Detta nämns inte i berättelsen om flyktingpojken Razaul som kom från Bangladesh till Sverige på 90-talet med inget annat än en dröm och sin mors recept i bagaget. Han jobbade sig upp från diskmaskinen, via grytorna till tv-kanalernas morgonsoffor. Den nu prisade stjärnkocken stoltserar med sju indiska restauranger på Stockholms bästa adresser och en filial i Norrköping. Genom festfixaren Bindefeld har kändiseliten kommit varje gång en ny Indian Garden-restaurang öppnat. På mingelbilderna syns före detta partiledaren Lars Ohly, SVT:s Mats Knutsson och M-toppen Beatrice Ask. När kedjan firade 15 år minglade brittiska parlamentsledamöter med astronauten Christer Fuglesang. Men bakom den smakfulla restauranginredningen döljer sig ett brutalt utnyttjande av fattiga människor.

Bossen håller sig undan

Vi är på jakt efter en intervju med mannen som styr imperiet – Razaul Karim. I två veckor har han hållit sig undan och därför beger vi oss till Indian Garden-restaurangen inne i Mall of Scandinavia i norra Stockholm. Men han är inte på plats. En anställd bakom kassan ger oss ett mobilnummer men ingen svarar. Flera tidigare anställda säger att restaurangernas lokalhyror och personalens löner täcks av vita intäkter från mat- och alkoholservering men att det är de oredovisade sedelbuntarna under bordet som gjort Karim Razaul till en förmögen man. Han kör runt och plockar upp sedelkuvert från restaurangerna med en röd Rolls-Royce.

På uppfarten till Karims 15-miljonersvilla i Saltsjö-Boo står också en Cadillac Escalade. I minst tio års tid har restaurangkedjan missbrukat det svenska systemet för arbetskraftsinvandring. Enligt tre initierade källor ägnar sig Indian Garden åt ”ren människohandel”.

De säger att Karim lockar folk från sin hemstad Sulet i Bangladesh att komma till Sverige och jobba. Arbetstillståndet, biljetten in till deras drömmars Europa, kostar mellan 60 000 och 100 000 kronor. Han utnyttjar makten som kommer med att Migrationsverket kräver ett anställningskontrakt i Sverige innan tillståndet godkänns. Väl här tvingas de arbeta långa dagar, minst 10 timmar, 6–7 dagar i veckan i ett stekhett kök. Timlönen är runt 30 kronor. Villkoren är så hårda att den som lyckas ta sig därifrån upplever ett stressigt gigjobb som en befrielse. Det är precis vad som hände Jasim Uddin Sarker.

Vill berätta sanningen

Trafiken står helt stilla vid Sundbybergs station. Tre bilar bort slirar en havererad buss i snöslasket. Motorn jobbar och jobbar men kommer ingenstans. Så var livet som servitör på Indian Garden, suckar Jasim Uddin Sarker vid ratten. Vi sitter strandade i hans lilla Ford med Uber-västen upphängd på förarsätet. Han har pausat appen en stund för att ”äntligen berätta sanningen om Karim”. En bra dag hinner han med 30 matleveranser. Det stressiga arbetspass som sällan blir kortare än tio timmar. Han är utbildad geolog och bara 49 år gammal men säger att hans liv är över. Det viktiga är att säkra framtiden för frun och deras två döttrar.

– Hon är apotekare i Dhaka, säger han stolt.

Målet är att familjen ska flytta hit från Bangladesh och bygga en framtid i Sverige. Tillsammans.

– Ibland ger appen mig två, tre, fem minuters paus mellan ordrarna. Då ringer jag alltid hem. Varje dag pratar jag med  min fru och mina barn. Kollar hur mamma och pappa har det.

Han jobbar uppemot 230 timmar i månaden men tar ledigt en dag i veckan. Pengarna räcker numera till lite mer än mat och hyra. Nu kan han försörja familjen och föräldrarna i hemlandet.

– Jag är slav under appen och kan aldrig neka en order. Men livet är ändå riktigt bra nu. Det var så mycket värre när jag jobbade för Karim.

Som servitör hoppade han mellan arbetspassen på flera Indian Garden-restauranger. Han var tvungen att arbeta varje dag, sju dagar i veckan. Ofta långa pass från morgon till kväll för en mager lön på omkring 8 000 kronor.

– Jag arbetade med flera personer som betalat 60 000 kronor eller ännu mer för ett arbetstillstånd. De var fast i Karims grepp. Men jag lyckades komma loss.

