BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det menar religionshistorikern och författaren Mattias Gardell, som skrivit antologin ”Den ensamme terroristen? – Om lone wolves, näthat och brinnande flyktingförläggningar” med historikern Heléne Lööw och medieforskaren Michael Dahlberg-Grundberg.
Även om stater och organisationer står för merparten av världens terrordåd har attacker utförda av ensamvargar ökat, och så också i Sverige. Mattias Gardell hänvisar till siffror från Global Terrorism Database. Mellan år 2000 och 2015 skedde 54 terrorincidenter i Sverige. 36 av dem ägde rum 2015, varav majoriteten var attacker mot asylboenden, HVB-hem och moskéer. Mycket tyder på att gärningsmännen agerade själva, inspirerade av radikalnationalistiska ideologer och diskussioner på sociala medier.
– I Sverige har radikalnationalister dödat minst 20 personer av politiska skäl sedan millennieskiftet. Faktum är att fram till den 7 april var radikalnationalister den enda politiska miljö där aktivister av politiska skäl dödat någon annan än sig själv.
Mattias Gardell menar att vågen av radikalnationalistiskt politiskt våld med dödlig utgång inleddes början av 1990-talet med John Ausonius – alias Lasermannen. Andra attentat som ska räknas som terrorism utförda av ensamvargar är enligt Gardell exempelvis morden och mordförsöken av Peter Mangs, Anton Lundin Petterssons dödliga attack mot icke-vita på en grundskola och bombattentaten mot Syndikalisternas lokal och två asylboenden i Göteborg.
– Trots att våldet från radikalnationalister hittills varit grövre och mer omfattande än det som kommer från salafister, har media, politiker och även säkerhetspolisen främst fokuserat på den terror som kommer från salafistiskt håll.
Mattias Gardell menar att det dels är kopplat till en bild om att hotet kommer utifrån. Han konstaterar samtidigt att vita gärningsmän ofta beskrivs som ensamma galningar istället för terrorister.
– Det ansluter till en rasistisk tanketradition som framställer vita som självständiga, autonoma subjekt som är kapabla att fatta sina egna beslut. Medan svarta, muslimer, romer och så vidare är sina kollektiv och inte förmår att fatta självständiga beslut.
Att inte kalla saker vid sitt rätta namn upprepar också terroristens budskap på ett symboliskt plan, menar Mattias Gardell. Detta då definitionen av terrorism är att det är ett politiskt brott som syftar till att ”injaga allvarlig fruktan i en befolkning eller befolkningsgrupp”.
– När media inte kallar dem för terrorister så säger de samma sak: ”ni tillhör inte den skyddsvärda befolkningen”.
Enligt Mattias Gardell går fenomenet med ensamvargar tillbaka till 1878–1934, då anarkister utförde 100–tals politiska attentat i Europa och USA. Metoden återupptogs sedan på 1970–1980-talet, då avskaffandet av raslagar fick amerikanska vit makt-anhängare att utveckla ”det ledarlösa motståndets taktik”. De insåg att rasistiska organisationer var lätta att övervaka och infiltrera.
Dessutom hoppas man att våldsanvändningen ska öka motsättningarna mellan olika folkgrupper. Mattias Gardell menar att det då, liksom nu, går att se som ett svaghetstecken.
– Från de här miljöerna förstår man att man saknar ett tillräckligt folkligt stöd för att bygga upp effektiva gerillaorganisationer eller befrielsearméer.
Enligt Mattias Gardell spreds ensamvargsidealet vidare i handböcker och raskrigsromaner som ”Hunter” från 1989. Boken ger både läsaren konkreta instruktioner på hur man exempelvis tillverkar bomber och en förebild i romanens reslige och företagsamme huvudkaraktär. Anders Behring Breivik är en av dem som tagit del av budskapen i Hunter, liksom Peter Mangs som Mattias Gardell skrev om i ”Raskrigaren”. Under arbetet med boken tog Mattias Gardell del av material som förkastats av polisen i förundersökningen. Där fanns Peter Mangs politiska texter, samlade i ”Den germanska filosofin”, som bland annat rymmer stöd till etnisk rensning.
