Vi har granskat källorna i sexköpsdebatten – här är resultatet

När svenska sexköpslagen infördes för 20 år sedan sågs den endast som ett komplement till sociala stödåtgärder riktade till personer i prostitution. Det var få som på allvar trodde att förbudet mot sexköp skulle lösa de många svårigheter som så många personer som säljer sex upplever i prostitutionen. Lagen satte i stället fokus på torskarnas beteende och baserade sig på en analys om vad det är som gör att män betalar för sex.

Men sedan den kom har den varit politiskt sprängstoff och alla möjliga aspekter av prostitutionen i Sverige kom att debatteras. Snart hamnade den i centrum för den internationella debatten om prostitution, mellan abolitionister och förespråkare för att göra prostitution till ett vanligt arbete.

Den debatten återaktualiserades när flera internationella aktörer – som exempelvis FN-organen UNAIDS och UNWomen, människorättsorganisationen Amnesty International och världens största thinktank för mänskliga rättigheter, Open Society Foundations – rekommenderade länder världen över att avkriminalisera sexindustrin. Sexköp och koppleri borde inte vara olagligt menade de.

I veckans nummer av ETC har vi granskat en av de internationella rapporterna som legat till grund för de internationella förslagen om att skrota sexköpsförbud. Global Commission for HIV and the Law som skapades av FN:s utvecklingsorgan UNDP på uppdrag av UNAIDS föreslog i en rapport från 2012 att sexköp borde avkriminaliseras och baserade den rekommendationen på ”effekterna så långt” av den svenska sexköpslagen, som enligt rapporten lett till en ”försämring” ”av sexarbetarnas liv”.

Vår granskning visar att rapporten använder sig av källor på ett mycket tvivelaktigt sätt för att underbygga detta påstående och att flera av dem är av väldigt dålig kvalitet.

”HIV-rapporten” (som vi har kallat den här) har använts i olika länder i världen för att argumentera mot ett sexköpsförbud. Den har också använts av inflytelserika aktörer. Exempelvis i Frankrike av den franska forskaren Janine Mossuz-Lavau som argumenterade emot den sexköpslag som slutligen infördes i landet. Den användes också av Amnesty International i den process som ledde fram till organisationens ställningstagande för avkriminaliseringen av sexindustrin och den har citerats och refererats till av Open Society Foundations i olika publikationer för att argumentera mot sexköpsförbud.

Följ med när vi nystar upp källa efter källa i en historia som verkar ha börjat i Malmö med fyra meningar i en polisrapport från 2001 men som slutade på högsta internationella nivå.