Sedan tidig höst har landets alla vänsterpartier kunnat diskutera det förslag till valplattform som ska beslutas på helgens kongress i Karlstad. Trots vittnesmål om toppstyrning och undanträngning – mest aktuell: Rossana Dinamarca, som lämnar politiken efter att ha suttit i riksdagen sedan 2002 och i partistyrelsen sedan 2006 – är kommentarerna knappast ängsligt lojala. Bland hundratals motioner finns alltifrån krav på att plattformen ska uppdateras med mer långtgående fördelningsreformer, som att beskatta alla inkomster över
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
35 000 kronor i månaden med 100 procent (partistyrelsen ogillar), till synpunkter på språkliga detaljer, som att ”man” konsekvent ska bytas ut till mer könsneutrala ”en” (partistyrelsen bifaller).
Det är en valplattform som börjar och slutar med jämlikhet. En ideologisk trampolin för partiets samtliga prioriterade frågor, där Jonas Sjöstedt väljer att framhålla välfärd, ekonomisk fördelning, bostäder, klimat samt vapenexport till diktaturer.
Frågan är om väljarna kommer att lyssna?
Kommer de ens höra budskapet?
Politisk förskjutning
Vänsterpartiet inleder sin valrörelse i skuggan av en påtaglig politisk förskjutning, där debatten allt mer dragit mot att uppvisa handlingskraft visavi grov brottslighet och diverse problem som anses vara migrationsrelaterade. Socialdemokraterna och Moderaterna har presenterat sina plattformar.
– Vi kan inte ha en valrörelse till där hela svenska folket vill diskutera en sak och vi vill prata om allt annat än den saken, säger Ulf Kristersson (M).
– Det finns i väljarkåren en önskan om att någon ska ta kontrollen över samhällsutvecklingen, säger Socialdemokraternas valgeneral John Zanchi.
Sveriges största partier har satt sin agenda. Den speglas och förstärks av medier, där brottslighet och migration tränger undan andra frågor, just sådana som Vänsterpartiet planerar att bygga sin valrörelse kring.
Väljarna tycks röra sig i liknande riktning. De vill ha besked om hur partierna ska hantera gängskjutningar och segregation.
Räcker det då att upprepa att ingen samhällsförändring är möjlig utan jämlikhet? De västerpartister och politiska kommentatorer som Dagens ETC intervjuar (förutom de som citeras ett 20-tal personer på olika positioner inom partiet) är trots allt hoppfulla, enligt en logik att om en kör sjunger samma sång så måste väl den märkas som bryter ut i ett solo.
Många lutar sig mot exemplet vinster i välfärden, hur Vänsterpartiet lyckades muta in frågan, och att alla stjärnor kom att linjera när både medier och väljare delade analys att den var relevant. Dock utan att det till sist gav någon avgörande knuff i faktiskt valresultat.
”Rädslans agenda”
Aron Etzler är en av dem som gärna använder det exemplet. Han är partisekreterare sedan 2012, alltså sedan Jonas Sjöstedt blev vald till ordförande och lovade att 10–15 procent vore en rimlig nivå för Vänsterpartiet. Dit är det långt. Men läget är heller inte krisbetonat. Vänsterpartiet står mest och stampar, med ett och annat försiktigt kliv uppåt i opinionen. Aron Etzler ser möjligheter.
– Moderaterna anpassar sig till Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna anpassar sig till Moderaterna. Det är så det ser ut nu när samhällsdebatten styrs av en rädslans agenda. Och den röda tråden är att göra skillnad på människor, att skapa ett A- och B-lag.
Aron Etzler ger inte mycket för Socialdemokraternas och Moderaternas argument att deras politiska utspel är sprungna ur den breda allmänhetens behov.
– Så låter det när politiker inte riktigt tror på vad de själva säger. Stefan Löfven vet att det här krockar med vad hans parti står för. Varje gång någon pekar på folkopinionen utan stödjande material ska man vara misstänksam.
– Klyftorna ökar, vi har global uppvärmning. Allvarliga samhällsproblem. Men det är enklare att välja ut en grupp med svagare ställning. Det är verklighetsfrånvänt att anse att flyktingar är det stora problemet.
Aron Etzlers slutsats är att alla ägnar sig åt symbolpolitik. Nästan alla. Vänsterpartiet är givetvis undantaget.
– Vi ser styrkan i välfärdsmodellen. Det är vårt svar till väljarna. Vänsterpartiet är de enda realisterna.
Mer välfärd när andra vill sänka skatter. Mer fokus på socioekonomiska faktorer när andra vill höja straff och/eller kartlägga etnicitet. Det kommer med en risk, att Vänsterpartiet placerar sig vid sidlinjen, långt ifrån händelsernas centrum. Någon utlovar 1 000 nya poliser, någon annan 5 000 plus skärpta rättsliga insatser mot ungdomsbrottslingar – men Vänsterpartiet vill ha fler fritidsgårdar …
För att förenkla skiljelinjerna.
Detta med fritidsgårdar återkommer vi till senare.
Aron Etzler är inte orolig.