Mattias Gardell menar att Säkerhetspolisen upparbetat en kompetens att förebygga salafitisk extremism, men att det behövs en kompetensförstärkning om radikalnationalistisk politisk filosofi, retorik och taktik. Han berättar vidare att hotet från salafiter kom att överskugga all annan extremism efter 9/11. I boken lyfter Mattias Gardell fram Säkerhetspolisens rapport för 2016. Där understryks hotet från ensamagerande terrorister, som man primärt anser kommer från islamister. I rapporten noterar man också att gärningsmännen kan drivas av en främlingsfientlig och nationalistisk övertygelse. Något stöd för detta finner Säkerhetspolisen däremot inte i Sverige.
– Som hade Peter Mangs, Lundin Pettersson och vågen av attentat mot moskéer, asylboenden och HVB-hem inte hänt, säger Mattias Gardell.
Enligt Mattias Gardell upplever nationalsocialister att man har vind i seglen, bland annat efter att gränsen stängdes 2015. Våld lönar sig.
”Ställer du dig framför ett tåg som åker i full fart blir du krossad, ställer du dig framför en framväxande politisk rörelse som tänker skriva historia kommer du också till slut att bli överkörd”, står det i en Nordfront-artikel från 2016.
– Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Säkerhetspolisen inte ser det här. Man måste hålla två bollar i luften samtidigt, säger Mattias Gardell.
Det ”ledarlösa motståndet” används också inom islamistisk terror. I dag är Islamiska staten ökänd för att använda sig av strategin. Men redan i samband med den amerikanska ockupationen av Irak började Al-Qaida uppmuntra anhängare att slå till på egen hand, vilket fick sitt genombrott med massakern i Fort Hood, USA, 2009. Precis som i vit makt-rörelsen sprids budskapet genom anspelningar på hjältetemat. I en artikel från al-Qaidas engelskspråkiga magasin Inspire från 2013 går det att läsa:
”Du är riddaren som slår mot fiendens hjärta, penetrerar hans rustning, avslöjar hans sårbarhet. Du är David som besegrar Goliat.”
– Men vill man vara en hjälte så behöver man också ett vittne, konstaterar Mattias Gardell.
Enligt honom leder det till att ensamvargen ofta läcker för människor i närheten och på internet. Här är en av de stora skillnaderna. När den våldsbejakande islamisten hintar om sina planer brukar familj och vänner ofta agera. Radikalnationalisten kan i sin tur stärkas av att uttala sina ståndpunkter.
– Dels inspireras man av det vardagsrasistiska samtalet, men det är också tydligt att de som tillhör den radikalnationalistiska miljön har fått sina grundläggande värderingar med sig hemifrån och får sin världsbild förstärkt av radikalnationalistisk social media.
Men när terrordådet väl är begått är reaktionerna ofta desamma. Grannar och vänner reagerar med förvåning. Terroristen beskrivs som en trevlig person som inte har gjort något väsen av sig. Enligt Mattias Gardell är det ett taktiskt drag för att smälta in.
– Vad gäller särskilt radikalnationalister så är det vanligt att gärningsmannen är något äldre. Frånsett skolskjutare lider de inte av psykisk ohälsa i större utsträckning än genomsnittsbefolkningen i det land de tillhör. Med undantag från skolskjutare är de inte heller mer socialt isolerade än människor i allmänhet.
Ett av uppdragen som författarna fick av Nationella samordnaren mot våldsbejakande terrorism inför arbetet med boken var att jämföra 1990-talets våldsvåg med dagens. Enligt Mattias Gardell är statistiken otillräcklig, men han menar att den tyder på att våldsanvändningen är värre i dag – samtidigt som det görs färre gripanden. Själv är han särskilt oroad över den ökade fascismen.
– Jag får ibland bilden av att vi seglar rätt in mot ovädret. Vi ser hur det tornar upp sig och ändå förmår vi inte lägga om rodret.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
