Jan Guillous ”1968” är en initierad historia om vänstern i Sverige och Europa. För de som inte var med då kan det kanske komma som en överraskning av socialdemokratin inte var mot USA:s roll i Vietnamkriget förrän på ett mycket sent stadium, vilket Guillou lyfter fram i boken:
– Socialdemokraterna bildade Svenska kommittén för Vietnam, men den gav inte stöd till FNL, utan talade opolitiskt om fred i Vietnam, konstaterar han.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Dessförinnan, vilket han också skildrar, hade polisen mycket brutalt slagit ned alla demonstrationer utan att partiet hade något att invända. En av parollerna på demonstrationerna som beskrivs var ”Tage och Geijer – Lyndons lakejer”, den handlade om hur Tage Erlander, statsminister och partiledare för S och LO:s ordförande Arne Geijer gav sitt stöd till USA:s president Lyndon B Johnson under kriget.
Men boken handlar också om kollektiv, bh-lösa och osminkade unga kvinnor, vidlyftiga sexliv, samtidens mat och vin – och den leder samtidigt vidare till nästa del, som bland annat kommer att ta upp Röda arméfraktionen (Baader-Meinhof-gruppen) och terrorismen.
Ett av Guillous vanligaste skällsord i boken är ”trotte”, vilket betyder trotskist som var en liten bokstavskombination inom den svenska vänstern. Han själv var under den här tiden med i KFML som sedan blev SKP, en annan och större vänstergrupp.
– Jag blev utesluten ur SKP 1977 eftersom jag dristade mig att säga att jag inte var för proletariatets diktatur, och skulle man vara med i SKP måste man tro på allt.
– Jag såg snarare på proletariatets diktatur som vänsterns liturgi, motsvarigheten till de kristnas trosbekännelse. Man behövde ju inte nödvändigtvis tro på de stolligheter som den innehåller för att kalla sig troende.
Jämlikhet en ödesfråga
Jan Guillou menar att det idag finns några stora ödesfrågor för det svenska samhället att arbeta med. Ytterst handlar det om jämlikhet för alla i Sverige:
– Vi har en miljon människor i Sverige som rätt eller fel betraktas som muslimer av infödingarna, och vi har några hundra terrordyrkare bland dem. Samtidigt har vi ett helt svenskt parti som när de tror att ingen hör dem talar om att Sverige behöver ett krig mot islam.
– Vi har inte förankrat vår demokrati i hela det svenska samhället.
Grundläggande för att uppnå förändringar är enligt Jan Guillou skolan och kvinnorna.
– Reformera skolan, gör den demokratisk. I dag skiktas skolorna innehållsmässigt, etniskt och klassmässigt. Istället ska alla barn i Sverige ha rätt till en likvärdig och bra skola. Vi måste också ha en hårdare praktisk och ideologisk kamp mot kvinnoförtrycket. Det kommer att krävas polisresurser och det kommer också att bli dyrt – men det måste göras.
Jan Guillou kan inte förstå Vänsterpartiets och socialdemokratins ovilja att ta upp verkligheten för kvinnor i vissa förorter:
– Vänsterpartiets inställning är ofattbar. Att acceptera en ordning som leder till kvinnoförtryck handlar inte om att förstå olika kulturer eller religioner, det manliga förtrycket har inte med Koranen att göra. När jag hör Nalin Pekgul förstår jag att samma problem finns hos Socialdemokraterna.
Röstar inte själv
En del av problematiken ligger enligt Jan Guillou i det svenska politiska samhället:
– Jag måste dessvärre ge Sverigedemokraterna rätt i att vi har sju partier som ligger mycket nära varandra. Det handlar om ett socialdemokratiskt parti, Vänsterpartiet, och sex mittenpartier. Därför framstår Sverigedemokraterna som det enda oppositionspartiet, vilket i sig inte är sant.
Han menar att Socialdemokraterna idag gör allt för att inte framstå som socialdemokrater.
– Anledningen är röstmaximering. De försöker vinna radhusägarna i Nacka och lägger en politik som ska konkurrera med de andra mittenpartierna och Sverigedemokraterna.
Själv har Jan Guillou bara röstat en gång:
– Det var i franska presidentvalet 1965. Jag röstade på Mitterand i kamp mot de Gaulle. Av 426 avlagda röster i Stockholm var 425 på de Gaulle. Många fransmän i Sverige gick och tittade snett på varandra – de visste inte att det var jag som röstat på Mitterand.
– I övrigt har jag aldrig röstat, mina erfarenheter av att samtidigt vara journalist och partiansluten är inte så goda; antingen blir man propagandatrumpet eller förrädare.
Fortfarande kontroversiell
Jan Guillou är fortfarande som författare mycket kontroversiell. Så fort han skriver något kommer arga angrepp:
– En anledning är att jag inte tillhör någon grupp eller organisation så jag får inte skydd av någon – men jag har själv valt att stå utanför. Ett annat skäl är att om en ung feminist hoppar på mig så blir hon publicerad, det anses som mycket intressant om man angriper mig. Detta hjälper också andra, om någon går på mig så väcker det uppmärksamhet.
Han nämner också en tredje anledning: hans engagemang för palestinierna.
– Den mest värkande frågan för liberalerna i Sverige är Israel. De som brukar försvara Israel tar varje chans att gå på mig. Den första boken jag skrev i min pågående släktkrönika, ”Brobyggarna”, slutar 1919 och den handlar mycket om Tyskland – långt före Hitler. Ändå blev jag anklagad för historierevisionism med utgångspunkt i Förintelsen.
Han syftar på den skarpa kritik som riktades från historiker mot boken – kritik som han fortfarande avfärdar:
– När jag efter mycket research kunde konstatera att Förintelsen var okänd för de flesta svenskar fram till 1945 – vi kände till förföljelsen av judar men inte massmorden – så anklagades jag för att försöka dölja nazismens brott mot judendomen.
– Dagens Nyheter publicerade åtta artiklar med samma innehåll i frågan, jag fick svara med en artikel.
Jan Guillou om ...
... varför han bor på Östermalm:
– Därför att jag skulle bli så trakasserad om jag bodde på Söder. Den traditionella överklassens uppförandekod är betydligt behagligare.
... att bojkotta bokmässan:
– Först kan man med rätta fråga sig varför Nya Tider finns där, de har mycket lite med kultur eller demokrati att göra, och jag tror och hoppas att de ska slängas ut till nästa år.
– Men det skulle vara absurt att alla Sveriges författare och förlag skulle säga nej till att träffa varandra och sina läsare på grund av att en liten sverigedemokratisk tidskrift finns där. Därför kommer vi till Bokmässan. Men jag kommer även att medverka hos ETC i Bokmassan utanför själva mässan.
– Men Almedalen är en helt annan sak. Där tillåts nazister att medverka och en rad människor av olika bakgrund känner rädsla och mycket stark olust av deras närvaro. Där är en bojkott betydligt mer påkallad.
Missa inte Bokmassan! Jan Guillou är en av många författare, journalister, politiker och debattörer som medverkar.
