Olga Persson är i dag generalsekreterare för riksförbundet Unizon, som samlar över 130 kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer över hela landet. Hon har arbetat med feministiska frågor och mäns våld mot kvinnor i över 15 år. Det berättar hon när Dagens ETC träffar henne i ABF-huset i Stockholm.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Jag började som ideellt aktiv när jag var väldigt ung, så om man räknar in den perioden är det mer än 15 år. Sedan engagerade jag mig i en helt nystartad verksamhet som hette Team för våldtagna kvinnor på Alla kvinnors hus i Stockholm.

Och mycket positivt har hänt genom åren. Enligt Olga Persson har nästan allting förändrats sedan hon först började engagera sig i kvinnofridsfrågor.

– Jag kommer ihåg att jag ställde många frågor kring män och killar, vad deras roll ska vara när det gäller mäns våld – som faktiskt är deras ansvar – och möttes av skepticism. Ofta när vi var ute i skolor, på fritidsgårdar och besökte idrottsföreningar fick killarna göra någonting annat medan tjejerna pratade om att stärka sig själva.

”Mindre kunskap på Regeringskansliet”

I andra feministiska frågor ser vi dock en backlash, menar hon.

– Det gäller till exempel frågan om terminologi. Det finns i språket ett systematiskt osynliggörande av män som förövare. Man talar om familjebråk eller krogbråk, om krogvåld eller huliganism, om kvinnovåld eller våld mot kvinnor. Man bortser systematiskt från förövaren och nämner inte att det finns en agent, att det finns en person – en man som utför de här handlingarna. Vi ser att kvinnofridsgrupper döps om till familjefridsgrupper och att mäns våld mot kvinnor byts ut till ”våld i nära relationer” och man blir alldeles mörkrädd – vilken nära relation? Nära relation för vem?

Du jobbar på Unizon och har jobbat med Alla kvinnors hus, men också på Regeringskansliet. Hur stor är skillnaden?

– Den är jättestor. På Regeringskansliet finns inte lika mycket kunskap som i civilsamhället. Det kändes ganska ofta att vi som hade jobbat med de här frågorna i praktiken fick undervisa dem som inte har gjort det. Samtidigt är det här ju ett forskningsområde, ett kunskapsområde, det borde vara fler som har den typen av objektiv kunskap. Så att vi inte alltid behöver börja från A-kursen.

Bristen på kunskap syns också i ”det massiva antalet utredningar, underlag och forskning som finns” kring problematiken mäns våld mot kvinnor, säger hon.

– Man börjar ofta om från början med att definiera problemet mäns våld mot kvinnor istället för att etablera att vi har det här problemet, vad ska vi göra nu? Så slutar det med att vi får 450 sidor med en definition av problemet igen därför att alla är så rädda för att bli ifrågasatta.

Blir ifrågasatt

Olga Persson säger att hon ofta blivit ifrågasatt, att hon har utsatts för hot och kallats ”feministfitta” och att det har spekulerats om huruvida hon hatar män. Även från den feministiska rörelsen kommer det ifrågasättanden.

En vanlig kritik handlar om bristen på intersektionella perspektiv, det vill säga perspektiv som handlar maktordningar utöver de könsrelaterade.

– Men min absoluta övertygelse är att om du kan mycket om grundproblemet mäns våld mot kvinnor så kommer du ha lättare att hantera de fall som är mer ovanliga. Vi har hamnat i en situation i Sverige där vi har räknat upp extra sårbara grupper på ett sätt som nästan blivit absurt, det finns nästan inga människor kvar som inte har med sig någon av de här sårbarheterna.

– Jag vet inte riktigt hur man resonerar kring feminism om man inte tycker att kön spelar någon roll. Jag tycker att kön spelar roll i alla andra sammanhang – klass, etnicitet, ålder, det skär genom alla andra maktordningar på ett sätt som inte går att bortse från.

Vad kan man göra för att få diskussionen att handla mer om kön?

– Vara ännu tydligare. Jag tror att väldigt många, jag själv också ibland, har varit rädda för att vara ”back to basics”. Vi har trott att nu är det här satt på kartan och lutat oss tillbaka. Jag tror att vi kan se en utveckling där feminismen och kvinnorörelsen i Sverige inte har lyckats möta till exempel arbetarklassen, speciellt inte kvinnor i arbetarklassen. Vi måste vara relevanta för kvinnor vars vardag handlar om att antingen bor jag ihop med en man för att jag inte kan försörja mig själv eller så kan jag inte försörja mig själv.

Skrev debatt om porr

En annan fråga som Olga Persson och Unizon är engagerad i är den om porr. Tillsammans med en hel rad andra organisationer skrev de under hösten under en debattartikel om porrens skadliga effekter på både män och kvinnor.

– Det är helt vansinnigt, vad som finns i alla våra barns mobiler, Ipads och datorer, tillgängligt helt gratis. Kvinnor gruppvåldtas och blir kallade horor och det kommer min son att se inom loppet av ett år. Han är sju år gammal och detta kommer han att mötas av när han googlar ”knula” eller ”knulla”. Och det här handlar ju om sex, säger folk. Detta ska man vara tyst om, annars kallas man prussiluska, nymoralist, lärarinna.

Men Olga Persson har inga problem med att bli kallad prussiluska, säger hon och skrattar.

– Vi har tapetserat hela kansliet med bilder på Prussiluskan, vi älskar denna kvinnliga socialarbetare som sliter för barns rättigheter, vi tycker att hon är fantastisk.

Är det ett tecken på att det ni gör har en påverkan?

– När vi föreläser eller utbildar brukar jag tänka att om alla säger att vi är underbara, då har vi inte gjort vårt jobb riktigt eftersom vi jobbar med samhällsomstörtande verksamhet. Vi måste nog hela tiden skava lite och möta motstånd för att det ska hända saker på riktigt.