– Kristersson och Löfven slänger siffror på varandra. Det blir dramaturgi i medierna. Men vettiga människor förstår att det krävs sociala insatser, att vi måste förebygga och ta debatt om att våld inte är acceptabelt. Målet är att minimera organiserad brottslighet.
”Vi är jättemånga”
Henrik Malmrot är förbundsordförande för Ung vänster.
– För oss måste det handla om kamp mot klassamhället.
Inte en oväntad replik från en debattör som strax efter Ingvar Kamprads frånfälle gick ut på Facebook med ett krav att entreprenörens arv skulle tilldelas Ikeas alla anställda. Men han tar fasta på rapporten från tankesmedjan Katalys i vilken det konstateras att åtta av tio svenskar tycker att klass definierar Sverige.
– Då måste vi prata om orsaker till problem, inte bara om symtom.
Henrik Malmrot tror på organisering. Den rörelse – Momentum – som uppstått kring Jeremy Corbyn i Storbritannien har inte gått honom förbi. Han vill inte vara beroende av mediernas agenda. Istället vill han nå människor. Via sociala medier, via fysiska möten.
– Om vi förklarar varför någon hamnar i kriminalitet, och presenterar forskning från kriminologer och sociologer, kommer de flesta att vara mottagliga för att det inte handlar om hudfärg utan om klass.
Inkomstklyftorna är historiskt djupa, till och med liberaler har börjat bry sig om klimatet, bankerna gör sanslösa vinster, Sverige självrannsakar sin jämställdhet i spåren av #metoo, ett främlingsfientligt perspektiv ockuperar debatten, välfärdsbolagen har fortsatt goda affärer. Med mera.
Så varför har Vänsterpartiet så förtvivlat svårt att reprisera resultaten från Gudrun Schymans tid som partiledare?
– Det är väl alltid guldläge för vänsterpolitik, säger Henrik Malmrot. Nöten att knäcka är just hur vi ska organisera oss. Vänsterrörelsens sprängkraft är att vi är jättemånga.
Lider av lillebrorskomplex
Flamman var en gång partitidningen. Det var från den Aron Etzler handplockades. Nu är det Anna Herdy som är chefredaktör. Flamman definierar sig som ”oberoende socialistisk” och hyr inte längre in sig i Vänsterpartiets lokaler. Så när glappet mellan Sjöstedts målsättning och faktiska valresultat kommer på tal blir svaret inte direkt överslätande:
– Om partiets strategi går ut på att vara retsam lillebror till det större arbetarpartiet, så kommer det alltid vara svårt att vara något annat än just lillebror, säger Anna Herdy.
Sjöstedt berättar gärna om att budgetsamarbetet med Socialdemokraterna har resulterat i att Vänsterpartiet fått igenom ett 80-tal reformer. Men det är inte nog för att få Vänsterpartiet att växa, tror Anna Herdy. Socialdemokratiska väljare måste våga ta steget över.
– Det handlar om självförtroende, om vilken roll man vill ta.
En valrörelse som kantrar mot brottslighet och migration kommer inte per definition att göra det omöjligt för Vänsterpartiet.
– Klasskonflikten finns i varje enskild fråga där Socialdemokraterna och Moderaterna nu väljer hårdare tag och repression. Men något som försvårar är att partiet inte alltid är så snabbfotat. Det handlar om att snabbt elda på under rätt frågor, säger Anna Herdy.
– Socialdemokraterna kör klassisk triangulering för att bli av med Moderaterna, men den strategin innebär alltid att du går till höger. Det är sorgligt. Race to the bottom är bara förnamnet. Mandatet för förändring om högern vinner valet är att de kan göra vad som helst. Vänsterpartiet har allt att vinna på att tala om trygghet som välfärdsfråga. Sedan har man ju konkret politik på området. Satsning på lokala poliser, brottsbekämpning som socialt hållbart, långsiktigt projekt.
Anna Herdy säger att Vänsterpartiet måste skaka av sig sitt lillebrorskomplex. Sedan skulle det inte skada med populism.
– Vettig populism, knuten till systemförändrande förslag om att förbjuda vinster i välfärden, gratis tandvård och införa sex timmars arbetsdag. Vänsterpartiet måste visa att de vill något mer, något annat.
Kräver arbetstidsförkortning
Ta detta med sex timmars arbetsdag. Finns med i valplattformen, men när partistyrelsen vill ”börja övergången till sex timmars arbetsdag” vill Vänsterpartiet i Göteborg (som 2014 fick 9,4 procent procent) ”använda vinsterna till att införa sex timmars arbetsdag nu”. Sex timmars arbetsdag borde vara huvudfråga i valrörelsen, enligt motionen.
Daniel Bernmar är kommunalråd. Han utvecklar:
– Vi i Göteborg vill fortsätta ett progressivt arbete för arbetstidsförkortning. Vi kan inte fortsätta ha ett ohållbart arbetsliv. Det här drabbar speciellt välfärdens kvinnor. Sedan sitter politikerna i Stockholm och vill höja pensionsåldern. Nej, här behöver Vänsterpartiet ge raka besked.
