– Vi har fått med oss städer som Washington, Paris, Oslo och Berlin, men ännu ingen i Sverige. Det vore jättefint om Göteborg blev först, vi är ju Sveriges bästa stad, säger hon.

Saknades stöd i riksdagen

Kampanjen är en del i arbetet med att få fler stater att signera och ratificera konventionen, som antogs i FN 2017 på initiativ av bland andra Sverige. Men i somras meddelade dåvarande utrikesminister Margot Wallström att regeringen inte kommer att skriva under, med hänvisning till att det saknas stöd för det i riksdagen och att konventionen saknar tydliga definitioner av vilka vapen det gäller.

– Vad vi gjort då är att gå ut och jobba på lokal nivå. Vi vet att det finns ett starkt stöd för kärnvapenförbudet i Sverige, men av någon anledning gör inte politikerna som folket vill, säger Beatrice Fihn och hänvisar till Sifo-undersökningar som visar att drygt 80 procent av svenskarna är för ett förbud.

Städer är måltavlor

Visst, säger hon, kommuner kan inte bedriva utrikespolitik. Men det finns en logik i att städer tar ställning mot kärnvapen.

– Det är städer som är måltavlor för de här vapnen. Det handlar inte om precisionsvapen för kirurgiska angrepp, utan om bomber som ska ha ihjäl en hel stad – och det snabbt, säger hon och fortsätter:

– Men städer har ingen beredskap för att skydda invånarna mot något sådant, så det enda de kan göra är att uppmana till nedrustning.

150 städer och regioner

Drygt 150 städer och regioner runt om i världen stöttar Ican-kampanjen. Beatrice Fihn berättar att det skapar ett tryck på regeringarna. I till exempel Tyskland har lokalpolitikerna tryckt på, och förbundsdagsledamöter från deltagande städer har lyft frågan till nationell nivå.

– Vi vet ju även att den franska regeringen blev upprörd när Paris gick med. Macron och hans regering tyckte det var jobbigt, och det är ett erkännande att vår kampanj betyder något, säger hon.

Göteborgsförslaget om att även Göteborg ska stödja Ican Cities Appeal är inskickat av Tomas Magnusson, engagerad i Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Han berättar att totalt sex organisationer inom fredsnätverket Fredsam står bakom.

– Kommunerna måste trycka på så att regeringen ställer sig bakom förbudet. De stod ju bakom att Sverige skulle vara med och lägga fram det i FN, och då måste de ju fullfölja det, säger Tomas Magnusson.

Göteborg bör gå före

Han tror att om Göteborg går före och visar vägen, kommer fler kommuner att ansluta sig till kampanjen.

– Det finns liknande förslag i Kungälv, Borås och på andra ställen. Om Göteborg går med kommer det att sprida sig som en löpeld, säger han.

I skrivande stund har Göteborgsförslaget fått 248 röster, det vill säga fler än de 200 som krävs för att politikerna ska ta upp det för behandling. Omröstningen stänger på julafton, den 24 december.

– Sedan ska vi uppvakta politikerna, så att de som så småningom får ärendet på sitt bord får veta i förväg vad det handlar om.

Och han tror att Göteborgspolitikerna kommer rösta för förslaget.

– Om de bara lyssnar på folket, tänker självständigt och funderar på vad som är bäst för världen, så tror jag det går igenom, säger Tomas Magnusson.

Beatrice Fihn är tydligt besviken över att Sverige inte har skrivit under FN-resolutionen. Framför allt är hon starkt kritisk till det remissvar som Försvarsmakten lämnade in i våras, där regeringen avråddes från att skriva under med hänvisning till att det skulle försvåra det militära samarbetet med andra länder, inte minst Nato- och kärnvapenstaterna USA, Storbritannien och Frankrike.

– Men till exempel Nya Zeeland har ratificerat förbudet, trots sitt nära militära samarbete med USA, säger hon och fortsätter:

– I mina ögon har Sverige bytt linje i kärnvapenfrågan. Från att ha varit ett land som tar tydligt avstånd från kärnvapen, så är man nu med och legitimerar dem.

”Ett ansvar att inte stå passiv”

Dags alltså att sätta press på regeringen underifrån, med start bland politikerna i Göteborg.

– Det finns ett ansvar att inte stå passiv. Göteborg har en viktig roll att spela genom att först och främst se på kärnvapen som de hot de faktiskt är. Det är som med klimatet, det kan inte vänta, säger Beatrice Fihn.

Men samtidigt har kärnvapnen främst fungerat avskräckande, och inte använts skarpt sedan 1945. Vad talar emot att det fortsätter så?

– Jag säger inte att avskräckning inte kan funka. Men hur länge funkar det? Funkar det för alltid? Kan världsledarna garantera att ingenting, någonsin, kommer gå fel? Att de alltid kommer agera rationellt, alltid ha all information? Att ingen i hela kedjan i Nordkorea, Pakistan eller Ryssland någonsin kommer begå ett misstag? Alltså, det är naivt och irrationellt att tro det.