Men nu sitter hon hemma i sitt hus i kanadensiska huvudstaden Ottawa. Hon minns inte ens när hon senast var hemma så här lång tid i sträck. Den senaste månaden har hon, likt miljoner andra i medelklassens kontorsyrken, jobbat hemifrån, för att försöka minska smittspridningen av coronaviruset.
”Fullskalig global bostadskris”
Just möjligheten att distansera sig hemma, och definitionen av vad ett hem innebär, är frågor som Leilani Farha har funderat mycket kring den senaste tiden.
– Jag har jobbat i många år med att försöka förstå allt det här. Jag menar, det var ju en fullskalig global bostadskris redan innan den här pandemin bröt ut, säger hon i ett videosamtal med Dagens ETC.
– Och som svar på pandemin säger WHO, och varenda regering över hela världen, att det bästa man kan göra är att stanna hemma. Men då måste vi förstå vad ett hem betyder. I det här fallet är det något livsavgörande. Ett hem är en plats där du bokstavligen kan skydda dig från luften och smittdropparna utanför. En plats där du kan tvätta händerna regelbundet. En plats med fyra väggar, ett tak och en dörr. En plats där du har enkel tillgång till vård om du blir sjuk.
En grundläggande rättighet
Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter, som nu kränks över hela världen, menar hon.
– Strategin med social distansering fungerar bra för vissa, men inte för alla de personer som lider i den globala bostadskrisen. Folk i hemlöshet, men också folk som lever i informella bostäder. Och alla de som försöker stanna i sina lägenheter och betala hyran, men som plötsligt blir arbetslösa nu. Väldigt många hyresgäster lever från månad till månad, och när de plötsligt inte har något jobb, hur ska de då kunna betala hyran? Eller bostadslån?
Enligt FN-rapportörens siffror uppskattas omkring 1,8 miljarder människor i världen leva i hemlöshet eller i gravt bristfälliga bostadsförhållanden. Ofta med stor trångboddhet, brist på vatten och sanitet, som gör dem extra sårbara för virus, särskilt som de dessutom oftare lider av andra bakomliggande sjukdomar.
– Att ha ett hem har sällan varit lika livsavgörande som nu, säger Leilani Farha.
Skrivit flera rapporter
De senaste veckorna har hon skrivit flera rapporter med uppmaningar om hur regeringar bör agera i förhållande till bostäder och coronaviruset. Varje rapport inleds med samma två meningar:
”Bostäder har blivit det främsta försvaret mot coronaviruset. Ett hem har sällan betytt mer för skillnaden mellan liv eller död”.
Här i Stockholm visar statistik att coronasmittan har drabbat hårdast i områden med låg socioekonomisk status. I debatten har vissa menat att det handlar om etnicitet, bristande information och kulturella skillnader, eftersom dessa områden har en relativt hög andel invandrare. Hur tänker du kring det?
– Det är intressant att prata om det som baserat på etnicitet, när det handlar om trångboddhet, låga inkomster, och att folk inte har råd att bo större. Om du är en familj med tre barn så har du inte råd med en lägenhet där alla får varsitt rum. Hyrorna är astronomiska. Den här globala pandemin synliggör de ekonomiska klyftorna och diskrimineringen så tydligt.
Du har krävt ett globalt stopp för vräkningar, hur ska det gå till i praktiken?
– Ja, jag säger att vi inte ska ha några vräkningar alls, för någon, av några orsaker. Det måste lösas genom att göra klart det för regeringarna såväl som alla privata fastighetsägare. Och det ska även innebära ett stopp för hot om vräkningar, för att folk är under ofattbart hård stress just nu.
Fastighetsägarna måste förstå att de inte kommer göra samma vinster som de är vana vid, många av dem sitter ju på enorma mängder pengar.
I flera länder och städer har varianter av vräkningsstopp införts, men i till exempel Göteborg kan politikerna inte ge svar på om hyresinbetalningarna ska skjutas upp eller avskrivas helt. Ser du en risk med att problemet bara skjuts fram och att många hyresgäster får växande skuldberg istället?
– Ja, det är alltid i detaljerna som sanningen avslöjas. Det får inte bli växande skuldberg. Det måste ges anstånd med inbetalningarna. Det spelar ju ingen roll om vi säger att vi ska stoppa vräkningar nu, men när vi kommer ur pandemin så sitter vi med växande skulder. Jag vill se ett förbud mot att betala mer än 30 procent av sin inkomst för boendet. Ingen ska betala mer än så, och om inkomsten är noll så är 30 procent av noll vad de ska betala, säger hon.
– Man måste ställa frågan om vem som ska gå vinnande ur detta. Mitt svar är att vi alla ska vara vinnarna. När pandemin är över så måste den vara över för alla. Det ska inte vara så att folk med låga inkomster ska behöva bära pandemins bördor i framtiden.
Hon berättar om en annan idé hon fått under en morgonpromenad i skogen.
– Jag vill hålla ett alternativt G20-möte med fokus på bostäder. Vi kan hålla det på Zoom, så kan alla vara med enkelt.
Ser du den här krisen som en möjlighet till förändring?
– Ja, jag tror att nu är rätt tid. Det kommer massor av kreativa förslag och åtgärder över hela världen, om basinkomst och ekonomisk jämlikhet. Men bostäder är alltid det sista området som förändras progressivt. Jag hoppas att den här pandemin tar död på hemlösheten för gott. Det här är inte den sista pandemin vi kommer drabbas av och det handlar inte bara om att skydda de hemlösa, utan oss alla.