Han ser fram emot en valrörelse som utgår från välfärdens villkor.
– När jag är ute med hemtjänstlag i Göteborg är det enorm frustration jag möter. Inte på grund av lag och ordning, utan för att de vill att någon ska tala om deras situation. Det är likadant på skolor. De vill inte diskutera ordning och redan, utan att de saknar lärare. Välfärd och jämlikhet. Det är vad människors vardag handlar om.
Hur nöjd är han med valplattformen?
– Den pekar ut en samhällsutveckling som inte är ekologiskt eller socialt hållbar. Sedan måste den kokas ner till tydliga budskap. Det är vi i Vänsterpartiet dåliga på.
Följer inte S-svängningen
Nu återkommer vi till detta med fritidsgårdar.
– Politik är att vilja, säger Emma-Lina Johansson, valledare för Vänsterpartiet i Malmö (som 2014 fick 8,4 procent).
Hon säger att det är ”fantastiskt” att partiet ska kommunicera jämlikhet från och med nu till september.
– Vi är det enda partiet som vill skapa ett annat samhälle.
Bevis för det är, enligt Emma-Lina Johansson, att Vänsterpartiet vägrade acceptera nedskärningar som föreslagits av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det rödgröna samarbetet sprack. Dessutom kommer väljarna att notera hur man inte följer efter Socialdemokraterna och Moderaterna när de jagar varandra med snabba lösningar för att komma till rätta med sortens våldsbrottslighet som drabbat Malmö mycket hårt.
– Vi är de enda som inte går på samma linje. Jag är stolt över att vi står fast i ideologi och inte vänder kappan efter vinden.
Valplattformen betonar jämlikhet som ett slags universalmedel också mot kriminalitet. Frågan är hur det tas emot i ett Malmö som bävar för nästa skjutning och sprängning.
– Vi behöver åtgärda det som gör att människor inte ser en framtid. Det kan handla om arbetslöshet, om att man saknar egen bostad. Där hjälper inte hårdare straff.
Så hur ska Vänsterpartiet agera när andra partier bjuder över varandra i antal poliser? Den frågan kommer Emma-Lina Johansson att få denna valrörelse. Varje gång någon blir skjuten. Varje gång någon är rädd att hämta sitt barn på förskolan för att gatulangare håller till där.
– Polisen ska omfördela sina resurser. Till exempel inte utföra gränskontroller vid Hyllie. Det handlar mer om att satsa förebyggande, att arbeta med relationer, inte bara med repressiv kraft. Så skapas trygghet.
Och:
– Vi behöver fritidsgårdar där vuxna finns till hands.
”Det är inte flummigt”
Många kommer sannolikt att tycka att budskapet är hopplöst verklighetsfrånvänt, även bland grupper som Vänsterpartiet hoppas locka nya väljare från. (Ja, även bland Vänsterpartiets egna företrädare. Amineh Kakabaveh bojkottar kongressen. Hon kritiserar partiledningen för att valplattformen saknar politik mot hedersförtryck och för integration.)
Daniel Bernmar förstår invändningen. Men:
– Det här kan låta flummigt. Men ta ett exempel. Slänger du ut alla ensamkommande på gatan och sedan tvingas anställa ordningsvakter som ska hålla rätt på dem, då är något grundläggande fel. Här i Göteborg finns 300 000 människor som dagligen möter välfärden. De delar en grundsyn att vi har bekymmer. Då ska vi diskutera vad vi måste göra. Visst, vi kommer att anklagas för att vara naiva. Och det är klart att vi ska satsa på polisen. Men det räcker inte. Talar du med poliser i Göteborg säger de att prio ett är att åtgärda den ojämlikhet som göder brottslighet. Då känns det plötsligt inte flummigt längre.
Kommunalrådet poängterar att den som tvivlar på Vänsterpartiets realism bör studera Göteborg och Stockholm. Här sitter man med i styrande majoriteter.
– Vi visar att vi kan driva vänsterpolitik ansvarsfullt och med fungerande ekonomi.
”Vi måste stå stadigt”
Det finns inget alternativ, säger Aron Etzler. Jämlikhet är svaret. Att byta riktning skulle skada Vänsterpartiet.
– Det är en nödvändighet att vi inte accepterar denna anpassning. Socialdemokraterna tänker gå till val på Moderaternas villkor. Då måste det vara tydligt att vi står stadigt i arbetarrörelsens värderingar. Det viktiga för oss är vilket samhälle vi ska ha och hur det ska fungera för alla. Vi vill bara prata om en sak: jämlikhet. Jag tror att det kommer att bli ett dominerande tema i valrörelsen. Kolla vad folk tycker om stora inkomstskillnader …
Aron Etzler avslutar:
– Det finns i Europa inte bara en högerextrem våg, utan även frambrytningar av vänsteralternativ. Den verkliga förloraren är mitten som har stått för idéer som nu är uttömda.
Idag samlas han och 600 andra vänsterpartister i Karlstad.
Sedan börjar valrörelsen.
