Jag flyttade till Göteborg för femtio år sedan, tidigt år 1971. Efter alla dessa år har jag förstås en mängd synpunkter på snart sagt allt som gäller staden: byggnader, trafik, grönska, kommunpolitik och mycket annat.
Men sådant talar andra bättre om, och jag koncentrerar mig på det som jag verkligen sysslat med: utbildning, bildning, folkbildning. Det är på universitetet jag jobbat, och som pensionär har jag fortsatt att engagera mig i allt som hör till det man sysslar med där.
Göteborg har ett väldigt nätverk av förskolor, grundskolor och gymnasier. Det finns folkhögskolor och ABF, folkuniversitet och mycket annat i samma stil. Det finns universitet och Chalmers. Det finns också tre av landets absolut bästa kulturtidskrifter: Ord och Bild, Glänta och Arche. Och det finns ETC Göteborg.
Vanliga år ordnas det landets bästa filmfestival och landets största bok- och biblioteksmässa.
Men. Det är som om staden inte riktigt fattat denna rikedom. Vilken uppmärksamhet ägnar politikerna åt Göteborg som kunskaps- och kulturstad? Mindre än åt parkeringsplaster, vad jag kan se.
I Göteborgsbilden får bildning och kultur inte riktigt plats.
Ändå finns vanliga människors intresse. När universitetet bjöd in allmänheten till öppna dagar kom det massor av folk. Jag minns humanistdagarna när hörsalar och korrdorer var fullproppade. I någon idiotisk besparingskampanj försvann dessa dagar. ABF ordnade ännu för några år sedan öppna föreläsningar som fyllde Trappan. Nu borta.
I det Göteborg som jag drömmer om finns det öppna kanaler mellan de olika skolformerna. Specialister på olika delar av kunskapens väldiga hus är inte bara intresserade av sitt fackområde utan också av att dela med sig av sin entusiasm till alla som är villiga att lyssna.
Pandemin har lamslagit mycket. Men den har också inneburit en öppen forskningsprocess. Bilden av den lilla fienden som hotar att döda oss har skiftat under et senaste året; det är så kunskapsprocesser går till. Men specialisterna har tävlat om att delge oss sina fynd. Den som haft öronen öppna vet nu massor om virusmutationer, smittspridning och vacciner.
Så borde det vara också i normala tider. Kunskapens värld är oändlig. Och kunskapen gör livet bättre att leva.