Vad känner du att du lyckats med?
– Vi har öppnat upp oss från att vara en lite stängd och hemlig organisation. Vi har även gjort en omfattande omorganisation där vi gått från att ideella jourarbetare till professionella socionomer svarar i Bris hjälptelefon. Det har varit en svår och smärtsam omställning men jag tror att arbetet kräver en gedigen utbildning, säger hon.
Efter tre år ser Kattis Ahlström att det hon föresatt sig att göra är slutfört och tycker det är bra med ruljangs på höga poster. Trots att hon lyckats stabilisera en skakig ekonomi är Bris fortfarande beroende av hur mycket pengar som kommer in från företag som Postkodlotteriet. Kravet på att få någonting tillbaka när man ger har ökat, enligt Kattis Ahlström.
Bris uppfattas som diffust
Företag vill visa vad deras pengar går till, något som de till skillnad från andra organisationer har svårare att göra. Bris uppdrag kan ses som diffusare: ”Vi jobbar för att förbättra barns och ungas villkor och rättigheter.”
– Det är lättare med läkare, en get eller en brunn, säger hon och menar att en av Bris största utmaningar är att nå ut, få folk intresserade och förstå vikten av barnrättsfrågor.
– Många lägger huvudet på sned när man pratar om barnrätt.
Sverige är på många sätt ett föregångsland när det gäller barnrättsfrågor. Trots det råder stora brister, enligt Kattis Ahlström, som pekar på problemen med hur Sverige hanterar barnkonventionen. FN:s barnrättskommitté har till exempel kritiserat Sverige för att inte följa konventionen vad gäller barns möjligheter att komma till tals i bland annat asylutredningar.
Otillräckliga kunskaper
I februari 2015 kom regeringens besked om att FN:s konvention om barnets rättigheter ska bli svensk lag. Ett färdigt lagförslag ska ligga klart nästa år, meddelade barnminister Åsa Regnér. Undersökningar visar dock att Sveriges kommuner står dåligt rustade när konventionen ska bli lag. Tre av tio kommunchefer uppger att deras kunskaper om barnkonventionen är otillräckliga.
– Att barnkonventionen ska bli lag kommer inte hjälpa någonting om man inte avsätter ekonomi och resurser för det. Om man tar det på allvar och om det ska bli en lag så måste man lära sig att använda barnkonventionen på ett bra sätt. Det gäller allt från skola och socialtjänst till polis och politiker, säger hon.
Risken är annars att det blir upp till den enskilda kommunen, skolan eller eldsjälen att säkerställa att konventionen efterlevs – då systematiken saknas. Det som krävs är att det tas ett nationellt grepp om barnkonventionen, menar Kattis Ahlström.
– Skillnaderna i landet är mycket större än vad jag någonsin kunde tro. Det blir så tydligt i vårt arbete när vi ska länka vidare barn till socialtjänsten och till andra instanser. Om man jämför stora delar av norra Norrland med storstäder till exempel. I vissa fall får vi inte tag i någon eller att det är så stor omsättning på personalen att barn får byta socialsekreterare flera gånger på en månad. Man blir mörkrädd, det får bara inte hända.
Mänskliga rättigheter
Ett annat exempel på där barnkonventionen inte efterlevs gäller ensamkommande flyktingbarn. Alla barn som kommer till Sverige har rätt att gå i skolan – något som långtifrån efterföljs enligt Bris.
– Där finns det enorma brister. Man kan inte tolka barnkonventionen. Det handlar om mänskliga rättigheter och det är väldigt tydligt utskrivet.
Även Bris har stor kunskapsbrist när det gäller den gruppen av barn. Organisationen har som uppgift att föra barns talan men det är inte alla som ringer dem, som barn från andra kulturer och ensamkommande flyktingbarn. Ett stort problem som dels handlar om språkbrister på grund av att organisationen inte alltid har råd med tolkar.
– Vad vi kan göra är att lära oss så mycket vi kan, lyfta frågan på ett kunnigt sätt och vara med i debatten. Vi behöver alla lära oss mer om det här, från politiker till ideella organisationer. Så att vi får en vana att arbeta med ensamkommande flyktingbarn. Situationen är akut, egentligen borde man släppa allt annat och fokusera på det.
Tar ut ny riktning
Hur framtiden ser ut för den avgående generalsekreteraren är oklart. Även om tv, radio och journalistik fortfarande lockar är inget bestämt.
– Jag måste få gå åt sidan ett tag för att hitta nästa riktning.
När Kattis Ahlström i stora drag försöker sammanfatta sin tid på Bris och vad hon lärt sig drar hon paralleller till kvinnorörelsen och dess kamp.
– Det var inte länge sedan som kvinnor var mer diskriminerade än vad de är idag. Jag tror att det är samma kamp vi bör föra för barn. Vi förlorar så otroligt mycket på att inte lyssna på dem, säger hon.