Möts av tystnad

Snön vräker ner när vi anländer till Indian Gardens restaurang på Södermalm. En anställd säger på knagglig engelska genom dörrglipan att han inte vet vem Karim är. Jag pekar på väggen inne i restaurangen, där syns ett stort foto på Razaul Karim i kockmundering. Men han skakar bara på huvudet. Ingen av de anställda säger sig veta vem Karim är, eller hur vi kan få kontakt med honom. Det är inte bara språkförbistring som ligger bakom den bisarra scenen.

Senare på kvällen ringer plötsligt en man från den bangladeshiska tv-kanalen Somoy. Han börjar fiska efter hur det går med granskningen av Indian Garden. Han nämner namnet på en av personerna som vi intervjuat samma dag.

– Kan vi träffas och ta en kaffe? frågar han.

Han ger otydliga svar på vad han vill prata om eller om han har någon koppling till Indian Garden. Vi kommer överens att höras senare. Men han svarar inte i telefon.

”Vi var hans slavar”

Maein Buyans tror att journalisten kan ha agerat på uppdrag av Razaul Karim. När vi besöker honom i lägenheten i Rinkeby är han omtumlad efter de senaste dagarnas händelser. Han var den första Indian Garden-anställde att offentligt kritiserade sin förra chef och artikeln i Dagens ETC med hans namn och bild har spridit sig som en löpeld i den bangladeshiska diasporan. Ett par dagar efter att nyheten började spridas hörde Indian Gardens advokat av sig till facket och återupptog de strandade förhandlingarna.

– Karim behandlade inte mig eller de andra som människor. Vi var hans slavar. Efter att jag gick ut i tidningen har jag blivit uppringd flera gånger av personer som på uppdrag av Karim försöker övertala mig att lägga ner mitt fackliga arbete. Han försöker köpa min tystnad men jag kommer aldrig sluta kritisera honom, säger han med sin femåriga dotter i knät.

De bor två bangladeshiska familjer i en trea. Maein Buyans har varit arbetslös ett par månader efter att han slutade på Indian Garden. Som han berättade i Dagens ETC tidigare så tvingades han jobba i restaurangen 11-12 timmar om dagen, mer eller mindre varje dag i två månader. Han var då allt i allo på Indian Gardens restaurang i Norrköping. Restaurangen köpte Karim från ett konkursbo när den förra ägaren blev den första någonsin att dömas för människoexploatering i Sverige. Men Maein Buyans lyckades komma bort och har nu fått ett nytt jobb som administratör på ett litet fruktföretag. Deltidslönen räcker dock inte långt. Dessutom är hans fru gravid med deras andra barn.

– Jag vet inte hur vi ska klara oss ekonomiskt. Mina föräldrar hemma i Bangladesh vet ingenting. Jag måste ljuga och säga att allt är bra här i Sverige. Om de fick reda på sanningen skulle de gå under.

Pågått i tio år

Ljust, luftigt och mycket glas. Hanan Touma visar runt i ett så kallat workspace som hon driver i centrala Stockholm. Det har gått mer än tio år sedan hon lämnade Indian Garden men minnena hänger sig kvar.

– Kockarna gick med böjda huvuden och vågade inte möta min blick. Karim och hans fru behandlade dem som lägre stående. Nästan som djur, säger Hanan Touma.

Hon arbetade som projektledare för ombyggnationen av Indian Gardens nya flaggskepp på Södermalm.

– Jag kastade mig in arbetet. Karim är en fantastisk kock och var väldigt trevlig. Till en början. Det måste man ge honom. Det var mycket hype kring Indian Garden och jag anställde snabbt 15 personer till servering och bar.

I början rådde det en nybyggaranda bland serveringspersonalen men bara efter några veckor började hon ana att något inte riktigt stämde.

– Den första varningsflaggan var när Karim krävde att han skulle ha en del av serveringspersonalens dricks.

Hanan Tuoma började också notera att kökspersonalen arbetade väldigt långa dagar. De var oftast sex personer i köket, alla män från Bangladesh som talade begränsad engelska.

– De började jobba vid sextiden och gick hem ofta framåt tio på kvällen. Jag försökte söka kontakt och till slut vädjade en av kockarna till mig om hjälp. De jobbade sju dagar i veckan. Bodde sex-sju stycken i en etta. Karim gav dem bara 6 000 kronor i lön, kontant i handen.

När hon påtalade detta för Karim blev hon uppsagd direkt. Då sa de 15 anställda i serveringen upp sig i protest. Indian Garden förhandlade med facket och fick betala ut en stor summa till de svenskar som lämnade sitt jobb. Men vad som hände med kökspersonalen är det ingen som vet. Utnyttjandet av personalen har fortsatt.

