Så börjar det gamla proggbandet Gudibrallans låt ”Sosse” från 1970. Den har uppmärksammats på senare tid för att i tredje versen lyckas förutse att det socialdemokratiska partiet på första maj står i talarstolen och hyllar arbetarrörelsens ideal, men dagen efter – den andra maj – stiftar ”en arbetsstrejkarlag”. Regeringens förslag om förändrad strejkrätt skulle nämligen läggas fram i år – senast den andra maj.
Nu undvek emellertid den socialdemokratiska arbetsmarknadsministern detta pinsamma sammanträffande genom att presentera lagförslaget redan den 18 april, vilket hon är snabb att påpeka när vi slagit oss ner på hennes arbetsrum med utsikt över Rosenbad och Riddarfjärden i centrala Stockholm.
– Det är jättebra att det förs en debatt och att det finns kritik. Och det är faktiskt inget nytt heller. Det har alltid funnits intern kritik och diskussion om huruvida vi har valt rätt linje, och gjort rätt prioriteringar. Det vore förfärligt om det inte vore så i ett parti, att det inte fördes en diskussion och att folk engagerar sig, säger Ylva Johansson.
Tog avstånd från kommunismen
Att ta kritik, och försvara hårda kompromisser, det är inget nytt för en person som fick sin första ministerpost 1994 och som varit aktiv i toppolitiken i mer än 30 år. Hon började som Vänsterpartist på den tiden då partiet fortfarande kallade sig kommunister. Det var också en av anledningarna till att hon bytte parti. De hade röstat igenom ett namnbyte, men med liten marginal.
– Jag tillhörde de som ville släppa ordet ”kommunisterna”. Vi vann med bara två-tre rösters marginal på en kongress. Då kände jag att det är så mycket kommunister kvar i det här partiet i alla fall. Jag tycker att Vänsterpartiet idag har förnyat sig, men då kändes den resan alldeles för lång för att jag skulle orka vänta på den.
Hon ville också bort från synsättet att det är viktigast att alltid ha haft ”rätt” ståndpunkt, oavsett hur politiken sen blir. Ylva Johansson ser sig som en politikens grovarbetare. Hon vill få saker att hända. Att påverka samhället i rätt riktning. Och det är samma frågor hon brinner för idag som när hon började med politik, menar hon.
– Jag tycker att jag står trygg i min ideologiska övertygelse. Och den handlar väldigt mycket om att man måste göra något åt orättvisor och klyftor.
Men en politiker är inte bättre än sitt senaste förslag, verkar det som. I dag förknippas Ylva Johansson av många kritiker framför allt med ett svek mot strejkrätten. Tidigare var hon hjälten som åstadkommit förändringar för arbetarkvinnor. Hon har varit pådrivande i en kvotering av föräldraförsäkringen och en förändring av Arbetsförmedlingen. Hon har skapat tydligare föreskrifter mot stress i arbetslivet och tagit strid mot dödsolyckor på jobbet.
– Jag har aldrig varit intresserad av att uttrycka den mest briljanta tanken, utan att få någonting gjort. Därför tycker jag också att det är hemskt att vara i opposition. Då får man ju inget gjort, det är någon annan som bestämmer. I allmänhet en högerregering, och då går saker och ting käpprätt och pipsvängen, samtidigt som man har väldigt små möjligheter att påverka det.
Det bästa av situationen
Kanske är det så många socialdemokrater resonerat när de nu gjort ett avtal med partier som i flera grundläggande frågor har diametralt motsatt ståndpunkt. Under mandatperioden kommer partiet tvingas presentera en rad förslag som går emot deras allra heligaste principer. Många av frågorna ligger på arbetsmarknadsministerns bord. Men Ylva Johansson tvekar inte att försvara samarbetet med C och L, och menar att alternativet hade varit värre, inte minst för klyftorna i samhället.
– Även om det säkert kommer kosta en del för socialdemokratin, vi tvingas ju genomföra en del politik som inte är vår egen – så tycker jag att det är rätt. Vi gör det bästa av situationen. Det kommer innebära några saker som vi tycker är försämringar, men andra saker som är förbättringar.
Inte tillräckligt
De senaste decennierna har Socialdemokraterna haft chansen att påverka klyftorna flera gånger, de har haft makten under många mandatperioder. Istället har ojämlikheten ökat.
Om du tittar tillbaka på de klyftor som du ville förändra som ung, hur tycker du att ni har lyckats med det?
