla afrikanska länder och på FN:s topp-10 lista av länder som förbereder omställningen bäst för att nå Paris-avtalets 1,5-gradersmål.

– Vattenbristen riskerar att uppstå snart, redan de närmaste åren. Det i sin tur för med sig stora migrationsvågor och med det spänningar och konflikter, säger Abderrahim Hendouf. 

”Många kriser”

Extremtorkan kommer dess­utom i ett geopolitiskt känsligt läge. Marocko är vanligtvis nästan självförsörjande på vete men inför säsongen 2022–2032 rapporterar landet 70 procent mindre veteskörd och därmed ett ökat importbehov. 24 procent av behovet planerades att import­eras från Ukraina och Ryssland – en plan som bryskt sköts i sank i och med Rysslands angreppskrig mot Ukraina.

– Vi står inför en kris som involverar flera olika faktorer som vi inte kan kontrollera. Regeringen gör allt för att ta kontroll över situationen, kosta vad det kosta vill, men det är inte säkert vi når hela vägen, sa landets jordbruksminister Mohammmed Sadiki i april.

Bland omprioriteringarna finns att istället importera vete från Indien samt ökade satsningar på förnybara energikällor och dammbyggen.

– Men det är många kriser att hantera på en gång, det krävs internationell medvetenhet, säger Hasna Daoudi.

Souria säger att gräsmattan hon vattnar är rent dekorativ.

– Det är viktigt för att besökare ska tycka om staden Fez. Att den är grön och fin sommaren igenom, säger hon.