– Någon gömde den här, säger hon och skrattar.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Hon funderar direkt på att bygga en likadan gunga på den nyinköpta gården i Portugal och knäpper snabbt en bild med -mobilen. Australiska Leyla Acaroglu är på ständigt resande fot mellan farmen i Europa, hemmet i USA och mellan olika föreläsningar i världens olika hörn. Förra året fick hon FN:s miljöpris Champion of the earth och i kväll intar hon Världskulturmuseets scen.

Hon är industridesignern som vill designa om världen och människors hjärnor. Hon vill att hållbarhet ska gå från att vara en bisyssla för ett fåtal engagerade själar till en första prioritet för alla, från näringslivets högsta toppar och internationella ledare till den enskilda individen.

– Våra smartaste, briljantaste och mest kapabla hjärnor är just nu inte kalibrerade att tänka på vilka konsekvenser deras beslut får för planeten. De är kalibrerade för att maximera förmågan att sälja enheter till konsumenter.

För att försöka skola om människors tänkande har hon tagit fram en komplex metod som kallas ”disruptive design”. Den innebär att hon ger människor verktyg för att först ta reda på ett problems alla beståndsdelar för att sedan kartlägga dess sammanhang och komma fram till en ny version av verkligheten som är hållbar, en version där problemet designats bort.

– Det är som en byggnadsställning för kreativt problem-lösande, som hjälper till att skapa lösningar som flyttar status quo, säger hon.

Ser designade objekt

När ETC Göteborg träffar henne på Världskulturmuseet har hon precis bara hunnit lämna sina väskor på hotellet, där har hon redan hunnit hittat något som borde utrotas: en vägg med konstgjorda plantor.

– Det är något med fejkade plantor som gör mig extremt arg. Naturen gör det så väl, varför måste vi göra det av plast? Det är inte så att man inte kan ha plantor inomhus, det är temperaturreglerat. Begäret efter estetiskt tilltalande saker gör att vi ofta designar för minsta gemensamma nämnare, säger hon.

Leyla Acaroglu ser fysiska och psykiska former, som exempelvis maktstrukturer, som designade objekt som potentiellt kan förbättras. Precis som den där gröna fejkade väggen. Men då måste bland annat vår inlärda besatthet av perfektion läras om.

– Jag tror att den här typen av standard inom design har stort inflytande i världen. När det inte bara handlar om hur vi sitter på en stol, upplever en byggnad -eller hur vi manövrerar genom en stad. Det är allt, säger hon.

”Skiftet kommer inifrån”

Hon lyfter livsmedel som ett exempel där perfektion har varit eftersträvansvärt och den strävan har lett till att tonvis av mat ratas dagligen, men där det nu finns diskussioner om exempelvis hur även de inte helt perfekta grönsakerna och frukterna kan ätas i stället för att kastas.

Hon ser att få människor förstår eller accepterar sin roll i systemet och därmed skyggar från ansvaret. Men att vi alla egentligen har en möjlighet att förändra från där vi står, både stort och litet, oavsett var det må vara.

– Om du vill gå ner i vikt, sluta röka eller äta hälsosammare eller fixa dina känslomässiga problem, då kan inte någon yttre kraft ändra på det. Den enda som kan ändra någon av de sakerna är du, inuti ditt eget huvud. Yttre krafter kan ge dig verktyg, -motivera dig eller belöna dig. Men skiftet kommer enbart inifrån.