Vuxenvärlden pratar om sexuella trakasserier som en spegling av samhället, genusstrukturer och makt. Antonia Andersson, Simon Rask och Nike Almqvist, alla 15 år och niondeklassare i Nivrenaskolan i Njurunda, säger att det handlar om enskilda patetiska idioter som man inte ska bry sig om. Och att det viktigaste är att inte låta det gå in.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Att bli kallad för hora eller fitta, få foton på manliga könsorgan, dickpicks, skickad till sig på telefonen eller få kommentarer om sin kropp är så vanligt i deras vardag att de inte ens reagerar. Gränserna för vad som är normalt och okej flyter och beror på vem som säger vad, när och till vem.
– Det handlar om personen, relationen och situationen. Om jag säger jävla bög till min kompis så vet jag att han inte tar illa upp, men om jag säger det till någon annan kanske han gör det, säger Nike Almqvist.
– Jag har inte blivit trakasserad, eftersom jag inte tar åt mig av vad idioterna säger, säger Antonia Andersson, men man hör ju, som den där tjejen som fotade sig själv med en skumbanan i munnen, och sedan...
– ... lade någon ut den där bilden på en shagga-sida – en sida där man letar efter ligg, det var ju inget bra, fyller Nike i.
Blockar personerna
Hon har fått dickpics i telefonen flera gånger, och det har även Simon Rask.
– Man blir förvirrad när man får dem eftersom det är så konstigt, men sedan tänker man mest att det måste vara en patetisk människa som skickar sådant där och då blockar man den, säger han.
Press från skolan
Kopplingen mellan de här händelserna och att må dåligt eller utveckla depressiva symtom är inte klar för ungdomarna. Förvirrad och föraktfull är det närmaste vi kommer känslor när jag ber dem beskriva hur det känns att utsättas för det som vuxenvärlden förfäras över. De tycker inte att det är ett jättestort problem. Däremot väller känslorna över när de pratar om andra faktorer som testades i studien – som pressen från skolan eller att ha mindre pengar än andra.
Det här med sexuella trakasserier, det verkar som att vi vuxna har en annan bild än er om vad det handlar om – vi tänker strukturproblem och ni tänker individproblem. Vad är lösningen?
– Om man tänker som vi är det lättare att lösa det, det är lättare att ta situation för situation, för då blir det aldrig något problem, säger Simon Rask.
Det här som forskaren föreslår då, att jobba med attityden hos både elever och personal?
– Jag är ganska säker på att de flesta skulle tycka att det är onödigt, det är saker man inte pratar om och det går inte att få stopp på snacket. Visst är det den som utsätter som borde inse att han gör fel, men det kommer inte att hända. Det enda sättet är att lära sig att säga ifrån, säger Nike Almqvist.