– Vi har en socialtjänstlag som går att tolka väldigt generöst om man vill, men det är upp till varje enskild kommun, säger Hans Swärd, professor i socialt arbete vid Lunds universitet.
Nyligen rapporterade Sveriges Radio att vräkningarna av EU-migranter från tältläger har ökat med drygt 100 procent det senaste året. Hittills i år har 800 migranter vräkts från tillfälliga och bristfälliga boplatser, de flesta av dem romer från Rumänien.
Men hur kommunerna väljer att hjälpa människorna i tältlägren varierar stort. I Göteborg har staden precis avsatt pengar till ett projekt där parkeringsplatser upplåtits för husvagnar med tillgång till toalett och rinnande vatten. En förskola för romska barn har startats liksom ett dagcenter och kommunal uppsökandeverksamhet.
– Vi vill undvika avhysningar och lösa problemet på ett mer humant sätt, säger Dario Espiga (S), kommunalråd i Göteborg, till GP.
”Vi vill inte ha kåkstäder här”
I Sollentuna kommun i Stockholm har man valt en annan linje. Där vräktes tidigare i våras ett 50-tal romer från ett tältläger med hjälp av kravallpolis. Sedan erbjöds de en enkelbiljett tillbaka till Rumänien. Även kommunalrådet Douglas Lithborn (M) motiverade åtgärden med att den utfördes av humanitära skäl.
– Vi vill inte ha kåkstäder här. Det är inte värdigt för någon att bo så här, sa han till Radio Stockholm.
Har rätt till nödhjälp
EU-migranter får uppehålla sig i Sverige i upp till tre månader utan arbete, men då har de inte har rätt till svensk välfärd annat än i nödfall. Samtidigt har kommunerna enligt socialtjänstlagen en skyldighet att hjälpa alla människor som vistas inom kommungränsen med exempelvis mat för dagen, tak över huvudet eller en biljett hem.
Som de två exemplen från Göteborg och Sollentuna visar, har lagen emellertid lämnats öppen för tolkning. Det har blivit upp till kommunerna att avgöra vad migranterna är bäst behövande av – tak över huvudet eller en bussbiljett hem.
Lagens godtycklighet försvårar arbetet för att förbättra situationen för migranterna på längre sikt, menar Hans Swärd.
– Det finns många kommuner som bara skyfflar problemet vidare genom att avhysa folk. Men förbud mot tiggeri och ivägkörande från boplatser hjälper inte, det har prövats på många håll i Europa. Det blir bara en oändlig odyssé för de här människorna som lever i extrem fattigdom.
Enligt Hans Swärd leder vräkningarna till att kommunerna blir av med tältlägren kortsiktigt, men ofta återvänder människorna en tid senare när de blivit vräkta från något annat läger.
Förlitar sig på frivilliga
Den otydliga ansvarsfördelningen har också lett till att kommunerna i de flesta fall förlitar sig på frivilligorganisationer för att ta hand om EU-migranterna – något som ligger i linje med hur den övriga hemlöshetspolitiken utvecklats, menar Hans Swärd.
– 2007 devalverade man bostadspolitiken och införde en ”tak över huvudet”-garanti, vilket kanske låter bra, men den ersatte det tidigare folkhemsmålet med bostad åt alla. Tak över huvudet kan ju tolkas som en plats på härbärge till exempel.
Ett av argumenten som framförts för att inte tillhandahålla bättre boenden är att det bara skulle öka strömmen av migranter som söker sig till kommunen. Men den argumentationen har inget stöd i forskningen, säger Hans Swärd.
– Det finns inga belägg för att platser på härbärgen eller upplåtande av campingplatser skulle leda till ökad social turism. Människor vill ju i allmänhet stanna kvar i sina hemländer, inte ägna sig åt tiggeri.
”Svåraste frågan jag någonsin jobbat med”
När det första tältlägret med romska tiggare dök upp i Borås valde kommunen att avhysa migranterna. Men när många av dem kort därpå återvände beslutade kommunledningen för att ta tag i problemet från grunden och skickade ner en delegation till Rumänien.
– Vi blev tagna på sängen när de här människorna plötsligt dök upp i Borås. Okunskapen var stor, säger Lena Palmén, socialdemokratiskt kommunalråd.
Sedan dess har den rödgröna kommunledningen arbetat aktivt med att hitta lösningar som inte bara osynliggör problemet utan som kan göra verklig skillnad.
Bland annat åkte en grupp representanter ner till byn Buzau i Rumänien för att inleda ett samarbete med den lokala socialtjänsten där. Väl där möttes de av en problematik som liknade den i Sverige.
– Vi upplevde att engagemanget var stort på lokal nivå, men att den rumänska staten inte tog ansvar för att någon hjälper de här människorna, säger Lena Palmén.
Behövs mer kunskap
Hon menar att det finns exempel på lyckade sätt att förbättra romernas situation i Rumänien, men att de, liksom i Sverige, ofta bollas runt mellan olika kommuner och institutioner. Borås samarbete med socialtjänsten har resulterat i att romerna ska registreras av myndigheterna i den rumänska kommunen för att få tillgång till socialbidrag, skolplatser och förhoppningsvis arbetstillfällen i hemlandet.
– Den här staden vi besökte har en arbetslöshet på 1,6 procent. I Borås har vi 8 procent, så det är mycket kunskap och dialog som behövs för att lösa situationen, säger Lena Palmén.
”Vi behöver riktlinjer”
Till dess efterfrågar hon dock en tydligare svensk lagstiftning för att de romer som kommer hit ska få en dräglig levnadssituation.
– Vi behöver hjälp och riktlinjer, för det fungerar inte idag. Man måste reglera hur standarden ska se ut för de här människorna, men det kan inte en enskild kommun lösa. Det här är den absolut svåraste frågan som jag varit inblandad i under mina år i kommunen.
I augusti kommer en delegation med rumänska socialarbetare till Borås för att fortsätta samarbetet.
