Yusra, Sarah och en annan kvinna hoppade i vattnet och knuffade och drog gummibåten tills de nådde land. De var de enda ombord som kunde simma.
– Jag tänkte att det vore hemskt om jag drunknade i havet, för jag är simmare, berättade hon vid en presskonferens tidigare i våras.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Premiär för flyktinglaget
I augusti, nästan exakt ett år efter den farliga överfarten, hoppas Mardini att hennes simkunskaper än en gång ska förändra hennes liv, men denna gång under mycket lyckligare omständigheter. 18-åringen, som nu bor och tränar i Tyskland, är en av 43 atleter världen över som, trots att de flytt sina hemländer och blivit flyktingar, kämpat för möjligheten att tävla i OS i Rio.
Internationella olympiska kommittén meddelade tidigare i somras att under OS i Rio kommer, för första gången i historien, de länder som tävlar i sommarspelen att få sällskap av ett flyktinglag, bestående av atleter som annars skulle vara statslösa och utestängda.
OS-laget för flyktingar (Team Refugee Olympic Athletes, ROA) kommer att tävla under den olympiska flaggan och hymnen, säger IOK:s ordförande Thomas Bach, och vid öppningsceremonin den 5 augusti kommer det att marschera in på OS-arenan Maracanã näst sist, precis före värdnationen Brasilien.
Det slutgiltiga laget presenterades den 3 juni och består av tio atleter som alla nått kvalificeringsnivån inom sina respektive sporter.
Utöver Mardini finns bland andra Popole Misenga, som sökte asyl i Brasilien 2013 när han tävlade i judo-VM för Demokratiska republiken Kongo, simmaren Rami Anis från Syrien, som också flydde till Europa i en gummijolle och den 22-årige löparen Rose Lokonyen, som flytt från Sydsudan och ställer upp i 800 och 1 500 meter.
Många från flyktingläger i Kenya
Majoriteten av de drygt 40 atleter som ursprungligen kvalade till truppen kom från det enorma flyktinglägret Kakuma i nordvästra Kenya, ungefär nio mil från gränsen till det krigshärjade Sydsudan.
Pere Miro, direktör för IOK:s program för olympisk solidaritet, säger att han efter ett besök i flyktinglägret i januari var ”mer övertygad än någonsin om att det skulle kunna gå att sammanställa ett flyktinglag”.
Med hjälp av den kenyanska olympiska kommittén och en stiftelse som startats av den kenyanska distanslöparen Tegla Loroupe lyckades IOK organisera professionella uttagningar där 23 atleter kvalificerade sig. De flesta av dem var medel- och långdistanslöpare från Sydsudan, Burundi och Rwanda, men på listan fanns även atleter som flytt från Etiopien, Uganda, Mali, Syrien, Iran och Irak.
Efter uttagningarna har flyktinglägret i Kakuma, som är hem åt över 180 000 människor, utvecklat en egen idrottsinfrastruktur, däribland en liga med över 160 fotbollslag och över 60 basketlag.
– Jag blev berörd av att se hur människorna lever i lägret. Det ligger mitt ute i ingenstans. De har ingenting att göra. Den huvudsakliga aktiviteten som håller dem motiverade och levande är idrott, säger Pere Miro.
Systrarna Mardini kom till Berlin i september 2015. Där fick de genom en egyptisk tolk vid sitt boende kontakt med Wasserfreunde Spandau 04, en av stadens äldsta simklubbar. Tränaren Sven Spannekrebs insåg genast att Yusra Mardini var tillräckligt bra för att tävla i OS. Och under de följande fem månadernas träning gjorde hon större framsteg än någon kunnat ana i bassängen.
– Saker och ting gick snabbare än vi förväntat oss, säger Sven Spannekrebs.
– Hon kommer att bli en förebild för många människor. Yusra är väldigt fokuserad. Hon har tydliga mål och organiserar sitt liv runt dem.
Han säger att hennes organiseringsnivå nästan är tysk – en kommentar som Yusra Mardini avvisar genom att skaka ivrigt på huvudet.
– Vi är sådana i Syrien!
Tonåringen har under året börjat i Tysklands skolsystem för elitidrottare, vilket möjliggör för henne att träna två gånger om dagen i en olympisk pool alldeles intill skolan. Hon stiger upp klockan sju, tränar i två-tre timmar, går på lektioner före och efter lunch och återvänder sedan till poolen, berättar hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Innan hon flydde från Damaskus hade Yusra Mardini professionellt stöd från den syriska olympiska kommittén i Damaskus. Under våren har ett orosmoment därför varit det syriska lagets försök att övertala henne att tävla under sitt hemlands flagga – en potentiell propagandakupp för Assadregimen.
IOK:s Pere Miro säger att de har tagit kontakt med den syriska nationella olympiska kommittén för ett godkännande, och att de sagt att de inte har några problem med att Yusra Mardini tävlar för ett flyktinglag. Tjänstemän bekräftar dock att Syrien har haft ögonen på den unga simmaren och bett om regelbundna uppdateringar om hennes framsteg.
Yusra Mardini själv svarar diplomatiskt när hon får frågan om möjligheten att återvända till laget i sitt hemland:
– Naturligtvis saknar jag mitt hemland, säger hon och nämner särskilt den egna sängen i hemmet.
– Kanske kommer jag att bygga mitt liv här i Tyskland och när jag är gammal kan jag återvända till Syrien och lära folk något utifrån mina erfarenheter.
– Jag vill göra alla flyktingar stolta över mig. Det skulle visa att även om vi gått igenom en svår resa så kan vi uppnå något.
