– Det är sorgligt hur utsatta judiska evenemang är och att judiska skolor behöver polisbevakning idag. Min erfarenhet är att antisemitismen hela tiden funnits i Sverige, men att det blossar upp mer och blir mer tillåtet att uttrycka sig negativt mot judar när det är oroligheter i Mellanöstern.

Sedan den 7 oktober efter Hamas terrorattack i Israel och den våldsamma utvecklingen i Gaza, har antalet anmälda antisemitiska hatbrott ökat kraftigt. Enligt siffror från Brottsförebyggande rådet (Brå) kunde 110 hatbrott med antisemitiska motiv identifierats mellan den 7 och den 31 december 2023, vilket är ungefär fem gånger så många som under samma period 2022.

– Även fast jag älskade mina föräldrar och saknar dem varje dag så är jag på något vis glad att de inte lever längre eftersom jag inte vet hur de skulle hantera vilket håll samhället gått åt. 

”Känner en stor sorg”

Personligen har Willy Silberstein inte upplevt så mycket antisemitism riktat mot honom, snarare har han märkt det på samhällsnivå. Men det kan bero på att många av hans vänner är judar, resonerar han. Willy Silberstein har varit ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) och är välkänd som en judisk röst i offentligheten. Runt hans hals finns alltid en Davidsstjärna. Än så länge upplever han att han kan gå runt med den öppet.  

– Men den dag jag känner att jag inte kan bära den öppet längre vill jag inte leva kvar i Sverige. 

Willy Silberstein tror framför allt att det är den yngre generationens judar som drabbar hårdast av den växande antisemitismen. 

– Det finns en hårdare ton idag. Folk kan nu öppet säga saker som “juda dig inte” om någon är snål. En del av förklaringen kan nog vara sociala medier som jag tror har tagit bort mycket tabun. Tidigare skrevs extrema saker bara på extrema sajter. Det är också hårdare ton mot alla minoriteter. Jag känner en stor sorg över den här utvecklingen.  

Tvingas tycka om Gaza

Något annat som präglat året är att det finns en ökad benägenhet att förknippa alla judar med Israels makthavare och arméns agerande i Gaza, enligt Willy Silberstein.  

– Jag känner ofta att det förväntas av mig att jag ska säga att kriget i Gaza är hemskt, vilket jag såklart tycker, men det är märkligt att det alltid dyker upp. 

Under året hade Willy Silberstein ett samtal med tre unga judiska personer. En av dem läste en filmutbildning och gjorde en film med tema häxor och judendom. 

– Då sa hennes lärare att vi måste prata om elefanten i rummet, vad säger du om det som händer i Gaza? Det var helt opåkallat, säger Willy Silberstein.

Våldet i Gaza har varit omfattande, och många med anhöriga i Gaza upplever en stor maktlöshet. Kan du förstå att det väcks starka känslor och att tonläget trissas upp?

– Att de visar känslor är självklart men inte att ta ut det över judar i Sverige. Då har man dragit dit en konflikt som inte har en naturlig plats i Sverige. Men självklart förstår jag deras oro, sorg och ilska. 

Mamman hemsöktes av minnen

Willy Silbersteins son bor i Israel sedan ett par år tillbaka. När han bodde i USA under en tid fick han en stark judisk identitet som han upplevde som positiv, vilket gjorde att det kändes naturligt för honom att flytta till Israel.  

– Han vill inte prata så mycket om kriget men han berättade att han behövde ta skydd när han var ute och åkte bil och Iran skickade robotar mot Israel i höstas. 

Willy Silbersten pekar på något annat som snart är ett faktum. Idag finns få kvarlevande överlevande från Förintelsen, vilket gör att få har möjlighet att berätta om sina upplevelser. I stället har många anhöriga föreläst om sina släktingars öden. Bland annat Willy Silbersteins dotter.

– Självklart är det inget som slår förstahandsuppgifter om hur det luktade och var i Auschwitz. Men samtidigt är Förintelsen ett av de mest väldokumenterade brotten mot mänskliga rättigheter som finns. Det finns handfasta bevis mot dem som förnekar eller vill ta ner Förintelsens betydelse.

Vi som är barn till överlevande är så märkta av alla hemskheter som våra föräldrar upplevt.  

Själv har Willy Silberstein aldrig föreläst på skolor om sin mammas livsöde, det har varit för psykiskt jobbigt för honom. 

– Vi som är barn till överlevande är så märkta av alla hemskheter som våra föräldrar upplevt. Jag inser att vi borde ha spelat in mammas berättelser. Jag vet inte så mycket om min mammas familj, men jag förlåter mig själv med att hon ofta vaknade mitt i natten och skrek av sina traumatiska minnen och att hon alltid började gråta när hon försökte berätta om sina upplevelser. 

Vad betyder jubileet?

Willy Silbersteins mamma föddes 1917 i Transsylvanien. När hon var 27 år deporterades hon till Auschwitz och nästan hela hennes familj mördades. Efter att ha överlevt nazisternas våld och svält mot henne vägde hon 27 kilo när hon befriades 1945. Med de vita bussarna kom hon 1945 till Norrköping på en torsdag, på måndagen började hon arbeta som tvätterska.

– Det är väldigt få överlevande som kom till Sverige som fick någon bra psykologisk hjälp och det var en annan tid innan man visste vikten av de trauman som förintelseöverlevande upplevde. 

Nästa år uppmärksammas 250 år av judiskt liv i Sverige. Regeringen har därför gett i uppdrag till ett antal myndigheter att uppmärksamma 250-årsjubileet. Willy Silberstein tror inte att uppmärksammandet kommer ge så mycket mer än några fina ord, även om han säger att det är bra att man uppmärksammar jubileet.

”Stor ilska och sorg”

Året som vi snart kommer att lägga bakom oss har varit tufft, sammanfattar Willy Silberstein. 

– Jag känner stor ilska och sorg över attacken mot Israel, kriget i Gaza och Libanon. Jag förstod att Israels svar i Gaza skulle vara kraftfullt men fullt så här kraftfullt är svårt att tro. Jag känner också stor ilska och sorg över att så många på kort tid efter den 7 oktober började förneka allt som hänt i Hamas attack. Det finns väl dokumenterat hur många kvinnor som våldtogs och hur människor dödades och att vissa firade angreppet äcklar mig. 

Träffar statsministern i synagogan 

Från politiskt håll märker Willy Silberstein av att många svenska politiker gjort tydliga markeringar mot antisemitism. Till skillnad från hur det varit tidigare, säger han. Willy Silberstein minns när Carl Bildt (M) var statsminister och det skedde ett angrepp på den judiska begravningsplatsen och han vägrade markera mot händelsen. 

Det var tyst under en lång period av både moderat och socialdemokratiskt ledda regeringar. Men det har skett en förändring, säger Willy Silberstein.

– Den sittande regeringen har gjort ett stort jobb för judar i Sverige. Ulf Kristersson ser jag oftare i synagogan än vad jag ser vissa av församlingsmedlemmarna. Att Parisa Liljestrand och Gunnar Strömmer reste till Auschwitz i höstas med skolelever betyder mycket. Som minoritet känner man sig väldigt ensam om politiker inte står bakom oss. Det var skrämmande tyst alltför länge.