– Det kostar dem 50 kronor och för de här människorna är det skillnaden mellan mat på bordet till sina barn och vård. Man har inte råd att köpa mediciner. Denna ersättning har varit viktig att upprätthålla i dessa coronatider när det varit svårt att upprätthålla mycket annat, säger Henry Ascher.

Tilldelad utmärkelse

Svartjobbande papperslösa blir inte permitterade, de blir utan allt. I och med pandemin har Rosengrenska också organiserat om för att undvika trängsel och andra mottagningar hjälper dem att ta emot besökare.

Henry Ascher tilldelades nyligen Göteborgs stads förtjänsttecken för 2020. När intervjun görs har han ännu inte sett någon motivering, men vet att priset delvis är kopplat till Rosengrenska.

Stiftelsen som erbjudit vård till papperslösa i mer än 20 år har sedan det aningen luddiga ”vård som inte kan anstå” infördes i lagen styrt om sin verksamhet. Utöver ekonomisk stöttning erbjuds hjälp med att komma rätt i vården, samtalshjälp och tillsammans med flera andra aktörer hjälper de människor att få undan vårdhinder. Rosengrenska insåg också tidigt att de måste försöka nå ut till dem som inte läser Folkhälsomyndighetens riktlinjer. Redan den 11 mars höll de en mottagningskväll med välinformerade tolkar och besökare som grupperades efter språk.

– Vi såg väldigt tidigt ett behov av adekvat information. Många som pratar persiska kanske hämtade sin information från Iran, som ju hade ett jättetillslag av pandemin, men de råd som gällde där var inte alls relevanta för Sverige under den tiden, säger Henry Ascher.

Tidigt under pandemin tog han också initiativ till ett upprop i Läkartidningen med krav på omedelbara åtgärder för att skydda de mest utsatta grupperna. Utgångspunkten var att holländska läkare larmat om att flyktingläger på Lesbos måste få akut undsättning och genomslaget blev mycket uppmärksammat i Nederländerna och Europa. Henry Ascher konstaterar att läkarkampanjen ledde till att olika länder åtog sig att ta hand om ensamkommande barn från läger som Moria. Ylva Johansson vädjade också till EU-länder att ta emot barnen, men Sverige tog inga.

– Jag tycker att det är jättedåligt. Jag antar att man som alltid lutar sig på gamla meriter. Men meriter är en färskvara när det gäller humanitet. Vi kan inte vara omänskliga och säga att vi var mänskliga för fem år sedan. Och vi kan inte ha en flyktingpolitik som är anpassad till 2015 när vi lever i 2020.

Traumabehandling på distans

Henry Ascher arbetar också med dem som kom då, när Sverige välkomnade med öppna hjärtan. Genom Flyktingbarnmottagningen i Göteborg, som är en del av den offentliga vården, har han sett hur isoleringen drabbat barnen. Inte minst har ensamkommande påverkats då skolorna började undervisa på distans och råden om nätbaserad verksamhet fungerar dåligt för många barn med trauman.

– Det är inte lätt att bedriva traumabehandling på distans, det är jobbigt som det är ändå. Sedan är det många av våra unga som inte kan prata i fred om svåra saker, utan de sitter hemma bland en massa andra och då kan man inte prata om det här. I praktiken har det inte fungerat, säger han.

Det har fått bli fysiska besök ändå och bland de familjer som inte vågar komma har besöken fått glesas ut.

Ensamkommande, papperslösa, flyktingar och utsatta områden – det låter som många frågor, men allt smälter samman.

– Vi kan inte bekämpa en pandemi om vi inte särskilt skyddar de mest utsatta grupperna. Vi kan inte tro att medel- och överklassen kan vara skyddad samtidigt som pandemin härjar i fattiga och utsatta grupper, säger Henry Ascher.

I grunden förespråkar han ett människorättsbaserat arbetssätt inom vården och han är också MR-mentor på Angereds närsjukhus. Bland andra Morten Kjærum, chef för Raul Wallenberginstitutet, och Dainius Puras, FN:s särskilda rapportör för rätten till hälsa, har framhållit arbetet i Angered.

– De säger att vi på Angereds Närsjukhus är bland dem som kommit längst i världen med att praktisera rätten till hälsa. Det känns häftigt men också lite skämmigt, för vi tycker inte att vi kommit så långt, säger Henry Ascher.

Han är noga med att inte ta åt sig all äran och nämner bland andra Maria Magnusson, dietist som doktorerat om övervikt hos barn ur ett klassperspektiv. Hon och hennes kollegor på sjukhusets folkhälsoenheten har utformat hälsoråd tillsammans med invånarna.

– Brukarmedverkan är en grundbult i mänskliga rättigheter. Det är inte bara att vi ska ”vara snälla mot de stackarna” utan om ifall vi ska få till en effektiv information, eller få till en förändring som verkligen funkar, så måste vi göra det tillsammans med dem de berör, säger Henry Ascher.

Kanske leder en rädsla för att göra fel annars till att grupper körs över och informationen slår fel. I dag är informationsflödet en fråga om liv och död. Hur blir man smittad? Vad ska en smittad göra? Närsjukhuset hade redan system för att utarbeta råd och information tillsammans med människor i närområdet. Råd som ska vara realistiska och utgå från egna behov och livsvillkor. Inte bara språket anpassas, utan också hur det förmedlas.

– Angereds närsjukhus har medvetet gått ifrån ett folkhälsoarbete där vi reser från Göteborgs innerstad och ut i förorterna och talar om hur folk ska leva. Vilket ju är ett ganska trist och patriarkalt, kolonialt och traditionellt. Säger jag som är professor i folkhälsoarbete...