När LO håller digital kongress på måndag för att välja ny ledning är det hon som är tänkt att ta över efter Karl-Petter Thorwaldsson. Efter att först ha sagt nej sa hon till slut ja. Hon kan tänka sig att bli LO:s nya ordförande. Hon till och med vill det.

– När jag nu fick förfrågan från så många håll kände jag till slut att ja, jag får förvalta det förtroendet. Kan man bidra med något bör man också göra det. Det här ger mig chansen att kunna föra fram en annan helhetssyn på arbetsmarknaden. Alla jobbar inte åtta till fem, alla har inte en trygg anställning. Vi som fackligt organisation måste utgå ifrån det. Det här ger mig en större plattform att jobba ifrån.

Men att sätta ord på varför just hon är rätt person för jobbet, har hon svårare för.

– Det finns människor som är oerhört mycket bättre än mig. Jag kan inte riktigt säga varför andra ser att jag är det bästa alternativet, men kanske kan jag bidra med något, säger hon.

Långt engagemang

Facklig erfarenhet har hon i alla fall gott om. Sedan 2014 har Susanna Gideonsson varit ordförande för LO:s tredje största förbund – Handels. Dessförinnan satt hon som vice ordförande i åtta år. Det fackliga engagemanget har funnits med hela hennes yrkesliv, som började redan när hon som ung tonåring delade ut tidningar hemma i Lycksele. Med undantag för föräldraledighet har hon varit heltidsarbetande sedan hon var 15 år. Snickeri­fabriken, skogen, hemtjänsten, SSU och därefter ombudsman för Handels. På så sätt platsar Susanna Gideonsson i sin nya roll – när historikern Petra Pauli analyserade arbetarrörelsens ledare i sin doktorsavhandling kom hon fram till att LO-topparna ofta liknar varandra, inte minst har de haft gemensamt att de kommer från de egna leden, och att de har erfarenhet av arbetet medlemmarna utför. Och även om Susanna Gideonsson kanske inte var toppkandidaten i förhandsspekulationerna fanns hon med i diskussionerna redan 2011, när det blev klart att Wanja Lundby-Wedin skulle avgå. Att ta sig uppåt i den fackliga hierakin har dock aldrig varit hennes mål.

– För mig har det varit självklart att arbeta fackligt för att det är på det sättet vi kan förändra. Det som drivit mig framåt har varit att få andra människor att också inse sitt egenvärde, hjälp till självhjälp är det bästa som finns. När någon startar en ny fackklubb och inser att ”vi kan lösa saker och ting”, när de själva skapar förutsättningar för att upprätta sitt egenvärde, det driver mig.

Medlemstapp och splittring

Men när Susanna Gideonsson nu tar över som LO-ordförande kommer hon mötas av fler och större utmaningar än så: LO fortsätter att krympa (även om coronakrisen inneburit ett trendbrott, fler går med i facket igen) splittringarna inom förbundet är kanske större än någonsin, och hur ska det gå med relationen till Socialdemokraterna om las-utredningens förslag går igenom?

Det är inget enkelt läge att kliva in i. Själv verkar Susanna Gideonsson inte särskilt bekymrad. Hon tror inte att sprickan inom förbundet är så stor som den ibland utmålas som.

– LO är väl som ett gott äktenskap, man ska kunna bråka och ändå fortsätta vara tillsammans. Det har man gjort tidigare också, skillnaden nu är att det skett mer offentligt. Men vi är ganska överens om kartan, vi vet vart vi vill, säger hon.

Utåt har sprickan de senaste åren vidgats genom att Kommunal både 2016 och 2019 ställt sig utanför LO-samordningen. Konflikten handlar om huruvida industrin ska få sätta märket eller ej. Det kvinnodominerade förbundet Kommunal menar att deras löner måste kunna höjas över märket. Annars kommer kvinnornas löner aldrig ikapp.

Men konflikterna handlar också om förhandlingarna om arbetsrätten. I vintras lämnade flera av förbunden las-förhandlingarna med Svenskt Näringsliv eftersom de inte kunde ställa sig bakom LO. De menade att LO centralt hade släppt för mycket på de krav som alltid varit självklara, som att det alltid måste finnas saklig grund vid en uppsägning.

