Också i civilsamhället samlas människor för att hjälpa. Initiativen är många. Några handlar mat åt grannar, andra tillverkar skyddsutrustning. En grupp står redo att rycka in som volontärer om Älvsjö sjukhus behöver extra resurser. Fysioterapistudenterna Mira Brodin Stedman och Sebastian Zarzar Gandler har hjälpt till med praktiska saker under färdigställandet av sjukhuset och agerat testgrupp för den utbildning som vårdpersonalen får innan de börjar. För Mira Brodin Stedman var det från början inte självklart att hon skulle ställa upp som volontär, men när hon kom dit och såg engagemanget för att få allting att fungera blev hon inspirerad.
– På nåt sätt så blev det tydligt när jag kom dit, att det här är självklart för mig. Om jag kan så vill jag hjälpa till, säger hon.
”Känner mig trygg”
Frivilliga utan legitimation kan kliva in som vårdbiträden och avlasta ordinarie personal. Mira Brodin Stedman ser det som en chans att få vara delaktig i något viktigt.
– Det är fint att vara med människor som jobbar för att andra ska må bra, att se hur alla hjälps åt. Jag var helt upprymd när jag gick därifrån, säger Mira Brodin Stedman.
Från början kände hon sig tveksam till att arbeta med patienterna. Hon var rädd att själv bli smittad.
– Men nu när jag varit där och sett hur allting fungerar så känner jag mig trygg där, med skyddsutrustning och rutiner. Så nu skulle jag ställa upp på det, säger hon.
Sjukhuset är designat för att hantera smitta. Utöver platskapaciteten i dagsläget kan ytterligare en mässhall komma att fyllas med sjukhussalar.
– Det känns ju som en ära att få hjälpa till, säger Sebastian Zarzar Gandler.
Redo att hjälpa mer
Utrustningen på sjukhuset är Försvarsmaktens och fungerar annorlunda än vårdpersonalen är van vid. Därför har studenterna också varit med och spelat in videofilmer med instruktioner om hur utrustningen fungerar ur ett fysioterapeutiskt perspektiv. De har inte fått någon information om när och hur de kan komma att behövas igen, men Sebastian Zarzar Gandler är glad för det han kunnat hjälpa till med, och redo att rycka in om han behövs.
– Nu sitter jag på bänken och väntar, men det har känts fantastiskt att få göra detta och otroligt att få lära känna de här människorna som ligger bakom allt, som jobbar järnet och surfar på den där konstant föränderliga vågen av händelser. Det är fantastiskt att se, säger han.
Att få finnas där
När Sebastian Zarzar Gandler tidigare under sin utbildning gjorde praktik upplevde han tiden på en intensivvårdsavdelning som oerhört stark.
– Även om patienterna var nedsövda så fanns det hela tiden en respekt och omtanke för dem, en mänsklighet. Jag skulle säga att den ibland är viktigare än alla andra åtgärder, och jag skulle vilja ha någon bredvid mig om jag var patient. Om jag kan vara den för någon så vore det väldigt fin, säger han.
Att prata med och finnas där för patienterna tror Mira Brodin Stedman är extra viktigt eftersom de inte får träffa sina anhöriga. Även om det kan vara ett tungt arbete, så vill hon gärna vara den som sitter intill.
– Jag tänker att det är något av det finaste som man kan göra. Det är någonting väldigt vackert i att få ge stöd och kanske göra den stunden lite mer uthärdlig, säger hon.
