Dan Windt är lokalområdespolischef för Mölndal och södra Göteborg. Enligt honom präglas ett särskilt utsatt område av allvarlig kriminalitet som polisen har svårt att komma tillrätta med.

– Den gör det jobbigt för människor att bo där. Nästan alltid tycker människor också det är jobbigt att ha kontakt med polisen och andra rättsvårdande myndigheter, eller att vittna eller ens vara målsägare.

”Verkligheten är komplex”

Hans kollega Ulf Merlander, som har ansvar för nordöstra Göteborg, berättar att polisen även definierar områdena ur ett samhällsperspektiv.

– Lägger man på saker som att det finns hög arbetslöshet, höga sjuktal och att skolresultaten är dåliga så utgör de grunden till vissa bekymmer. Verkligheten är så komplex, man kan ju inte bara utgå från brottslighet, utan måste också kolla på det sociala perspektivet. Har vi ett antal hundra ungdomar i nordöstra Göteborg som går ut grundskolan varje år utan godkända betyg och möjlighet att komma in på gymnasiet, då finns ju en grogrund för att dras in i kriminalitet om man nu attraheras av den världen.

Genom att betona det sociala perspektivet blir det också tydligt att det inte bara är polisen som behöver agera, menar Ulf Merlander. Han trycker särskilt på skolan, men även övriga kommunen och dess förvaltningar så väl som närings- och föreningsliv.

– När man kan få alla att dra åt samma håll, då kan man påverka en stadsdel ganska kraftigt, enligt mig.

Dan Windt anser att arbetet med särskilt utsatta områden är ett sätt att prioritera resurser, framförallt för polisen men även andra aktörer. Men han är kritisk till begreppet ”särskilt utsatta”.

– Det är stigmatiserande för området. Personligen tror jag nästan att nackdelarna överväger fördelarna. Vi hade kunnat prioritera verksamheten ändå.

Arbetar i faser

I Göteborg arbetar polisen med Brottsförebyggande rådets så kallade fasteori som utgörs av tre steg. Framförallt jobbar de på det första stadiet, där de utför synligt och repressivt polisarbete för att minska till exempel öppen narkotikaförsäljning och våld i offentlig miljö. Tanken är att om invånare ser att polisen slår till mot öppen kriminalitet så kommer deras tillit till polisen att öka.

I fas två står brottsförebyggande arbete i centrum, framförallt genom att fastighetsägare förändrar den fysiska miljön. I fas tre kan polisen börja jobba mer mot dold och organiserad brottslighet.

– Känner medborgare sig trygga berättar de mer för oss och då har vi bättre förutsättningar att lyckas i fas tre. Så det här handlar egentligen om att bygga tillit bland medborgare så att de ska våga prata med polisen så att vi kan sätta fast rätt personer, säger Ulf Merlander.

Men i de särskilt utsatta områdena i nordöstra Göteborg kommer polisen behöva fortsätta jobba i fas ett i minst 10–15 år till, tror han.

Riskerar ni inte då att stå och stampa med sådant som ni verkar se som symptom på de sociala grundproblemen?

– Polisen är ju satt att ta hand om symptomen. När inte skolan lyckas utbilda människor, när inte psykiatrin lyckas ta hand om de som mår psykiskt dåligt, när inte arbetsmarknaden fångar upp arbetskraften, då är det vi som är sista anhalten. Och det är vår uppgift att lagföra människor.

Relationer och gränser

Men poliser måste vara lika bra på att skapa relationer som att sätta gränser, säger Ulf Merlander. De ska till exempel kunna stå och snacka fotboll med någon som ägnar sig åt grov kriminalitet om den inte har gjort något brottsligt den dagen. Men står någon och säljer narkotika framför ögonen på dem måste poliserna agera gränssättande, säger han.

Rent konkret använder sig polisen av flera metoder för att motverka kriminalitet i särskilt utsatta områden: alltifrån att patrullera platser där det brukar förekomma öppen narkotikahandel, fokusera på individer som är särskilt brottsaktiva till ”stop and search”, alltså att stoppa och visitera individer – något Ulf Merlander säger måste användas med finess eftersom det kan upplevas som trakasserier.

Många vittnar om att de stoppas på grund av sitt utseende och att de blir ifrågasatta för att de befinner sig på en viss plats trots att det är deras eget bostadsområde. Hur tänker du kring det?

– Om du jobbar som polis i Bergsjön är det nästan omöjligt att inte stoppa någon med utländsk bakgrund eftersom ingen annan bor där. Så det handlar ju inte om att de stoppas på grund av etnicitet, utan vi är väldigt noga med att kunna de kriminella. Jobbar du här måste du kunna de kriminellas namn, säger Ulf Merlander och fortsätter:

– Sedan kan det vara så att om du har vuxit upp i Bergsjön och råkar gå en kväll med dina kompisar som blivit kriminella, då skulle du kunna bli kontrollerad. Men det är för att kontrollera om du är en ny i gänget som har börjat sälja eller så. Men du kommer inte bli kontrollerad varje gång du går till spårvagnen.

Det viktiga, enligt Ulf Merlander, är att polisen alltid förklarar varför de utför kontroller. Om folk förstår varför polisen agerar som de gör och polisen uppträder korrekt, så minskar friktionen, resonerar han.

Det är egentligen få individer i varje område som begår brott, berättar han och uppskattar att det handlar om runt 30 personer per område i Göteborg.

Varför då ringa in hela områden istället för att fokusera på de individerna?

– När vi jobbar väldigt aktivt i ett område, dels genom att lagföra men också relationsskapande, har vi lyckats trycka ner brottsligheten markant. Vi ser tydlig skillnad i ett bostadsområde om vi lyckas lagföra ett antal tongivande personer och de sitter inlåsta ett antal månader.