– Jag tycker att vi har prioriterat klyftor, och vi har gjort många bra saker i politiken. Men det definitivt inte varit tillräckligt. Det finns också en annan utveckling i samhället, som är svårare att påverka med politiken, som går i motsatt riktning.
– Ibland får jag höra att eftersom det fortfarande finns stora klyftor i Sverige så skulle socialdemokratin ha misslyckats. Det håller jag inte med om. Det visar bara att socialdemokratin behövs. Jämför du Sverige med de flesta andra länder så har vi mindre klyftor i Sverige.
Beska piller
Bara dagar innan första majtågen ska gå genom de svenska städerna, slagorden ska eka mellan husen, presenterades en utredning om förändrade turordningsregler. Beska piller för arbetarrörelsen att svälja. Återigen menar Ylva Johansson att alternativet hade varit värre, även att släppa fram en Alliansregering mot villkor att freda vissa för S viktiga frågor, exempelvis arbetsrätten.
– Vi har sagt nej till den typen av lösningar, vi tror inte att det är en bra lösning för Sverige säger hon.
Finns det någon gräns för vad ni kan tänka er att kompromissa om för att få sitta i regeringsställning?
– Det är klart att de finns gränser. Det är därför det tog så lång tid att komma fram till Januariavtalet, eftersom det var flera frågor som är väldigt svåra. Det fanns ju en överenskommelse redan i december där arbetsrätten inte fanns med, den föll för att Centern sa nej till den. Så det är klart att vi ligger nära gränsen för vad vi klarar av nu.
På första maj får vi höra tal om orättvisor, klyftor och trygga anställningar. Hur rimmar det med den här politiken?
– Det rimmar bra. Första maj firar vi som Socialdemokrater, och då för vi fram socialdemokratisk politik. Vi vill ha mer trygghet på arbetsmarknaden, inte mindre. Men vi fick 28 procent i valet, så i regeringsställning är vi tvungna att göra både eftergifter och kompromisser.
Skäms inte över strejkrättsförslaget
Under förstamajfirandet är det flera demonstrationer som har som uttalat att mål att motverka det så kallade strejkrättsförslaget, en utökning av fredsplikten med en rad villkor.
Ylva Johansson tycker att kritiken är missriktad. Hon menar att förslaget inte påverkar rätten att ta till konflikt utan bara ger lika spelregler för alla fackförbund, och att villkoren för konflikträtten blir tydligare.
– Jag tycker att det är viktigt att vi ska ha lika spelregler för de fackförbund som är medlemmar i en centralorganisation och de som inte är det. Vem som helst kan ju när som helst bilda en fackförening och slåss för sina medlemmars intressen, och så ska det vara.
Hon nämner tre villkor för att få ta till konflikt: att tar strid för ett kollektivavtal, att beslutet om konflikt är taget i demokratisk ordning och att man ska ha försökt förhandla först.
– Detta tycker jag är helt rimliga krav, och det gör vi nu lag av. Jag skäms inte ett dugg för de här förslagen.
– Det är många som har varit rädda för att det här ska påverka möjligheten att avtalsshoppa, eller att arbetsgivaren ska kunna välja vem man sluter avtal med, eller att det ska påverka politiska strejker. Vi lägger inga såna förslag.
Inget av det du beskriver skulle väl ha påverkat hamnkonflikten? Hamnarbetarförbundet uppfyllde ju i princip alla de här kraven redan.
– Det har de inte alltid gjort. Men jag är lite försiktig med att göra tolkningar. Jag tror inte att jag ska tolka hur den framtida lagen kommer att påverka eventuella konflikter.
Men du framförde ganska tydligt att det var hamnkonflikten som var orsak till att ni ville ha den här nya lagen…
– Ja. Det är min bedömning att det hade spelat roll, men av konstitutionella skäl är jag försiktig med tolkningar. Det är inte statsrådets roll att tolka hur lagen skulle tillämpas.
Nu löste sig ju hamnkonflikten ändå, enligt många tack vare den svenska modellen där parterna löste det själva. Varför behövs då lagändringen?
– För att vi behöver samma spelregler för de som väljer att stå innanför och utanför LO, TCO, Saco. Jag har inga synpunkter på om man vill vara med i en centralorganisation eller inte, men det ska vara samma regler.
