– Det är bra att det skiftat över mer till politiker och systemet, men vi måste komma ihåg att det är vi som är systemet och det är vi som är väljarkåren. Det är risk att politiken inte blir modigare än vad vi är som individer. Vi borde se det som en växelverkan, säger hon.
Hon kallar sig omställare. Omställningsrörelsen bygger på lokal förankring och på att bygga nytt och positivt parallellt med miljörörelsens protester och bromsandet av det ohållbara. Själv är hon till exempel med i ett odlarkollektiv där hon bor, vid sidan av en halvtidstjänst som regionutvecklare inom klimatfrågor och den egna verksamheten med kurser i inre omställning. Det senare är snarast en verklighetsanpassning. Det gäller förstås hjärntvätten av att konsumtion gör oss lyckliga, men än intressantare är bilden av människans förhållande till naturen.
– Att vi under lång tid sett på naturen som ett skafferi där vi hämtar våra grejer. Vi förstår inte att vi är inget annat än natur. Och att vi inte kan påverka resten utan att det slår tillbaka på oss. Vår kultur bygger på grundläggande tankevurpor som att vi människor står över naturen och gör vad vi vill med den. Nu kommer vi till en situation där det inte funkar längre. Vi kan inte se det som att vi är subjekt och allt där ute är objekt.
2015 satte Amanda Martling och Elinor Askmark samman antologin ”Sånger från jorden”. Kända namn som Fredrik Lindström, Stefan Sundström, Pella Thiel, Sophy Banks, med flera bidrog med olika synsätt på hur vi kan vända på vår relation till jorden och om hur omställning börjar inom oss. I dag talar Amanda Martling om olika urfolks natursyn och kommer in på frågan om naturens rättigheter som seglat upp i parlament de senaste åren. Frestar reaktionen att kalla det flummigt? Tänk igen.
– Vi befinner oss i den sjätte massutrotningen av arter. Det är den första sedan dinosaurerna dog ut och den första som orsakats av en art på jorden. Vi befinner oss i en extrem situation, men vi är så inskränkta i vår kultur och vår världsbild så att vi kan inte ta in de här existensiella frågorna. Vi håller på att allvarligt påverka förutsättningen för liv på den här planeten. Vi måste våga prata om det och om vad det är för tankefel i vårt samhälle som gör att det kunnat bli så?
Hon är aktiv i en nationell förening som heter Omställningsnätverket och skänker ett par procent av inkomsterna från sitt företag dit. Föreningen håller kurser som handlar både om konkreta sätt att organisera sig lokalt och inre omställning. Utanför organisationen finns en bredare rörelse som innefattar delningsekonomi och annan regenerativ kultur, alltså att göra om, men också nytt och bättre. Man kan räkna in rörelser såsom cykelkök, leksaks- och verktygsbibliotek och nätverk som jobbar mot matsvinn. Att skapa positiva sociala sammanhang är viktigt. Så hur ska man då göra för att byta ångesten mot något produktivt? Först och främst, möt din ångest.
– Vi kan känna oro, sorg eller ilska inför det som händer i världen. Sådana känslor ligger och skvalpar och tar energi. Om vi kan uttrycka dem så kan vi hitta energin och viljan att agera. Vi har ju de där känslorna för att under dem finns kärlek till något vi vill bevara, till jorden vi bor på, säger Amanda Martling.
Praktiken är upp till var och en. Finn om möjligt en lokal kontext, bidra med det du kan och tycker är roligt. Kanske är det att baka bullar eller passa barn i föreningen, kanske är du den som försöker bidra till bättre transporter, energiförsörjning eller starten av en delningsverksamhet som minskar konsumtionsbehovet. Men positiviteten måste vara en del.
– Man vinner gemenskapen, känslan att vara en del av en rörelse och att göra någonting, säger Amanda Martling.
Hon får frågan om vad hon försakar, men ser egentligen ingenting.
– Jag har till exempel inte flugit på sju år, men det är så skönt att slippa skavet som uppstår när vi gör saker som vi på ett djupare plan känner att vi inte vill. Försakandet kan ge oss något annat.
