Dagens ETC har pratat med läraren Björn, som i närmare tio års tid jobbat på två olika IES-skolor i Stockholmsområdet under 10-talet.

– Jag var ung och nyutexad när jag började. Det var inte jätte­kul att tvingas prata med elever om deras bröst. Man säger att reglerna är för att förbereda dem för arbetslivet och att det inte är kopplat till kön, men till 99 procent handlar det om tjejer: shorts, kjolar, urringning, för tunna linneband.

En arbetsdag innebar mycket uppmärksamhet på kläder. Varma dagar hade Björn en klump i magen: ”Fan, nu blir det stort fokus på kläder.”

– Lärare motiverade det med killarnas hormoner, ”Flickor, ni måste tänka på pojkarna, de kan inte fokusera på lektionerna om ni klär er sådär”. En kollega kunde säga ”titta, det där är din elev, shortsen är för korta”. Ja, då fick jag säga till. En gång var det en grupp killar som kom i korta shorts bara för att utmana reglerna. Inget hände.

Skam att bli klädkodad

Sofia gick sexan till nian hos IES i en av Sveriges största städer. Hon vittnar om den oerhörda skammen att bli klädkodad, som barnen sa, och få gå resten av dagen i en lånetröja för att inte exponera för mycket hud.

– Man får en konstig människosyn. ”Gud vad har hon på sig, så där kan hon inte se ut?!” tänkte jag om tjejer i shorts. Det blev så himla konstigt att vara tolv år och agera polis åt lärarna. Om en tjej blev klädkodad sa vi elaka saker om henne, det blev en horastämpel, ursäkta språket. Jag kan inte stå för det idag. Då reflekterade man inte över det. Ren och skär hjärntvätt.

Det var ”fruktansvärt mycket skam” när en klasskamrat åkte dit på att hennes bh-band syntes, minns Sofia.

– Killarna blev aldrig till­sagda. Det var bara tjejerna som torskade för bröst, ben, bh-band. Vägrade man ta på sig lånade kläder för att dölja huden fick man en varning, ”behaviour notice”. Vid tre stycken fick man kvarsittning. I nian fick jag ett uppvaknade över hur skevt det var. Nu när jag pluggar på universitetet och har kommit längre i livet, så tycker jag att det är förjävligt. Man ska fokusera på lärandet. Men jag tvingades funderade på om mina kläder var okej, eller om jag var en distraktion för killarna när det var 29 grader varmt. Då var det inte min undervisning som stod i fokus.

Olivia, före detta IES-elev på mitten av 10-talet, har liknande minnen från sin tid i sexan till nian.

– Jag var ständigt rädd för att bli tillsagd. Så fort jag såg någon i lånekläder, det var otroligt utpekande, tänkte jag ”rätt åt den dumma tjejen som inte kan sköta sig”. I åttan blev min kompis tillsagd då bh-bandet syntes, hon fick panik.  Det var aldrig någon motivering. Läraren sa bara ”vi vill inte se ditt bh-band, täck dig”.

Olivia minns särskilt en dag i sexan med skräck. Inget hände, men:

– Det var fruktansvärt varmt. Jag bar shorts och linne och hade hög puls hela dagen, ­livrädd för kvarsittning. Den enda som var distraherad då, det var jag.

Fotnot: Björn, Sofia och Olivia heter egentligen något annat