”Ministern har fel”
Men mot Ylva Johansson står inte bara aktivister på vänsterkanten. Flera forskare, bland annat Mats Glavå som är docent i arbetsrätt på Göteborgs universitet, har varnat för att lagförslaget kan innebära att ett företag som etablerar sig i Sverige kommer att kunna använda reglerna som vapen mot ett större fackförbund nästa gång, kanske ett LO-förbund. Ylva Johansson håller inte med.
– Nej det kan man inte göra. i det lagförslag som nu ligger i riksdagen finns ingenting som förändrar den möjligheten. De måste sluta avtal med den som strider för sin medlemmars intressen.
Efter intervjun kontaktar Dagens ETC Mats Glavå igen. Han har inte sett det den slutgiltiga propositionen från regeringen, men menar att lagrådsremissen vittnar om att ministern har fel i sin bedömning. Förslaget kommer både att innebära en inskränkning i strejkrätten och en möjlighet för arbetsgivare att välja vem man sluter avtal med.
Så hur känns det för Ylva Johansson att som företrädare för ett arbetareparti lägga fram ett förslag som tolkas som en inskränkning av strejkrätten, väcker protester långt in i LO-leden?
– De flesta som jag träffar, som jag får en chans att prata med, de har fått en nidbild av det lagförslag som vi har lagt fram. De tror att vi har lagt fram något annat än det vi faktiskt har gjort. Om man tittar på det som faktiskt står i den propositionen som vi lämnat så känner jag mig helt trygg med att det vi gör är att vi försvarar strejkrätten.
Kär i ministerkollega
Under större delen av sitt politiska liv har Ylva Johansson levt i en familj som redan från start var offentlig. Hon satt i regeringen 1998 när hon blev kär i en annan minister, finansminister Erik Åsbrink. Efter det val som följde fick Ylva Johansson gå, och han fick en ny ministerpost.
– Jag tyckte det var tråkigt att lämna regeringen. Men jag är ju väldigt glad att jag träffade Erik. Vi älskar varandra. Sedan var det statsministerns beslut hur han ville göra med regeringen. Jag behövde inte värdera det.
Ni är en socialdemokratisk familj, kan du känna dig helt omsluten av partiet?
– Nej inte alls, vi pratar väldigt sällan politik, Erik och jag. Det händer, men det är inte så vanligt.
Finns det utrymme att ha andra visioner och drömmar?
– Socialdemokrat är jag ju hela tiden. Det är en grundläggande syn på människan och samhället som man har, den tar man inte på sig när man kommer till jobbet, det är ju en del av det som är jag. Men däremot det politiska uppdraget, att vara statsråd, det lever man ju på ett sätt med hela tiden också, men det är inte så att det präglar min vardag. Men jag lever med svåra frågor hela tiden.
Ylva Johansson om ...
… den interna kritiken från Reformisterna:
– Jag tycker inte att vi har tappat riktning, men däremot är det ju sant att verkligheten förändras och utmaningarna förändras. Inte minst detta att det i Sverige så snabbt har kunnat växa fram både ett främlingsfientligt rasistiskt parti och en konservativ nationalistisk våg. Det skrämmer mig att den har kunnat bli så stark. Det finns kanske ingen tid då det är viktigare att vara politiskt och fackligt aktiv än just nu. Väldigt mycket står på spel.
…sitt intresse för fotboll:
– Fotboll är en stor del av mitt liv. Jag älskar fotboll. Det rymmer för mig så otroligt mycket livsglädje och gemenskap, och jag är väldigt förtjust i fans-kulturen, jag tycker att den är viktig. Jag står alltid i klacken, jag älskar att stå där och sjunga och vara en del av den kulturen. Att ge sig hän åt ett lag, åt en match. Man kanske inte kan säg att det är avkopplande att hålla på Bajen, men det är en avkoppling från jobbet, och den officiella Ylva. Då kan man gå in i fotbollen och i matchen. Det gör livet värt att leva.
…begreppet arbetslinjen:
– Det är ett socialdemokratiskt begrepp Moderaterna snodde. I vår tappning betyder det att alla som kan arbeta ska arbeta. Man ska inte lämnas i passivitet. Vi ska ställa krav på människor, höga krav och stora möjligheter för människor att arbeta.
– Det Reinfeldt och Moderaterna gjorde var att man sa att de som inte jobbar ska vara fattiga. Det är något helt annat, att man ska jagas till arbete av att man blir fattig om man inte har ett arbete. De tog vårt ord och gav det en annan innebörd.
