BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Men konflikten kunde ha lösts långt innan den nådde rättssalen. Efter att det förra kollektivavtalet för hamnarbetare i Göteborgs containerhamn löpte ut våren 2017 fanns en möjlighet att teckna ett avtal mellan tre parter: Branschorganisationen Sveriges hamnar, Hamnarbetarförbundet och LO-förbundet Transport. Enligt Hamnfyran skulle det ha kunnat vara en smidig lösning som gav arbetsgivaren fredsplikt och hamnarbetarna status som fullvärdig förhandlingspartner. Men Transport sa nej.
– Vi har hela tiden gjort bedömningen att vi tycker att den nuvarande ordningen, där vi tar ansvar för branschen och tecknar avtal och förhandlar, funkar bra, säger Peter Winstén, avtalssekreterare på Transport, till Dagens ETC.
Transportarbetareförbundet är det största facket i landet, men i containerhamnen i Göteborg är de i minoritet. Det kollektivavtal som Transport har med arbetsgivarorganisationen är rikstäckande och gäller alla Sveriges hamnar. Det innebär att det största facket i Göteborgs hamn, Hamnfyran, stängs ute, men Peter Winstén är trots det nöjd med avtalet.
– Då får man till en ordning så att oavsett var en kund vill lägga sitt gods så är det samma avtal. Det skulle var mycket svårt att ha lokala omröstningar om alla olika avtal. Vi bedömer att ett riksavtal är det bästa för verksamheten, säger han.
Inskränka strejkrätten
Att konflikten inte kunnat lösas genom förhandling har förutom rättsprocessen i Arbetsdomstolen också fått till följd att konflikträtten kan komma att inskränkas. Regeringen har tillsatt en utredning om frågan och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson uttalade sig nyligen positivt om en skärpt lagstiftning. På Transport är man ändå kritiska till ett sånt förslag.
– Vi tycker inte att det är bra. Det här är ett problem i ett bolag som har knappt 200 anställda, men nu diskuterar man förändringar som skulle påverka alla, säger Peter Winstén.
Hamnafyran har uttryckt att situationen ger arbetsgivaren makt att välja vem man ska förhandla med, men Peter Winstén håller inte med om det. Han menar att situationen inte hade lösts genom att teckna avtal med Hamnfyran eftersom det inte givit fredsplikt med Transports medlemmar.
Arbetsgivaren hade kunnat teckna avtal med båda förbunden, men det ville inte ni?
– Nej. Vi har gjort bedömningen att som det är nu så fungerar det, säger Peter Winstén.
Blir inte det en maktsituation för arbetsgivaren där man kan välja bort ett förbund?
– De hade kunnat teckna avtal med Hamnarbetarföbundet, men det ha inte löst någonting eftersom vi i Transport inte hade haft fredsplikt.
Men om ni hade gått med på att teckna ett avtal med alla tre parter så hade alla varit bundna av fredsplikten?
– Ja så hade det varit.
Det kan se ut som att det är ni som står i vägen för att det ska bli fredsplikt för alla på arbetsplatsen, hur ser du på det?
– Det är ett märkligt påstående. Vi har skrivit på ett avtal och garanterar fredsplikt för Transportarbetareförbundets medlemmar. Vi tar ansvar för branschen och ser till branschens bästa. Det funkar i alla andra hamnar och på alla andra arbetsplatser.
Relationen med APM beskriver Peter Winstén annars som varken bättre eller sämre än med någon annan, och han menar att arbetsgivaren har hållit sig till reglerna när det gäller förhandlingar. Han menar att konflikten med Hamnfyran är olycklig och skapar en osäkerhet i branschen.
– Det skapar osäkerhet i verksamheten. När kunder diskuterar andra möjligheter att frakta sitt gods, det är inte bra får någon i hamnbranschen, och inte för våra medlemmar heller, säger Peter Winstén.
