– De volontärer vi har är fantastiska men vi lever i ett informationssamhälle där livet går väldigt fort och man ska vara med överallt. Det svåraste är att få människor att engagera sig, inte kopplat till viljan utan till tid.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
För att rekrytera volontärer använder Fryshuset i Malmö sociala medier, personliga kontaktnät, skolor, socialtjänst, öppenvård, kriminalvård, polisen och många andra myndigheter.
– Vi söker volontärer nästan överallt men ofta har de engagerade människorna redan andra engagemang. Dessutom jobbar många som är socialt engagerade oregelbundet vilket gör det ännu svårare, säger Johnny Eriksson.
Positiva förebilder
Den stora behållningen för den som jobbar ideellt tror han är möjligheten att påverka en annans liv till det bättre.
– Det finns många organisationer och föreningar som jobbar på liknande sätt – med liknande värdegrund, demokratiska värden och ett inkluderande tänk. Det som gör Fryshuset speciellt är att vi är så unika i vår bredd. Här kan man engagera sig på så många varierande sätt, med ensamstående mammor och barn, självstärkande verksamhet som United Sisters – ett brett område där vi vill utveckla entreprenörskapet och få bort de unga från utanförskap och in i sysselsättning och innanförskap. Då ingår sociala projekt, arbete och entreprenörskap och ungdomskultur.
Fryshuset jobbar även med idrott och har en rad sportaktiviteter samt kulturell och idrottslig verksamhet för ungdomar. Planer finns att starta idrott för barn och unga med funktionsnedsättningar.
– Vi jobbar med hedersfrågor, våldsbejakande extremism, unga män i riskzon, vi verkar i häkten, fängelser, jobbar med hela spektrat av avhopparverksamhet. I all verksamhet har vi inte möjlighet att använda oss av volontärer. Men vad man än väljer att göra genom oss på Fryshuset får man möjlighet att göra skillnad och att påverka en annans liv i positiv riktning. Man får handgripligen hjälpa unga människor med olika behov och man får möjlighet att vara en positiv förebild.
Inkludering minskar motsättningarna
Det Johnny Eriksson tror är jobbigast med att jobba ideellt handlar om samhället i stort.
– Det samhälle vi lever i har både många utmaningar och många möjligheter och som volontär får man se ett behov som är oändligt. Men då får man komma ihåg att man faktiskt är delaktig i att skapa möjligheter i utmaningarna.
I dag är vi små enheter av människor, vi är ett samhälle av öar där små kollektiva styrkor kämpar mot varandra.
Ett mer inkluderande samhälle skulle minska polariseringen och skapa mindre identifikation mellan ett vi och ett dem. Som det är i dag tvingas man stärkas i sin identitet på andras bekostnad.
Johnny Eriksson tror att politikerna har insett behovet av det här men att man vet inte vilka åtgärder man ska sätta in.
– Det är för mycket – man vet inte var man ska börja. Vi har kriminalitet, utsatthet i vissa förorter som påverkar demokratin, otrygghet och våld, en ökande isolering som i sin tur ökar otryggheten. Rädsla föder våld och motsättningar – det kan lika gärna vara invandrarfientlighet som våldsbejakande extremism. Man är i ett utanförskap från början utan en chans att komma in.
Blocköverskridande samsyn nödvändigt
Enligt Johnny Eriksson behöver samhället bli tydligare, både med individens egna ansvar och samhällets ansvar.
– Man föds ju inte med ansvarsförmåga. Det är något man lär sig av sin omgivning under uppväxten. Alltså måste dagis, skolor och föräldrastöd inkludera detta och tills det skett behövs en blocköverskridande politisk samsyn och en långsiktig plan. Vi ser en rad organisationer och tjänstemän på alla nivåer med så mycket kraft och vilja. Nu ska det bara koordineras, till exempel genom att myndigheter och civilsamhälle närmar sig varandra i betydligt högre utsträckning än vad som sker i dag.
– Vi på Fryshuset vill ju i grund och botten kunna avveckla oss själva i arbetet med barn och unga i utanförskap. I dag kan vi visserligen hjälpa enskilda men vi vill så klart att det inte ska finnas barnfattigdom, självskadebeteende eller att människor ska må psykiskt dåligt. På det stora hela handlar skilda problem ofta i grund och botten om inkludering och innanförskap, och därför måste vi skapa ett mer gemensamt samhälle med en kollektiv identitet. En kollektiv identitet som är accepterande och välkomnande. Det är enda möjligheten som jag ser det.
