– Sedan tog de madrassen så jag fick ligga direkt på golvet. Det var där inne som jag verkligen började må dåligt.

Kaveh vädjade om att få träffa en läkare eller åtminstone få någon att prata med. Men personalen ville inte lyssna.

– Det kom in en person med mat men jag kunde inte få i mig något. Han skrek åt mig att jag var tvungen att äta. När jag vägrade började han örfila mig i ansiktet. Jag fick inte titta på honom. Kolla ner på golvet! skrek han åt mig. 

”Jag mådde dåligt”

Kaveh var bara 16 år när han lämnade ­familjen i Iran för att via landvägen ta sig till Sverige. Han bodde i skogen i Bulgarien innan han hamnade på Stockholms gator. Efter några månader fick Kaveh plats på ett familjehem. Efter ha slagit sönder sitt rum skickades han runt mellan flera HVB- och Sis-hem innan han kom till Bärby. 

Hemmet som drivs av Statens institutionsstyrelse, Sis, vårdar ungdomar mellan 15 och 20 år som antingen placerats där av socialtjänsten eller dömts till sluten ungdomsvård. När en ungdom är utåtagerande, som Kaveh var, placeras de på akutavdelningen Klockbacka.

– Det är det värsta stället av alla jag varit på. Jag berättade flera gånger att jag mådde dåligt men personalen sa bara att jag skulle hålla käften.

Kaveh har minnen av att hela arbetslaget kom in i hans rum.

– Alla i personalen, tror de var sex stycken. De gick in i mitt rum och bara stirrade på mig. Tror att de ville skrämma mig.

Inne i isoleringscellen förvärrades Kavehs vanföreställningar. Han hade återkommande mardrömmar om att hela familjen i Teheran mördades. Det blev allt svårare att skilja på verklighet och fantasier. Han glömde till och med bort sitt eget namn. 

– Jag blev galen av att sitta isolerad. En gång när jag knackade på dörren kom en i personalen in och slog mig i ansiktet. Bara för att jag hade bett om att få åka till sjukhuset. Jag blev helt chockad och förstod inte varför.

Ville inte längre leva

Efter flera veckor i isoleringen förflyttades Kaveh till slut tillbaka till en annan Bärbyavdelning där personalen insåg allvaret. Han fördes till sjukhus och senare till en psykiatrisk avdelning. Men de psykotiska problemen hängde kvar. Kaveh skar sig själv i halsen med en rakhyvel. 

– Jag mådde mycket dåligt. Jag ville dö, på grund av rösterna som började komma när jag låstes in på Bärby.

Ett par veckor senare lyckades han rymma och hoppade framför en spårvagn men överlevde utan allvarliga skador.

– Det var en extremt jobbig tid. Jag klarar nästan inte att prata om det.

Sanktionerat våldet

Kaveh är långt ifrån den enda ungdomen som blivit utsatt för våld av Klockbackas personal. Dagens ETC har i flera artiklar rapporterat om hur ledningen för det statliga Bärbyhemmet sanktionerat personalens våldsamma behandling av intagna ungdomar. En misshandel som skedde inne på Klockbacka tidigare i år var nära att kosta en ungdom livet. Förekomsten av fysiskt och psykiskt våld bekräftas också i en internutredning som Statens institutionsstyrelse, Sis, publicerade nyligen.

Anställda vittnar om en hård miljö där även de intagna ungdomarna har begått allvarliga våldshandlingar mot personalen. Flera tidigare anställda lägger skulden för den bristande arbetsmiljön på ledningen för Bärby­hemmet. En anställd riskerade livet när en ungdom attackerade honom med en stålgaffel och högg honom i ansiktet. Men istället för stödsamtal fick han sparken. Dagens ETC har tidigare avslöjat att Bärbycheferna försökte mörka händelsen och röja undan bevis innan polisen dök upp.

”Fullt med blod”

Dagens ETC har förutom Kaveh intervjuat ytterligare fyra ungdomar som under olika tidsperioder de senaste åren varit intagna på avdelningen Klockbacka. En av dem är 18-årige Ali som begick flera brott som 16-åring och i över två år skickades runt mellan institutionerna. I ett par månader låstes han in på Klockbacka där han vid flera tillfällen såg hur personalen använde våld mot ungdomarna.

– Personalen släpade ut en kille från isoleringen som hade fullt med blod i ansiktet. De hade slagit sönder honom där inne. Jag fattade direkt att man var tvungen att lyda annars skulle jag också få stryk. 

