Men inför att Spanien på nytt går till val den 28 april i år har Podemos valallians tappat stöd ner till 13 procent, enligt opinionsundersökningar. Samtidigt förväntas det högerradikala uppstickarpartiet Vox få hela 12 procent av rösterna.

Vad har Podemos gjort för fel? Det är en fråga som en av Podemos grundare, EU-parlamentsledamoten Miguel Urban själv ställer, när Dagens ETC träffar honom i samband med en konferens i Sverige.

– Podemos ingår i de lokala styrena i flera stora städer och kommuner i Spanien. Och det pågår en debatt nu i vårt parti och i vänstern generellt, om varför vi egentligen styr? Och för vilkas skull styr vi? Det rådande systemet är så starkt att det lätt kan framstå som att vi bara kan administrera människors problem, istället för att bekämpa problemen.

Skapa sociala konflikter

Miguel Urban tillhör den radikala fraktionen Anticapitalistas i Podemos, som menar att vänstern måste fortsätta skapa sociala konflikter mellan olika ekonomiska intressen i samhället. Även efter att de kommit till makten. Det har inte kunnat ske i tillräckligt stor utsträckning, menar han, därför har vissa väljare börjat betrakta Podemos som bara ”ännu ett parti”.

– Etablissemanget har också medvetet försökt framställt oss som en del av det etablerade politiska systemet, som ett korrupt parti som försöker stjäla pengar. Dessutom så äger tyvärr extremhögern i dag för det mesta den radikala agendan, både i Europa och i resten av världen. Det betyder att alla andra partier samlas i mitten, säger Miguel Urban.

Högerradikala Vox försöker dock inte främst attrahera väljare från vänstern eller från osäkra väljare, utan snarare från de högerväljare som traditionellt lagt sin röst på konservativa Partido Popular. Därför hoppas Miguel Urban fortfarande på att Podemos kan lyckas locka stöd från de hela 40 procent av den röstberättigade befolkningen, som fortfarande inte kan säga om de ska rösta, och i så fall på vilket parti.

– Alternativet till högern måste vara en ekosocialistisk feministisk politik. Vi måste även börja tala om en åternationalisering i ekonomin.

Därför uppstod proteströrelsen

Manon Aubry från vänsterpartiet La France Insoumise, också på besök i Sverige för konferensen, kan dock se exempel från sitt land, på hur en radikal rörelse uppstått vars agenda ännu inte ägs av högerradikalerna. Han beskrriver de Gula västarna i Frankrike som en genuint folklig proteströrelse som uppstått i reaktion mot president Emmanuel Macrons skattepolitik.

– Under de senaste decennierna har alla regeringar i Frankrike skurit ner på de rättvisa skatterna, vilket betyder att de rika bidrar med mest pengar, samtidigt som de har ökat de orättvisa skatterna, vilket betyder att de fattigare bidrar med mest. Och något av det första Macron gjorde var att genomföra den mest orättvisa skattereformen i landets moderna historia.

Konsekvensen är att folk känner att de betalar mer, för att täcka upp för folk som inte behöver betala lika mycket längre. Ett år efter Macrons reform uppstod därför en av de starkaste sociala proteströrelserna någonsin i Frankrike.

– De har mobiliserat ute på gatorna varenda lördag sedan 22 veckor tillbaka. Jag menar att det här är ett uppror som för medborgarna tillbaka till demokratin. Så, vi i vänstern hoppas kunna förvandla det här till politisk aktion för att visa att det finns ett alternativ till Macrons och EU:s politik, som går ut på sociala nedskärningar och sänkta skatter för de redan gynnade, säger Manon Aubry.

Kräver självreflektion

Även i Tyskland har vänstern diskuterat hur den kan stärka sin roll framåt. Den före detta EU-parlamentsledamoten Fabio de Masi konstaterar att hans parti fick en ny motståndare i valet 2017, när det högerradikala enfrågepartiet Alternativ för Tyskland det tredje största i Tyskland. Partiet har vuxit sig stort genom att locka röster från både ekonomiskt missgynnade väljare och missnöjda medelklassväljare, genom att fokusera på migrations- och integrationsfrågan.

Fabio de Masi menar att det här kräver självreflektion. Hans parti anser sig ha begått ett misstag under flyktingkrisen 2015, genom att man enbart var välkomnande till flyktingarna, och inte samtidigt krävde att staten nu behövde investera mer i sjukhus, skolor och infrastruktur för att bättre kunna ta emot alla människor. De sociala problem som här och var har uppstått som följd, har radikalhögern kunnat blåsa upp som ”bevis för en systemkollaps”.

– Istället borde vi redan 2015 ha skiftat om agendan, från att fokusera på de nyanlända till att fokusera på den rikaste procenten i samhället. Vi skulle ha krävt en skattehöjning för de rikaste för att kunna investera mer i infrastrukturen, och vi borde ha understrukit de gemensamma intressena hos folk som lever i Tyskland och de som är helt nyanlända där.