Sylvia Earle är en banbrytande forskare som i flera decennier har hängivit sig åt havet, först med nyfikenhet och nu även med ett mått av oro. Hon har tillbringat cirka 7 000 timmar under vattenytan, ibland dagar i sträck på forskningsanläggningar, och både satt djuprekord i dykardräkt och varit med att ta fram flertalet undervattensfarkoster. Hon har gjort hundratals expeditioner och skrivit böcker. Det Sylvia Earle inte vet om havet är det sannolikt få andra som vet.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

När hon får frågan vad som är de största problemen i haven som ligger närmast västkusten så lyfter hon de tre största utmaningarna i dag: utfiske, plast och klimatförändringarna. Något som hon pekar ut som mer uppenbart här, jämfört med andra platser i världen, är konsumtionen av djurlivet.

– Vi kan fånga dem i havet, i djuphavet och vid Antarktis. När tekniken låter oss nå så stora djup så tömmer vi havet på liv. I det här landet, men även i mitt och andra länder, finns en växande aptit för havslevande djur. Problemet är att vi inte ser dem som djur, med ett eget liv och som en viktig del av ekosystemet, säger hon och tillägger att vi i stället ser dem med en klyfta citron och smör på en tallrik, i en sallad eller i en räkcocktail.

Nu står vi inför faktumet att vi har tagit upp mer fisk än ekosystemet klarar av. Sylvia Earle beskriver det som att fisket har kollapsat, både globalt och i Nordsjön.

– För att det ska finnas fiskare så måste det finnas fisk. Om det ska finnas fisk så måste vi respektera vad som krävs för att skapa dem. Deras fortplantningsområden, deras födoområden och det som fisken själv äter. Det finns många sätt att döda en val, inklusive att ta deras föda. Det är det vi gör, vi tar bort sillen och krillen, säger Sylvia Earle.

När hon får frågan om hur motsättningen mellan industrins överlevnad, förbjuds fiske så drabbas oundvikligen näringen, och ekosystemets överlevnad ska lösas så får hon en rynka mellan ögonbrynen.

– Det är ett artificiellt argument. Människor har kapaciteten att vara kreativa. Det finns tusen sätt människor kan försörja sig  på. Vi har inte tagit med kostnaden för havet i våra beräkningar. I dag tänker vi att fiskar är gratis, tills de är döda, säger hon.

Fisket har pågått i tusentals år, även om det i dag är mer tekniskt avancerat än när Sylvia Earle kom till världen år 1935, men en annan typ av påverkan har tillkommit sedan dess.

– Problemet existerade antagligen inte när jag var barn, för plast existerade inte. Det är inte plastens fel, det är vårt fel vad vi gör med den. En enda användning och sedan kastar vi bort den. Det är självgodhet och arrogans, tanken att det finns någonstans där vi bara kan slänga saker. Men i dag vet vi att allt stannar kvar hos oss.

Sylvia Earle höll 2009 ett applåderat tal om havet i samband med att hon fick TED-priset, som går till en ledargestalt med stora idéer om att skapa en global förändring. Förutom att -berätta att hälften av alla koraller har försvunnit, att bara en liten futtig procentandel av haven är skyddade och att det behövs ny teknik för att utforskning, så lade hon vikt vid att det är dags att agera nu, innan det är för sent.

Vad kan våra läsare göra redan i dag?

– Börja med att titta i spegeln och gör personliga val, vad du ska äta, vad du ska ha på dig och vad du ska använda. Vi kan göra små val som plussas ihop, speciellt när du multiplicerar det med sju miljarder. Var en upptäckare och lär dig av naturen. Gå ut och blöt ner dig, låt inget barn förbli torrt.