Tidigare anställda bekräftar att personalen misshandlande ungdomarna i isoleringscellerna för undvika vittnen. Ali säger att de också använde nakenvisitation för att kränka ungdomar de inte gillade.

– Då måste man stå där helt naken när de skrattar åt din kropp. Det fick mig att känna mig som en liten hund.

Alexander Hagström, 21 år, satt på Klockbacka i tre månader förra året.

– Personalen på avdelningen är kända för att arbeta med skrämseltaktik. När jag skrevs in gjorde dom det tydligt att om jag bråkade skulle jag få en mycket hård behandling.

Han säger att personalen inte visade någon förståelse för hur ungdomarna hade det.

– Det var många som mådde dåligt. Det kunde personalen inte hantera. Istället skrek de på oss, kallade oss ”pissluffare” och andra sådana saker.

Även han såg hur andra ungdomar drabbades av personalens våld.

– De tar in dem i det lilla skolrummet eller inskrivningen. Sedan kommer ungdomarna ut därifrån med blåmärken. 

Viggo Engman berättar att enligt reglerna skulle de vara på Klockbacka under kortare perioder, max några veckor. Men han blev kvar på avdelningen i fyra månader och känner till andra ungdomar som satt ännu längre. Enligt Viggo Engman använde personalen ofta isolering som straff.

– Personalstyrkan var nästan bara aggressiva före detta dörrvakter. Stämningen var väldigt tryckt. Så fort man sa emot skickades man till isoleringen i 24 timmar. Där finns ingenting och man fick pissa i en papperskorg.

Präglas av machokultur

Våldet mot ungdomarna har varit systematiskt och pågått i åratal med uppskattningsvis över 100 drabbade. Dagens ETC har tagit del av 25 klagomål och anmälningar som inkommit till Sis och Ivo. Men de fall som finns dokumenterade är bara toppen av ett isberg, säger en tidigare anställd.

– Över tio ungdomar har berättat för mig att de blivit slagna inne på Klockbacka. Men eftersom många är nyanlända och inte kan språket eller känner till sina rättigheter är det få som anmäler.

På avdelningen arbetade fyra arbetsgrupper i skift som utgjordes av ”män som nästan alla är synnerligen intresserade av träning, framför allt kampsport, vilket skapat en miljö präglad av machokultur”. Det skriver Sis interna utredare i en rapport och fortsätter: ”personal på andra avdelningar vittnar om rasistiska, homofobiska och kvinno­förnedrande kommentarer”. De mer hårdföra anställda har inte kunnat hantera ungdomarna med neuropsykiatriska diagnoser, uppger en anställd.

– Det krävs lågaffektivt bemötande och att man talar lugnt och tydligt. Men de där dörrvaktstyperna har inte klarat av det. Det är därför de har använt nävarna.

”Fuckat med min hjärna”

20-åriga Anton upplever att tiden på Bärby har förvärrat hans chanser att få ordning på livet. 

– Ska jag vara ärlig blev jag bara mer kriminell där inne. Första gången jag blev inlåst hade jag rökt lite hasch och baxat mopeder. Där inne träffade jag grabbar som höll på med rån och det testade jag så fort jag kom ut. Man lärde sig nya grejer.

Viggo Engman satt på Klockbacka som tonåring men det är först nu som 33-åring som han lyckats bryta med sitt tidigare kriminella liv.

– Det har jag lyckats med på egen hand. På Sis-hemmen har jag inte fått någon hjälp, det har varit mest förvaring.

Inte heller Ali upplever att han fick den hjälp han behövde. Han har precis muckat ­efter att i två års tid skickats runt på flera olika statliga ungdomshem.

– Jag har bara blivit värre av Sis-tiden. Allt våld jag sett där inne har fuckat min hjärna. Jag har nyligen fått träffa en psykolog och har börjat må lite bättre.

Kaveh, som är 22 år idag, har inte anmält personalen för det han utsattes för. Han vill helst bara glömma den tiden. Sedan ett år tillbaka har han en plats på ett HVB-hem där han trivs. Personalen berättar att även den första tiden på det nya hemmet var Kaveh övertygad om att han skulle dö vid ett visst datum. Men stegvis har tvångstankarna försvunnit och han ska påbörja en målarutbildning senare i vår, allt är inte längre nattsvart.

– På Klockbacka var det personalen som bestämde allt. Men här är det vi ungdomar som är viktiga.

Fotnot: Kaveh heter egentligen något annat. Dagen ETC har sökt Bärbys dåvarande institutionschef.