”Vi får stanna”

Sverige visar sig från sin bästa sida i dag. Örebro är fullt av studenter och festklädda människor med plakat och blomsterbuketter. Unga människor tar sitt första steg ut i framtiden. På bussen genom stan sitter en familj, också på väg mot framtiden. Mot Migrationsverket där de ska ta emot beslutet som avgör om de får stanna i Sverige eller inte.

De kliver av och skyndar sig mot entrén. Klädda i sina finaste kläder och med spända leenden på läpparna. En handläggare tar emot dem i receptionen. 20 minuter ska det ta. Samtalet som markerar slutet på den här väntan och början på det som ska bli livet i Sverige.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

När de kommer tillbaka igen har de sina pass i händerna och pappret med de avgörande orden. ”Migrationsverket beslutar att bevilja permanent uppehållstillstånd.”

– Tack Gud, nu vet vi äntligen efter så lång tid, säger Samar Wissi med tårar i ögonen.

Barnen strålar. De har precis firat sin första skolavslutning i Sverige. Muhamad ska kanske få börja i svensk skola till hösten. Farah och Omar hoppas på att snart kunna lämna introduktionsklassen. Och Habiba ska äntligen få börja på förskolan.

– Dagis. Barnen, säger hon.

Men var det blir, det vet de inte. För nu börjar en ny väntan. Den som handlar om att hitta och få en bostad. Bara några dagar före beskedet om uppehållstillstånd skrev Ahmad under en anställningskontrakt. I sex månader ska han arbeta med att plocka grönsaker på gården Karintorp som ligger bara tio minuter ifrån asylboendet Englagård. Så nu vill familjen få möjlighet att stanna i närheten.

– Det här är vår chans att skapa en framtid, säger Ahmad Al Khalaf.

– Om vi tvingas flytta långt bort måste vi börja från början igen, säger Samar.

Osäkerheten gör att de inte vågar planera för framtiden.

– Vi får ta ett steg i taget. Det här är fortfarande ett nytt land för oss, säger Samar.

Och samtidigt. Det kommer hela tiden nyheter om vad Sverige och Europa gör att för att stoppa fler flyktingar som den här familjen att ta sig hit och få en möjlighet att skapa en trygg tillvaro. Tiotusentals flyktingar sitter fast i Grekland. Flyktingar som Europa vill skicka tillbaka till Turkiet. Och just nu försöker EU också få till ett avtal med Libyen och de andra länderna i Nordafrika för att stoppa flyktingströmmen även därifrån. Samars bror och hans familj är några av de flyktingar som har fastnat i Grekland.

– Hans små barn måste jobba för att klara sig där. Jag tänker på honom. Och jag tänker på om det hade varit vi. Om vi skulle tvingas tillbaka till Turkiet. Den där känslan på havet ... Jag kan inte beskriva den, säger Samar.

Ahmad berättar om meddelanden han får från sin familj som är kvar i Syrien. Bombplan i luften. Daesh på marken. Aleppo i spillror. Han visar en bild på sin åldrade far. Hans hus är i ruiner. Hans pappa har fått flera hjärnblödningar och kan i dag varken röra sig eller prata.

– Det är så orättvist. Vi valde inte att resa. Vi tvingades till det här av ett krig. Vi trodde aldrig att vår framtid skulle finnas här i Sverige, säger Samar.

Flera tillfälligheter gjorde att just den här familjen har tagit sig igenom det nålsöga som är Europas flyktingpolitik just nu.

– Jag tackar Gud för att vi kunde ta oss hit allesammans tillsammans, säger Ahmad.

Har haft tur

Länge planerade familjen att skicka Ahmad och Muhammed först och att familjen skulle vänta i Turkiet och sedan ansluta. De är i dag tacksamma för att de beslutade sig för att hålla ihop familjen. Enligt den nya lag som riksdagen ska rösta om den 21 juni kommer anhöriginvandringen strypas för merparten av de människor som flyr till Sverige. Det var vittnesmål från andra flyktingar om att tillvaron i Turkiet skulle bli för svår för en ensam kvinna och hennes barn som fick familjen att bestämma sig för att försöka ta sig över havet tillsammans. Ett lån från Samars bröder gjorde att det överhuvudtaget blev möjligt ett göra resan som kostade dem nästan 150 000 kronor. Och familjen lyckades lämna Turkiet i sista stund. Deras asylansökan kom in i september. För dem som kom efter den 24 november är det bara tillfälliga uppehållstillstånd som gäller enligt den nya lagen.

Familjen Al Khalaf har haft tur i asyllotteriet. Men hårt arbete väntar. Och när jag frågar hur de kommer att minnas den är tiden svarar de:

– Vi vill inte komma ihåg någonting. Vi flydde från ett krig, vi tog oss genom helvetet. Det har varit oro, problem och ingen tröst. Nu vill vi framåt, säger Samar.