– Nu måste jag väl omdefiniera mig själv, även om jag är tveksam till begreppet lobbyist. Jag ser det inte som min identitet, men när jag börjar jobba hands on i Bryssel så kommer jag ju vara det.  

Hur ser du generellt på höga politiker som byter sida och börjar på pr-bolag? 

– Jag ser det inte som något jättestort problem, om det inte uppenbart handlar om att man fått kunskaper som minister eller statssekreterare och har uppgifter som egentligen är hemliga som man säljer vidare. 

Hade du själv betänkligheter när du gjorde karriärbytet? 

– Ja, det hade jag. Jag jobbade som frilansande samhällsdebattör först efter politiken, där jag föreläste och skrev texter, det var inte direkt lobbyverksamhet. Däremot har jag ju fått frågan om att mot betalning skriva under debattartiklar, för att ge legitimitet åt företag, men det vill jag ju inte göra. 

Och nu på Miltton? 

– Jag jobbar med hållbarhetskommunikation och har hjälpt en del företag och intresseorganisationer att titta på vilka frågor som är intressanta i samhället, och hjälpt till att bedriva kommunikation. Jag hade inte känt mig bekväm med det faktum att jag känt Gustav Fridolin sedan han var elva år, och ringa honom för att be honom föra fram en fråga. Men om jag hjälper ett företag med att berätta hur politik fungerar så kan ju de ringa Fridolin själva sedan. Det är en balansgång. 

Hur har du nytta av dina gamla kontakter inom politiken? 

– Mer av mina kunskaper om hur politik fungerar än av mina gamla kontakter. Det kan ha hänt att jag någon gång har rekommenderat någon om vem som ska kontaktas i en viss fråga. 

Hur ser du på ett införande av offentligt lobbyistregister för politikers möten?

– Det ser jag positivt på. På det stora hela ser jag inga som helst problem med det. De flesta i pr-branschen skulle absolut kunna registrera och redovisa sina möten. Men det som är ännu viktigare är sponsring i valkampanjer, där det ges bidrag för att driva en viss fråga. Sådant måste vara öppet. 

Hur ser du på Sabuni-historien?

– Det kändes lite som en höna av en fjäder. Det viktiga är att det är transparent om politiker utsätts för påtryckningar. Om du pratar med en gammal partivän som skriver förslag… Jag har lite svårt att se vad som skulle vara så fruktansvärt upprörande med det. Tror folk att politiker kommer på alla förslag själva? Diskussioner pågår hela tiden och förslag läggs fram av enskilda individer, intresseorganisationer, företag och andra. Det finns jättemycket informella kontakter mellan personer i näringslivet och på höga poster inom politiken. Kolla på LO och S, eller MP och Naturskyddsföreningen. Jag har lite svårt att tycka att det är ett jättestort problem. Politikern måste själv skaffa sig en massa olika insikter från olika håll och filtrera dem och sedan fatta de bästa möjliga besluten utifrån det. Det stora problemet är ju att de som har pengar har det lättare. De som företräder intressen som inte har samma resurser har det mycket svårare att nå fram.