”Pengarna räckte inte”

Orden flödar fram på bengali. Tolken har svårt att hänga med. Abdi, som egentligen heter något annat, arbetade många år på Karims restauranger. Han har dokumentation, kontoutdrag, lönespecifikationer som stärker sin historia. Arbetstillståndet från Migrationsverket kräver en lägstalön på 13 000 kronor i månaden. För att komma runt systemet betalar Indian Garden, via flera bulvanbolag ut den korrekta summan men som Abdi berättar kräver ”the boss” att han tar ut mellan 3 000 och 4 000 kronor i kontanter varje månad och ger tillbaka till chefen.

– Jag hade då runt 8 000 kronor kvar, efter att ha jobbat över 250 timmar på en månad. Jag delade lägenhet med fem andra och betalade 1 500 kronor i hyra. Sedan måste jag skicka hem pengar till familjen i Bangladesh. Pengarna räckte inte.

Abdis mål var att jobba i fem år, får permanent uppehållstillstånd och kanske flytta hit familjen. Men så en dag kom det ett brev från Migrationsverket.

– Karim hade inte betalat in rätt skatt och jag hade inte fått semesterersättning. Därför drog de in mitt tillstånd.

Personalomsättningen är enorm. I januari 2016 hade Indian Garden 99 anställda, fem år senare har minst hälften slutat. Minst 25 av dem är inte längre skrivna i Sverige. Flera anställda har varit skrivna på en specifik lägenhet nära tunnelbanan i Tensta, just nu bor fyra män och en kvinna på 53 kvadratmeter.

Köper antälldas tystnad

Flera tidigare anställda vittnar om att Indian Garden systematiskt betalar ut lägre lön än den avtalade summan. Detta finns också dokumenterat i fem tingsrättsdomar från 2012 till 2020, där tidigare anställda vunnit förlikningar mot bolaget. Domarna visar hur Razaul Karim, eller någon av hans bulvaner, varje månad dragit av mellan 800 och 4000 kronor från lönen. Vissa månader har ingen lön alls betalats ut. I tingsrättsdomarna slås det också fast att bolaget konsekvent struntat i att betala semesterersättning eller övertidsersättning. Sammanlagt har Indian Garden tvingats betala tillbaka 885 000 kronor. Genom att välja förlikning  måste de skriva under en tystnadsklausul som förbjuder dem att uttala sig om innehållet i avtalen. Den stora massan har inte modet eller resurserna att stämma Indian Garden. Ett fåtal har fått hjälp via Hotell- och restaurangfacket.

Satts i system

Det har börjat skymma när vi kommit fram till den tredje Indian Garden-restaurangen. Denna ligger vid Gallerian i hjärtat av Stockholm. Lunchrusningen är över och en ensam gäst äter tyst i ett hörn.

Karim syns inte till men han vet att vi är här. En servitör ringer till chefen utan framgång. För någon vecka sedan anordnade Syndikalisterna en protest här utanför. Emil Boss, förhandlingssekreterare på syndikalistiska SAC:s lokal­avdelning Stockholms LS, driver Maeins Buyans fall mot arbetsgivaren. Han berättar att Indian Garden bara är en av många arbetsgivare som utnyttjar kryphålen i reglerna om arbetskraftsinvandring.

–  Indian Garden har satt i system att utnyttja gästarbetare och sedan snuva dem på ersättning. För arbetsgivaren verkar det spela mindre roll om de anställda blir av med sina tillstånd. Det kommer hela tiden nya till Sverige. Under 2020 pratade jag med minst en gästarbetare varje dag som blivit utnyttjad på liknande sätt av olika arbetsgivare.

Talar ut på Youtube

Vår jakt på Karim får till slut effekt. Efter två veckar skickar han plötsligt ett sms:

”Eftersom det pågår en förhandling kan jag tyvärr inte svara på frågor just nu. När allt är klart träffar jag dig gärna för att svara på frågor, men inte om enskilda fall.”

Han svarar inte på några följdfrågor. Men en källa tipsar om ett klipp som precis lagts upp på Youtube där Karim gladeligen svarar på frågor. Det är Somoy-tv, samma bangladeshiska kanal som kontaktade oss, som i ett reportage från ett snöklätt Stockholm låter Karim lägga ut texten på bengali. Vinkeln är att bangladeshier som lever med tillfälligt arbetstillstånd i Sverige påverkas negativt av covid-pandemin. Men i den filmade intervju berättar Karim att han ”tackar gud för att han har kunnat hålla restaurangerna öppna” och att han ”är stolt över att kunna erbjuda anställningsmöjligheter”.

Sent på kvällen ringer telefonen. Det är  Jasim Uddin Sarker som precis klivit av sitt skift. Han sitter i bilen och berättar om att han blivit hotad.

– Karim vet att jag har pratat med dig. Han pressar mig. Men jag bryr mig inte. Jag kommer fortsätta att prata.