I dag, fredag, återvänder Jönköpingsbördige Magnus Wennerhag till hemstaden för att föreläsa om sociala rörelser. Utgångspunkten är de högerextrema demonstrationerna första maj i år.
Föreläsningen, där även Sara Duarte från Expo kommer att tala, ingår i helgens Jönköping Open. Sociologidoktorn Magnus Wennerhag har forskat kring hur medborgare i dag försöker påverka politiken.
– Motdemonstrationer är ju ett sätt att offentligt visa att man är många som är emot något. Sen om det är bra eller inte, det är en annan fråga, menar Magnus Wennerhag, som var i Jönköping när Svenskarnas parti demonstrerade, men istället befann sig på det mer traditionella första maj-firandet.
Han menar att det varierar vem som gynnas i media. Under demonstrationerna mot Mubarak i Egypten lyftes demonstranterna fram som frihetskämpar, medan demonstrationerna under EU-toppmötet i Göteborg 2001 sågs på ett helt annat sätt.
– Generellt sett kan man säga att radikala politiska protester får en mer fördelaktig rapportering ju längre bort från Sverige det är.
En förklaring skulle kunna vara att en del menar att svenskar inte behöver demonstrera eftersom vi bor i en demokrati. Det är också en fråga om vad som just då är konsensus i samhället, menar Magnus Wennerhag.
– Ett exempel är Prideparaden. När den först kom till Sverige framställdes den som en väldigt marginell företeelse. Nuförtiden får den partiledare som inte går med i paraden nästan löpa gatlopp och förklara varför.
Politikers bemötande varierar
Magnus Wennerhag menar att Jönköping har samma typer av rörelser som andra medelstora städer, med en skillnad; här har de äldre rörelserna, som frikyrkorna, större inflytande. Men det finns också skillnader i politikers bemötande av rörelserna:
– I vissa städer kan ledningen vara mer skeptisk till radikala rörelser; det kan man ju se Jönköping som ett uttryck för. I andra kommuner ser man de radikala rörelserna som en del av föreningslivet.
Han har följt händelserna kring Kulturhuset och menar att det finns två sätt att reagera på motstånd.
– Antingen tappar man lusten eller så blir man mer engagerad när det finns en tydlig motståndare att peka på. Bilden av en motståndare är ju ofta viktig inom politiken, både för etablerade partier och för mindre rörelser.
Fotnot: Magnus Wennerhag föreläser på Per Brahe-gymnasiet fredag 15/11 kl 09.30–12.00.
Hanna Eklöf