Sågar las-utredningen

Den nya LO-ledningen kommer att behöva ena förbunden och hitta en lösning för hur de ska fortsätta driva frågan. Men även om Susanna Gideonsson och hennes blivande kollegor lyckas med det, kan de bli överkörda av regeringen. Parallellt med LO och Svenskt Näringslivs förhandling ska regeringen ta ställning till las-utredningen. Såväl Susanna Gideonsson som Karl-Petter Thorwaldsson har sågat den, och menar att tryggheten på arbetsmarknaden försämras avsevärt om den går igenom. Så hur skulle LO:s blivande ordförande agera om den ändå gör det?

– Det är för tidigt att säga. Vi är 14 förbund i organisationen, vi måste diskutera ihop oss då.

Finns det något av förslagen i utredningen ni skulle kunna ge efter och gå med på?

– Inget jag i så fall kan peka ut idag. Jag inte föregå de gemensamma förhandlingarna.

Att las-utredningen ens kommit till är en följd av Januariavtalet. Var det rätt av Socialdemokraterna att ingå det?

– Ja, men där står också att balansen mellan arbetsmarknadens parter ska bibehållas. ­Utifrån det, och utifrån det läget vi befann oss i, så var det rätt.

”Måste ställa politiska krav”

LO:s relation till Socialdemokraterna kan också bli en utmaning för Susanna Gideonsson. Vissa menar att förbundet mer än någonsin måste sätta press på Socialdemokraterna, att LO behöver bli mer politiska eftersom S är bakbundna av Januariavtalet. Att Susanna Gideonsson också kommer att göra det är inte otänkbart.

– Relationen till Socialdemokraterna är jätteviktig. Men vad som är ännu viktigare är att partiet för en politik som leder till ökad jämlikhet. LO är inget politiskt parti, men det vore tjänstefel att inte ställa politiska krav när vi ser att det är nödvändigt, säger hon.

Många skulle också mena att ytterligare en utmaning är relationen till Sverigedemokraterna. Eller framför allt – att en stor del av LO-medlemmarna har valt bort Socialdemokraterna till förmån för SD.

– Jag tror att grundproblemet är att vi inte har något parti som tydligt nog driver frågor som ökar jämlikheten. I debatten låter det som att en god välfärd för alla bara är en utgift, inte att det är ett sätt att åstadkomma något – ett jämlikt land.

Hur kan LO påverka den utveckligen?

– Vi har i alla tider försökt påverka för att få en politik för jämlikhet, men vi behöver bli ännu tydligare, och vi behöver se fler arbetare i politiken, få fler att driva frågor som är viktiga för arbetarna. Men i ett arbetsliv som är allt mer fragmenterat, där tillfällena att diskutera samhällsfrågor minskar, har den utmaningen ökat.

Hur ser du på Sverigedemokraternas politik om fackliga rättighets­frågor?

– Ärligt talat kan jag den inte i detalj, men de förslag de lagt i riksdagen är rent arbetarfientliga i många stycken. De är ett konservativt arbetarfientligt parti.

För Susanna Gideonsson är många av de frågor hon drivit som ordförande i Handels, de som hon menar att LO måste fortsätta fokusera på. Det handlar om att få bort visstidsanställningarna. Att öka anställningstryggheten. Att höja lönerna för dem som har sämst betalt. Och så klart – att den fackliga anslutningsgraden ska uppåt. Men som ordförande kommer det oundvikligen också handla om vara en sammanhållande kraft, om att stärka och ena LO. Är Susanna Gideonsson rätt person för det?

För en som sällan tycks behöva fundera särskilt länge på sina svar blir tystnaden ovanligt lång.

– Jag brukar vara ganska rak och tydlig, och jag är inte konflikträdd. Min upplevelse är att de flesta människor tycker det är ganska skönt om man kan ta upp en konflikt utan att göra så stor sak av det. Om något gnager är det både en lättnad och styrkande att prata om det och sedan ha det ur världen.

Fyra röster om Gideonsson:

”Hon var driftig redan då. Jag minns henne också som en glad, spontan och väldigt framåt tjej. Jag har följt henne lite på avstånd och är inte förvånad över att det har gått så bra och hon nu nominerats till LO-ordförande. Väldigt kul att hon får den rollen.”

– Curt Backteman. Klasskompis genom hela ­grundskolan, satt en period i elevrådet tillsammans.