– Det är underbart att komma till den här högmoderna lägenheten, till den rymliga bostaden så väl utrustad, säger han.

Ett halvt århundrade senare är det snarare trångboddhet som kännetecknar bostadssituationen för många i Hjällbo. Inte mycket har hänt på byggfronten; knappt fyra procent av bostäderna i området är uppförda efter 1970. Men tidigare i år stod det klart att Hjällbo ska få 2 000 nya lägenheter till 2035 – en betydande satsning som innebär nästan dubbelt så många bostäder som idag.

”I centrum står alla som i dag bor och verkar i Hjällbo; de som ska leva, trivas och känna sig trygga i stadsdelen. Hela processen bygger på engagemang och medverkan och steg för steg kommer de boende att involveras med stora möjligheter att påverka det som händer,” skrev representanter för allmännyttan och privata bostadsbolag i en debattartikel i GP.

Kände inte till planerna

Beskedet var en överraskning för 21-åriga Samia Suleman, själv född och uppvuxen i området. Hon anser att detta, likt många andra beslut om Hjällbo, är något som inte förankrats bland invånarna innan det sjösatts. Varken hon eller någon annan hon känner visste något om planerna innan bostadsbolagen själva gick ut med dem.

Involveras inte invånare från början är det lätt att problem uppstår, menar Samia Suleman. Till exempel ska en fotbollsplan ge vika för det nya bygget och enligt henne finns det ännu inget förslag på var barnen som brukar leka där ska ta vägen istället – en viktig fråga i ett område där mötesplatserna redan är få som de är.

– Man tror att man har löst ett problem gällande trångboddheten, så har man skapat ett till problem. Var ska barnen vara nu?

Tillsammans med andra i området har Samia Suleman startat ett nytt nätverk, Hjällborådet. Tanken är just att skapa en plattform för invånare att driva frågor gentemot bostadsbolaget Poseidon – som äger merparten av bostäderna i Hjällbo och är en av parterna som ska bygga nytt i stadsdelen – men även mot skola, polis och andra myndigheter. Enligt henne har intresset varit stort; ett hundratal personer kom till invigningsfesten i april och sedan dess har de haft möten en gång i veckan.

Träffas på torget

Rådet vill även jobba för att det ska skapas fler mötesplatser i Hjällbo. Torget i centrum är där de flesta ses. Delvis eftersom det är dit folk går för att handla, och dels för att de flesta passerar det på väg mellan spårvagnshållplatsen och hemmet. Men också för att det saknas andra träffpunkter. När Samia Suleman växte upp var det inte så, berättar hon. Då fanns det andra ställen att ta vägen och det var lite pinsamt att hänga på torget – hade man inte något bättre för sig?

Enligt lokalområdespolischefen Ulf Merlander är torget i Hjällbo den plats där polisen haft svårast att göra något åt synlig kriminalitet och ordningsstörningar.

– Det är unga män som aldrig har arbetat. Som har anammat den kriminella identiteten fullt ut och tycker att de kan göra lite som de vill. Framförallt så livnär de sig på narkotikahantering och utpressningar.

Han tycker att själva bebyggelsen i Hjällbo är problematisk ur trygghetssynpunkt och anser att det behövs fler genomfartsstråk.

– Nu har du det klassiska, en stor parkering utanför och så ett torg. Är ungarna först på torget en kväll, då äger ju de det. Är vi där först så äger vi det, om du förstår vad jag menar. Så det är inte optimalt byggt när man har fått en sådan här ganska stor klick med människor som har valt att stå och hänga och ägna sig åt narkotikahantering och att skrämma medborgare.

”Håller om varandras ryggar”

Samia Sulemans upplevelse av torget skiljer sig drastiskt från Ulf Merlanders beskrivning; finns det folk där känner hon sig trygg.

– Jag vet att vi håller om varandras ryggar i alla förorter, för det är ingen annan som gör det. Min mamma kan alltid förlita sig på att killarna på torget kommer att hjälpa henne att bära hennes kassar.

Det är när torget är tomt som hon tycker att det kan vara läskigt.

– Då kan vad som helst hända, för ingen är där.

Men det är vanligt att polisen går fram till grupper med unga män på torget och säger till dem att gå därifrån, berättar hon. Enligt henne brukar killarna få höra att det ”inte ser trevligt ut” att de står där, eller att de ser farliga ut. Framförallt är det svarta män som blir bemötta på det här viset, menar Samia Suleman.

– Men vi har kommit till en tid då människor vågar säga emot.

Känner folk till sina rättigheter kommer det vara lättare för dem att stå upp för sig själva, anser Samia Suleman. Därför ska Hjällborådet också bidra med information till invånare om vilka rättigheter de har, både gentemot polisen men även mot hyresvärdar och andra aktörer.

Narkotika i skolan

Samtidigt tycker Samia Suleman att det är bra att polisen satsar extra resurser på förorter som Hjällbo. De behöver gå till botten med de problem som finns, tycker Samia Suleman. Hon berättar till exempel att drogförsäljningen i Hjällboskolan sker bland allt yngre barn. Hennes syskon som går på högstadiet kan redan räkna upp alla sorters tabletter, säger hon.

– Var kommer narkotikan ifrån? Varför har årskurs nio tillgång till tabletter?

Men hon undrar vart polisens extra resurser tar vägen, eftersom hon uppfattar det som att de främst ägnar sig åt att säga till folk att lämna torget. De gånger det har hänt något allvarligt tycker hon de varit sena på att rycka ut. Hon anser framförallt att polisen behöver jobba hårdare på att skapa goda relationer med invånare.

– Folk överallt har alltid sett upp till polis och brandkår. När man var liten var polisen det coolaste som fanns. Vad är det som har hänt? Jag tror nog det är den viktigaste frågan de behöver bolla.