"Vi lever i upp- och nedvända gruvor"

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

 – Man skulle kunna säga att vi lever i ett slags upp- och nedvända gruvor. Metaller finns överallt.

Nils Johansson menar att metallansamlingen har blivit så stor och så koncentrerad att det ofta vore mer fördelaktigt att utvinna mineraler och metaller ur sopor än ur gruvor. Detta är också en av slutsatserna i hans doktorsavhandling som handlar om just gruvdrift av städer från till exempel deponier, så kallad urban mining.

I dag kan tillgången på metaller ovan berggrunden vara lika stor som under i reserverna. I produkter som mobiltelefoner eller kablar såväl som i avfallshögar och deponier kan mineralhalten till och med vara högre än i berggrunden. Men trots att det ser ut så sätter dagens politik stopp för en större återvinning av mineraler. För medan gruvorna ses som en startstation i materialflödet, något eftersträvansvärt och värdefullt, ses deponier som soptippar, en slutstation i materialflödet, något som ska undvikas och som helt saknar värde. Därför öppnas allt fler gruvor, medan deponierna stängs igen och kapslas in.

 – Sverige vill ju vara ett föregångsland vad gäller miljöarbete. Men vad gäller mineraler så funkar det inte så bra här jämfört med i andra länder, säger Nils Johansson.

Orsakerna är flera. Vår långa tradition av gruvdrift är en. Att vår berggrund i Sverige är mineralrik är en annan. Det gör det lätt att ta fram nya rena mineraler, vilket minskar behovet av att driva på för ökad återvinning.

 – I länder som Danmark, Belgien och Japan, där tillgången på mineraler i berggrunden inte är lika stor finns det mycket mer utvecklad teknik för att ta hand om mineralerna i soporna.

Subventioner för gruvbrytning

Även i Sverige finns det uttalade politiska mål om att vi ska öka återvinning av mineraler. Men i praktiken så straffas ofta återvinningen på grund av stränga regler för hantering av avfall – medan gruvbrytning uppmuntras genom politiskt riktade subventioner. Gruvor under jord blir lönsamma genom politik, medan återvinningen hämmas av den samma, anser Nils Johansson. Det finns en mängd subventioner för mineralutvinning som bara gäller när mineralerna tas från underjorden, i form av till exempel lägre energi och klimatskatter.

 – Jag tänker att denna snedfördelning inte är avsiktlig, vi har ju en väldigt lång tradition av gruvbrytning. LKAB är ett statligt bolag och gruvnäring är en stor maktfaktor i Sverige, då de har bidragit till Sveriges ekonomiska utveckling.

Att gruvdriften stöds medan återvinningen straffas av hårda regelverk beror även på att mineraler i berggrunden ses som en näringslivsfråga och därför ligger under Näringsdepartementet och SGU med en stödjande funktion, medan redan brutna mineraler ses som en miljöfråga och därför ligger under Naturvårdverket och Energi- och miljödepartementet, som har en reglerande miljöpolitisk funktion.

"Skev politisk prioritering"

– Jag tycker att vi bör organisera politiken utifrån vart vi vill och inte utifrån hur det har sett ut historiskt. Och jag tycker att dagens politiska prioritering är lite skev utifrån hur Sverige framställer sitt miljöarbete.

Eftersom mineraler i avfall är blandade med andra material och ämnen är det tekniskt svårare att utvinna metaller ur sopor än ur berggrunder. För att det ska kunna ske på ett så effektivt och miljömässigt säkert sätt som möjligt behövs mer forskning.

– Men gruvnäringen är ju proffs på det här, deras kunskap och resurser kommer att behövas. Det behövs också en större öppenhet, mer innovation och att staten vågar stödja projekt och teknik som möjliggör utvinning av mineraler från gamla kablar, soptippar och så vidare.