Att det finns en spricka inom Vänsterpartiet om hur det ska ta sig an EU-projektet är väl känt och något som Dagens ETC tidigare rapporterat om.
Skiljelinjen går mellan partistyrelsen – som i en debattartikel i Dagens ETC i höstas förklarade att partiet tonar ner EU-motståndet och pausar kravet om utträde – och tunga företrädare och enskilda distrikt ute i landet. De sistnämnda anser att kravet på utträde inte får sopas under mattan.
Vill ha kvar ett krav
En av dem som hårdast kritiserar partitoppens linje är Ana Süssner Rubin, ordförande för Vänsterpartiet i Skåne och partiets andranamn på listan med kandidater till EU-parlamentsvalet.
– Först av allt – min tanke är inte utträde ska vara huvudfråga inför EU-parlamentsvalet. Jag vill bara att kravet ska vara kvar i programmet. Vi måste hålla det kritiska levande. EU kommer ju i grunden alltid att vara ett projekt som sätter företagens vinster före arbetarnas rättigheter. Vi måste visa varför nyliberal politik alltid kommer att gå före arbetare och kollektivavtal, säger hon.
Nyligen enades ju ministerråd, kommission, och parlament om arbetsvillkorsdirektivet, som presenterades ha tydliga fördelar för just arbetare?
– Men det innebar inget progressivt för Sverige. Vi fick helt enkelt behålla våra kollektivavtal. Och det är klart att det finns saker som är bra. Vi har som parti varit väldigt aktiva för förändringar. Vi har till exempel lyckats genomdriva stöd för kvinnojourer.
Hon fortsätter:
– Det är inte så att vi inte tror att det går att göra någonting inom EU, men det Jonas Sjöstedt och partiledningen vill är att vi inte ska driva kravet om utträde och i stället arbeta för att förändra unionen inifrån, dra det åt vänster, men det är att tillskriva EU en potential som jag inte ser att det har. EU är ruttet i grunden.
Kaos råder i Storbritannien inför deras brexit. Och de som fått mest luft under vingarna av kaoset är ju de högerpopulistiska och högerextrema krafterna. Är det inte oansvarigt att driva utträdeskrav mot denna bakgrund?
– Det som har hänt i Storbritannien är att arbetarrörelsen var för sen in på banan och dessutom bråkade inbördes. De var väldigt splittrade och i stället fick nationalisterna dominera debatten. Men EU-motståndet är ju i grunden progressivt. Delar av fackföreningsrörelsen har alltid varit emot EU-projektet.
– Nu när Sverigedemokraterna lämnat sin ståndpunkt om att lämna EU finns det utrymme för de systemkritiska argumenten. Det vill jag tillbaka till. Så jag tror inte vi behöver oroa oss för att det blir som med brexit.
I ett läge när internationellt arbete är en nödvändighet för att klara klimatet – är inte EU då en stark röst i detta arbete?
– Om jag skulle få önska skulle EU vara just en stark röst. I parlamentet kan man få igenom förslag, men de som verkligen bestämmer är EU-rådet. Ta flygskatten till exempel, något som man kan få igenom i parlamentet, men när miljö ställs mot företagsintressen, mot flygföretagens lobbyister, är jag övertygad om att rådet inte kommer att gå klimatets vägnar. De verkliga avtalen, som Parisavtalet, är ju internationella.